The Project Gutenberg EBook of Barnavnnen,  1905-03, by Various

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Barnavnnen,  1905-03
       Illustrerad Veckotidning fr de Sm

Author: Various

Editor: J.B. Gauffin

Release Date: December 5, 2008 [EBook #27418]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN,  1905-03 ***




Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net








                             BARNAVNNEN

N:o 9   Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
2 Mars. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                          Kristi dmjukhet.

                            Fil. 2:5-11.

[Illustration]

Waren s till sinnes, som Kristus Jesus var! Med dessa ord vill aposteln
framstlla vr frlsare ssom ett efterfljansvrdt fredme i
dmjukhet. Han, som tillbads af nglar och som hade all makt i himmelen
och p jorden, upptrdde bland oss i ringhet. Se vi p hans fdelse i
Betlehemsstallet eller p hans dd p Golgata, s mste det vcka vr
undran, att denne r Guds son. Det r mer n om en konung hade aflagt
sin konungamantel och kldt sig i en tiggares slitna drkt. Det r en
frnedring, som ej skulle kunna frklaras, om icke skriften sagt: Han
vardt fattig fr vr skull, p det att vi genom hans fattigdom skulle
varda rika. Han var Gud jmlik, men antog en tjnares skepelse, en
tjnares plats och en tjnares drkt. Han frdmjukade sig genom att
frsaka all den hrlighet och makt, som med rtta var hans, och genom
att antaga en fattig mnniskas plats. Han hade ssom han sjlf sger
"intet att luta sitt hufvud till".

Vi se, huru dmjukt han lydde Andens maning och gick ut i den vilda
knen fr att hungra och frestas af djfvulen. Denne ville frleda
Kristus att vika af frn dmjukhetens vg, d han frestade honom att
frn tempeltinnarna "gifva sig utfr" i frtrstan p nglarnas
tjnande hnder. Men Kristus ville icke frhrliga sig sjlf genom att i
detta syfte gra ett under. D han gjorde under, tnkte han blott p att
frhrliga sin fader och hjlpa de sjuka och lidande. I detta hnseende
skonade han ej sig sjlf, utan var i oafbruten verksamhet hela dagen fr
att sedan anvnda den stilla natten till bn. Till och med d, nr han
frkunnade sitt lidande, ssom han gjorde efter frklaringen p berget,
s ville han visa lrjungarne, att hans vg var ej att upphja sig, utan
att frnedra sig sjlf genom dmjukhet.

Han vardt lydig intill dden, ja, intill korsets dd. Se mnniskan! sade
Pilatus, d han stod infr mngden, trnekrnt och slagen. Se dr en
bild af den strsta dmjukhet. Hvad skulle vi hafva sagt, om man
behandlat oss s och vi haft medvetande om, att oss tillfogades
ofrtjnt skymf och orttvisa? Men det stannade icke hrvid. Man
korsfster Herren Jesus och begabbar honom p korset. Hvad sger Herren
d?--Han endast beder: "Fader, frlt dem det, ty de veta icke hvad de
gra". S r den strsta dmjukhet parad med den strsta krlek.

dmjukhet fr med sig ln. Den, som frnedrat sig, skall varda upphjd.
Detta se vi ock p vr frlsare. "Gud har upphjt honom fver allting
och gifvit honom det namn, som r fver alla namn." Detta r ngot, som
fven skall ske med den, som hr frnedrat sig sjlf. Du kommer ihg,
huru frdmjukad och fraktad Lasarus lg vid den rike mannens drr. Men
i himmelen fr han en annan plats. Dr r Lasarus rad och hedrad, dr
fr han evig hugsvalelse fr alla sina lidanden.

     Jesus, gr mig liten, ringa,
     Gr mig dmjuk ssom du!

S vilja vi bedja och vnta kraft af Gud att fvervinna hvarje frestelse
till hgmod.

_Fr. E._



En barnavn.

Alla himmelens nglar och alla de saliga voro samlade kring Guds tron i
himmelen. De spelade p sina harpor och sjngo lofsnger till Herrens
ra. Det var en musik, sknare n ngon jordisk--den brusade likt dnet
af mnga vatten.

D hrdes en sakta men tydlig knackning p en af de skimrande
prleportarna. En ngel lade ned sin harpa och gick fr att ppna.

Drutanfr stod en liten trtt jordevandrare, som blygt frgade, om han
fick, komma in.

ngeln kastade en snabb blick p den lille gossen och sg, att hans
klder voro hvita ssom sn, de voro tvagna i Lammets blod. Och han
ppnade prleporten och frde gossen under jubelsnger fram till Guds
tron.

Dr satt Herren sjlf med en stor bok uppslagen framfr sig. I den boken
stod den lille gossens namn skrifvet tillika med mnga, mnga andra. Och
alla som ftt sina namn tecknade dr, de hafva rttighet att rfva
himmelens salighet.

Guds ga hvilade med innerlig krlek p den lille gossens anlete, och i
det han hlsade honom vlkommen, satte han en strlande krona p hans
hufvud.

"Hvem har visat dig vgen hit, min lille vn?" frgade han.

"Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glnsande blick.

"Hvem r d hon?" sporde Herren.

Visserligen knde han moster Lotta, ty hans gon fverfara hela jorden
och han vet allting. Han hade ock denna sin tjnarinnas namn skrifvet i
den stora boken, som kallas lifvets bok. Men han visste ock, att det
skulle frjda den lille gossen att f bertta litet om sin gamla vn,
och drfr frgade han.

"Moster Lotta r en rar gammal gumma, som hller obeskrifligt mycket af
alla barn", svarade den lille. "Hon mste sitta och sy hela veckan och
behfde nog hvila sig om sndagarna, men hon unnar sig likvl ej ngon
hvila utan hon hller sndagsskola fr alla barnen i byn, och det har
hon gjort i mnga, mnga r."

Den lille gossen tycktes alldeles hafva glmt sin blyghet fr gldjen
att f bertta fr Herren, huru snll moster Lotta var. Och himmelens
invnare lto fr en stund sina harpor tystna fr att hra p. Och
Herrens ansikte lyste af frjd, d han sg gossens krlek till den
trogna tjnarinnan, som han sjlf lnge knt ssom sin.

"Nr moster Lotta frst brjade sin sndagsskola", fortfor gossen,
"samlade hon barnen i sitt hem, ehuru det vllade henne ganska mycket
besvr. Jag var inte fdd d, men jag har hrt berttas, att hon hvarje
sndag mste bra in bnkar i sin stuga fr att stolarna ej rckte till.
Men hon var s glad t att f visa barnen vgen hit upp, att hon ej ens
skulle skytt besvren, fven om de varit dubbelt s stora.

Sedan fick hon hon flytta sin sndagsskola till missionshuset. Och dit
upp strfvar hon nu hvarenda sndag, fven om vdret r svrt, eller hon
plgas af reumatismen. Och om julen stller hon alltid till fst fr
sina sndagsskolbarn--ja, om sommaren ocks, och d har hon alltid s
mycket godt att bjuda p och r s mn om att ingen skall bli
bortglmd."

"D voro vl ocks barnen mycket tacksamma och snlla emot henne, som
var s god mot dem?" sporde Herren.

Gossen bjde sitt hufvud och rodnade.

"Neej, vi voro inte alltid riktigt snlla", sade han. "Jag kommer ihg,
att jag ocks ibland satt och skrattade och hviskade, fast hon s
allvarligt bedt oss vara stilla. Jag frsummade ocks ofta att lra mig
mitt tnkesprk, fastn hon s grna ville, att vi skulle kunna lsa upp
det. Och en gng drog jag en gosse i hret s att han skrek till, midt
under det moster Lotta lste texten fr oss, och hon mste afbryta
lsningen och se p oss. Men jag har ngrat detta mnga gnger sedan
dess och fven bedt moster Lotta om frltelse. Och hon hll af oss s
mycket och ville s grna frlta."

"Lyckliga sm, som ga en sdan trofast vn!" Och Herren Gud skref i sin
bok upp allt hvad gossen berttat.

Nu fick fven gossen en harpa, och snart brusade ter sngen, jublande
och mktig, till Guds och Lammets ra.

Och fven den lille gossens stmma hrdes bland den stora skaran, som
sjng och lofvade Gud.--

Druppe i himmelen fanns en liten flicka, som Gud tidigt tagit hem till
sig, och den flickan hade varit moster Lottas enda barn.

D hon dog, undrade mnga, hvarfr Gud ej lt moster Lotta f behlla
sin kra, lilla flicka. Men Gud visste det, och han mnade en gng lta
fven moster Lotta f veta det.

Den lilla flickan hade i mnga r haft sitt hem hos Gud, d hon en dag
fick hra, att hennes mor lg sjuk, s sjuk, att hennes vnner p jorden
trodde, att hon skulle d.

D gick den lilla flickan fram till Guds tron, fll ned infr honom och
bad:

"Gode Gud, r det din vilja, s lt nu min moder f komma hit upp till
din hrliga himmel! Vi tv hafva s lnge varit skilda, och hon liksom
jag lngtar efter terseendet."

Full af krlek hvilade Gud Faders blick p barnet, som midt i himmelens
hrlighet lngtade efter sin moder.

"Jag skulle grna vilja lta din moder f komma hit och hvila ut efter
allt sitt trogna arbete", sade han mildt. "Men drnere i jordens mrker
bland frestelser och faror vandra nnu s mnga sm, som skulle g vilse
och aldrig hitta hit, om de ej hade en trofast vn, som ledde.

En liten husmor.

     _"Mor, du r s sjuk i dag,
     jag r frisk och duktig jag,
     och jag r din stora flicka,
     jag kan sopa, sy och sticka,
     lat mig nu ocks frska
     att som liten husmor stka!"

     "Tack, min flicka", sade mor.
     Brita hela dagen gnor,
     sopar, dammar, lagar maten,
     diskar kopparna och faten,
     ler s ljust och gladt och soligt,
     tycker det r riktigt roligt._

[Illustration]

     _Och hos mor hon hlsar p
     under dagen d och d,
     kommer som en solskensstrimma,
     som kan skingra moln och dimma,
     sker stds' att gldje gifva
     och till ngon nytta blifva._

_Ella._



[Illustration: SLJDKONSTNRER.]

dem in p vgen till lifvet. Drfr vill jag nnu lta min trogna
tjnarinna, den blida barnavnnen, dvljas en liten tid drnere."

I himmelen ro alla undergifna Guds vilja. S var ocks den lilla
flickan njd med hvad Herren beslutat, och hon gladde sig, g en af de
heliga nglarne skickades stad fr att osynlig lgga sin hand p moster
Lotta och gra henne frisk.

Snart fick d moster Lotta ter komma upp frn sjuklgret och p nytt
brja sin kra sndagsskola. Och dr arbetar hon nnu.--

Men i himmelen r redan en hrlig boning tillredd fr hennes rkning och
en strlande krona vntar p henne. Och en gng, d hon till sist fr
hembud, skola de skimrande prleportarna sls upp af jublande
nglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta nda
fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hlsa henne med de orden:

"Du goda och trogna tjnarinna, vlkommen i din Herres gldje!"

Och sedan--ja, sedan skall moster Lotta fr evigt bo i den gyllene
staden, hvars sol gr aldrig ner.

Men under det hon sjunger med i den nya sngen, riktas skert hennes
blickar mngen gng mot de ljusa portarna, liksom om hon vntade ngon.
Hvem vntar hon p?

Hon r ju nu terfrenad med sina kra. Modern har terfunnit sitt barn,
makan sin make. Hvem r det d hon vntar p?

Jo, p alla de kra sm barnen, som hon hr nere undervisat och frskt
leda till frlsaren. Hon vill mta dem hos Gud. Det har varit hennes
innerliga nskan och hopp hrnere, det skall ock bli hennes lngtan och
bn druppe.

_I och H._



Sljdkonstnrer.

Med teckning.

Att gossar och flickor lra sig arbeta medan de ro unga, det r
alldeles i sin ordning. Ja, det r rent af en vlsignelse att kunna
hugga i och lsa sina lxor med klm och att kunna lgga en van hand vid
alla praktiska groml, som mste utfras i ett hem eller vid en grd.
Skam t den, som str dr tafatt och okunnig eller lttjefull och
ovillig.

Men det r ocks en vlsignelse att kunna leka med lust och frjd och
att vara frtrogen med kroppsfningar af skilda slag. Synnerligen godt
och aktningsvrdt r det, om barnen sjlfva kunna frfrdiga sina
leksaker och verktygen fr kroppsfningar och sport.

Skulle jag misstaga mig, om jag sger, att den dr gossen  teckningen
sjlf kan sljda sina spnstiga och vackra skidor, som p fre sidan ro
vackert snidade och gldritade, och att flickan dr har verkstllt detta
sista arbete? Den som sjlf kan gra en stor, sttlig pappersdrake och
p den mla en verkligt vild och grym drake med alla frn sagan lnade
drag, den gossen kan mycket mer.

Nu r frgan den, om du kan sjlf frfrdiga dina verktyg fr leken
under solig sommar och frisk, svensk vinter. Den bsta och trefligaste
dockan den gr hvarje frsigkommen flicka sjlf och gossarne sljda
vackra skidor, sparkstttingar, klkar, bolltrn, krocket-och
hockeyklubbor och annat dylikt fr att icke tala om pennskaft och
pennskrin, ja, hvarfr inte ocks sina skridskor, isjakter och kanoter.
Allt blir dyrt, som man kper, men gr man det sjlf, blir det oftast
godt pris.

Men det vill jag sga, att gossarnes och flickornas sljd br ledas in i
nya banor och komma drhn, att de f frfrdiga sdana saker, som de
sjlfva kunna ha nytta och nje och gldje utaf, icke minst vid lek och
sport. _J. B. G._

Feladt och heladt.

Berttelse af "Mormor"

(Forts. fr. freg. n:r.)



Gretas pappa, som kommit fr att hmta sin lilla flicka, instmde ocks
i denna bn, p samma gng han hjrtligt tackade henne fr allt hvad hon
varit fr hans lskling under denna oroliga tid.

Grna hade han nu velat taga Greta med sig hem till by, men
slktingarna afrdde honom p det bestmdaste drifrn och menade, att
hon borde fortstta skolan.

"Friskt mod d, min lilla ts!" sade han och tillade trstande: "En
vacker dag skall du f se, att mamma nog kommer och hlsar p."

Ett par veckor drefter kom verkligen fru Moll, och nu stod gldjen hgt
i taket, som man sger. Greta var yr af frtjusning och kunde icke
trttna att frga om allting drhemma.

Slunda vcktes nu ocks till nytt lif de slumrande minnena af Gretas
frra vnner, och det var med gldjestrlande ansikte hon lste ett
litet bref frn Lotta.

"Snlla Greta!" skref hon--"Jag tycker det r s ledsamt, att du varit
sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk
igen. Vran lrarinna r s snll, men Eriks magister r vdligt strng,
m du tro. Jag har ftt en liten kattunge, som heter Rosa och r rysligt
st. Du ska f se henne, nr du kommer hem. Kom snart! Aj, aj, aj!

Lotta.

P. S. Anna-Lisa hlsar dig s mycket."

"Kallar den dr Lotta dig fr du?" frgade en af kusinerna, sedan hon
lst Lottas bref.

"Ja, visst gr hon det."

"Det skulle jag d aldrig tillta", sade den andra och satte sin lilla
nsa i vdret.

"Hvad skulle hon annars sga?" frgade Greta frvnad.

"Namnet frsts till en brjan, och sedan--frken, nr du blir stor."

Dessa ord lgo ssom giftiga frn p Gretas hjrteker, dr de sedan
spirade upp och buro en bitter skrd. De ovnliga, tanklsa ord vi hrde
Greta yttra i brjan af vr berttelse voro en frukt af denna sdd.

D vrterminen var slut, fick Greta sga farvl till skolan i Stockholm.
Hennes frldrar hade nmligen kommit fverens om att skaffa en
lrarinna i hemmet, och denna skulle d lsa med Greta samt fr frigt
hjlpa fru Moll i hushllet.

Det var med bde bfvan och hopp, som Greta motsg den nya lrarinnans
ankomst. Hon nskade lifligt, att denna mtte likna syster Lydia s
mycket som mjligt.

Ngra dagar efter Gretas hemkomst infll hennes fdelsedag, och fr att
bereda henne en glad fverraskning hade hennes mamma bjudit hem ngra af
hennes forna skolkamrater, ibland hvilka naturligtvis Lotta och
Anna-Lisa. Fru Moll visste ju icke om Gretas ovnlighet mot Lotta, d
denna full af lngtan och gldje kom fr att hlsa p Greta, samma dag
hon kom hem.

Klockan fyra kom den ena efter den andra af de sm gsterna, men den som
icke syntes till, det var--Lotta.

"Hur kan det komma sig, att inte hon r hr?" undrade de alla. Greta,
stackars liten, visste nog hon, hvad som var anledningen, ehuru hon
hvarken kunde eller ville sga ngonting.

Hon sg mycket vl p Anna-Lisa, att fven hon hade saken klar fr sig.
Hon undvek s mycket som mjligt att tilltala Greta, s att hon e;
skulle rka lika illa ut som Lotta.

"Hur r det med dig?" sade Greta slutligen, "du r dig inte lik."

"Jo, vars, nog r _jag_ lik mig alltid", svarade Anna-Lisa.

"Hvad menar du med det?" Greta blef rd om kinden d hon tnkte p, att
det _kunde_ ligga ngon srskild mening i dessa ord.

Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll p Greta. Hon bad
henne g ut i kket efter en stor papperspse att lgga ner Lottas andel
af fdelsedagskalaset uti.

"Du skall f g till Lotta med detta i morgon, ty i dag r det fr
sent", sade fru Moll.

"Mamma", sade Greta drjande, "tror du inte, det vore bttre, om
Anna-Lisa toge det med sig? Hon kan lmna henne det i morgon bittida,
nr de nd fljas t till skolan."

"Det r inte sagt, att Lotta kan g i skolan i morgon", sade fru Moll.
"Jag fruktar, att hon r sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du fr
gra som du vill", tillade hon.

Nu kom den ena efter den andra fr att tacka och sga farvl.

"Hlsa Lotta", hviskade Greta, nr hon lmnade Anna-Lisa psen.

"Det skall jag nog gra", svarade denna, "men skulle du--skulle inte
Greta"--rttade hon sig--"kunna titta in till Solbacken snart?"

"Jo--kanske."

Greta visste med sig sjlf, att hon borde g till Lotta och bedja henne
om frltelse, men--ack, huru svrt det var att taga detta steg!

Just under det denna strid mellan ljus och mrker, mellan dmjukhet och
hgmod utkmpades i Gretas hjrta, kom syster Lydia p besk. I gldjen
drfver glmde hon under de frsta dagarna sina bekymmer.

En dag, nr de bda togo sig en promenad, mtte de Lotta, som kom frn
handelsboden med en tung korg p armen.

"Ser du den dr lilla flickan, s hon knogar p sin korg, vi skola
hjlpa henne bra", sade syster Lydia, och drvid tog hon korgen af
Lotta, som af idel frvning ej kom sig fr med att sga ett enda ord.

"Ni ro vl bekanta, ni bda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta
p hvardera sidan om vgen.

Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget p korgen.
"Lt mig f hjlpa till att bra", bad hon.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant
skte bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen
sm blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.

_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 6--12 Mars 1905.

M. 6.  Mark. 9: 2--8.  _Kristi frklaring._
T. 7. v. 2. _Jesus frhrligas infr sina lrjungar._
O. 8.  v. 3 _Den yttre hrligheten._
T. 9. v. 4. _Moses och Elias samtala med Jesus._
F. 10. v. 5--6. _Petrus vill behlla hrligheten kvar._
L. 11.  v. 7.  _Den gudomliga rsten._
S. 12.  v. 8. _Jesus allena._

_Sndagsskoltext fr den 12 Mars._

Mark 9: 2--8

_Minnesvers_: 1 Joh. 3: 2. Mina lskade, vi ro nu Guds barn, och det r
icke nnu uppenbart hvad vi skola varda, men vi veta, att nr han varder
uppenbar, skola vi blifva honom lika, ty vi skola se honom ssom han r.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                             BARNAVNNEN

N:o 10  Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
9 Mars. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                          Kristi frklaring.

                            Mark. 9: 2--8.

                            Med teckning.

[Illustration]

Frlsaren hade sagt sina lrjungar, att han skulle g upp till Jerusalem
och dr lida och d korsets dd. Drfver blefvo lrjungarna mycket
sorgsna och modfllda, ty de lskade Jesus och ville icke skiljas ifrn
honom. En hel vecka gingo lrjungarna p detta stt sorgsna och
grubblande. Men d tager frlsaren tre af dem med sig upp p ett berg
fr att genom bn till den himmelske fadern styrka dem och gra dem ter
glada och frimodiga.

Petrus, Jakob och Johannes f drfr flja honom upp p ett berg. Man
tror att det var Hermon, ty de voro nyss vid dess fot. Nr de kommit upp
p ngon af Hermons hga, grnskande fjllsluttningar bja de sig ned i
bn till Gud. Men under det frlsaren beder fr apostlarne, fr vrldens
frlsning, fr framgngen af det verk, han brjat p jorden, vardt han
frvandlad infr lrjungarne. Den inre helighet, renhet och
fullkomlighet, som fanns hos Jesus, bryter fram i himmelskt ljus och
blndande klarhet, s att till och med hans klder blifva hvitare n
sn.

Det r den himmelske fadern, som s frklarar sin son, och frklaringen
kommer ssom ett Guds svar p Jesu bn. fven hraf kunna vi lra oss
frst, huru bnen hjlper oss att blifva goda och lskliga och
himmelskt sinnade. Det barn, som beder mest ifrigt och allvarligt, blir
mest likt Jesusbarnet.

[Illustration]

Men p frklaringsberget framtrda tvenne mn frn den himmelska
vrlden. Vi knna dem frn berttelserna ur gamla testamentet.
Lrjungarne knna fven igen dem, nr Jesus under samtalet nmner deras
namn. Ty frlsaren samtalar lnge med Moses och Elias om Jesu dd, som
han skulle fullborda i Jerusalem. Det ser fr vra tankar ut, som om
Jesus nu hunnit till en sdan helighet och fullkomning, att han utan dd
kunnat fverg till evigt lif och redan nu kunnat fretaga sin
himmelsfrd. Vi kunna tnka oss, att han var vntad i den himmelska
vrlden och att Moses och Elias kommit fr att vlkomna honom dit upp.

Men Jesus ville icke. Han uppenbarar fr Moses och Elias, att det fr
honom fanns en sknare dd, n att ssom Elias fara lefvande upp till
himmeln. Jesus ansg det vara strre och sknare att d p korset till
frsoning fr vrldens synder, s att jmvl vi en gng skulle kunna
fretaga en himmelsfrd. "Jesus ville d en gng fr syndens skull,
rttfrdig fr orttfrdiga, p det att han skulle fra oss till Gud."

Om synden icke kommit in i vrlden, s hade heller ingen dd funnits,
och d skulle fven vi hafva ftt utan dd fretaga vr himmelsfrd, och
d hade Jesus icke behft blifva en frsonare fr vra synder. Men nu
mste han d. Af Guds nd mste Jesus smaka dden fr alla, p det att
alla som tro p honom skola f evigt lif, en gng blifva frklarade
ssom han och bras uppt till Guds himmel.

Det var s hrligt och s saligt att vara med den frklarade frlsaren
och Moses och Elias p berget, att Petrus aldrig ville g ned drifrn.
Han ville bygga hyddor druppe och kvarhlla det ljufliga, himmelska
mtet. Men Petrus glmde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas
hr nere p jorden. Guds barn skola nog f rfva himmelens sllhet till
sist, men icke hr nere.

Drom blir ocks Petrus och de tv andra apostlarne fvertygad, d han
fr hra den himmelska rsten. Ty Gud sjlf uppenbarar sig p
frklaringsberget i en ljus sky eller slja och sger om Jesus: "_Denne
r min lskade son, honom hren!_" Du Petrus och alla sm och stora
mnniskor skola visst f komma till min himmel en gng. Men den vinnes
endast af dem, som hra och flja Jesus och d med honom, d frn synd
och vrld och sjlfviskhet och lefva ssom han ett krlekens och
godhetens och renhetens lif. S skola vi frst och tyda Guds ord till
lrjungarna. Med Jesus allena st lrjungarna kvar p frklaringsberget.
Allenast med Jesus skola vi kunna frlsas, frklaras och frhrligas och
slutligen n mlet fr mnniskohjrtats lngtan: himlens ro och
hrlighet.

_J. B. G._



Feladt och heladt.

Berttelse af "Mormor".

(Forts. fr. freg. n:r).

"Ja, mycket grna. Det str i vr bibel ett s sknt sprk: 'Bren
hvarandras brdor och fullborden s Kristi lag'. Vet ni, flickor",
fortfor hon, "hvad som menas med Kristi lag?"

Nej, det visste ingen af dem.

"Jo, den lagen bjuder oss att lska hvarandra, skall jag sga er."

Gretas hjrta brjade klappa s fort, s fort. Tnk, om syster Lydia
visste alltsammans? Visste, att hon inte alls lskade utan tvrtom var
s stygg och elak.

De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg s vackert och tackade
fr hjlpen, d hon tog emot korgen.

"Adj, Greta", sade hon. Hon gaf dock ej akt p Gretas bedrfvade blick,
emedan hon hade sina gon fstade p syster Lydia fr att riktigt komma
ihg, huru hon sg ut, ty hon ville beskrifva henne fr dem drhemma.

P hemvgen ppnade Greta hela sitt hjrta fr syster Lydia. Hon beknde
under trar, huru hon sttt bort Lotta och huru stygg hon knde sig och
huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig
sjlf.

"Inte var jag sdan frr i vrlden", tillade hon allvarsamt.

"Ack, du lilla barn, du har inte kommit lngt i vrlden nnu", tnkte
syster Lydia. Drp vnde hon sig till Greta och sade med krleksfullt
allvar:

"Vet du, Greta, jag tycker det r bst att du genast vnder om och
riktigt snllt och dmjukt ber Lotta om frltelse. Men"--tillade
hon--"det r en annan, som r djupt bedrfvad fver din synd, hvem tror
du jag menar?"

"Jesus", hviskade Greta och fortfor med trar i gonen: "Ack, syster
Lydia, hjlp mig bedja honom om frltelse frst!"

De bjde nu sina knn p den mjuka mossan under ngra granar i den tysta
skogen, och dr uppstego nu varma bner om frltelse till honom, som
sagt:

"Frr n de ropa, vill jag svara och medan de nnu tala, vill jag
bnhra." Es. 65: 24.

Greta steg upp med hjrtat fylldt af frid och gldje, och med ltta steg
ilade hon tillbaka till Solbacken. Vid en krkning af vgen fick hon se
Lotta ute p grden, och hon ropade p lngt hll:

"Sta, snlla Lotta frlt mig, ack, frlt mig!"

Och hvad gjorde Lotta?

[Illustration: EN INTRESSANT BOK.]

Jo, hon slppte hela vedfnget, som hon hll p armen, och sprang med
gldjestrlande gon emot Greta. Denna upprepade gng p gng: "O, hvad
jag varit stygg och elak! Frlt mig, Lotta!"

D blef Lottas ansikte mycket allvarsamt. "Jag har ocks varit stygg,
skall jag sga dig", sade hon, "och jag behfver ocks bedja om
frltelse. Snlla Greta, frlt mig fr att jag tnkt stygga tankar och
sagt ovnliga ord om dig!"

De bda sm flickorna tryckte varmt hvarandras hnder. Deras hjrtan
voro s ltta, och de sprkade s gladt, som om aldrig ngot groll
funnits emellan dem. Huru det sedan gick fr Greta och hennes vnner,
skulle kanske roa er att hra, och mhnda vi en annan gng f frnya
bekantskapen med dem. Men fr denna gng mste vi nu lmna dem och sluta
vr lilla berttelse, och detta gra vi med ett sprk ur vr kra bibel:

"_Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka gifver han sin nd._"

(Slut).



[Illustration: SM DJURVNNER.]

En intressant bok.

Med teckning.

Ser du, huru djupt intresserad vr gosse  teckningen hr bredvid synes
vara? Han har till nyrsgfva ftt en bok, som han sjlf skaffat sig, en
stor, vacker bok full med fina plancher och roliga, lrorika
berttelser.

Jag kom en gng till den hr gossens frldrahem och stannade dr ngra
dagar. Nr vi hade blifvit litet nrmare bekanta, tog han mig i handen
och frgade:

"Vill farbror se ngonting?"

Naturligtvis fljde jag med fr att lra knna gossens hemlighet. Han
frde mig d in i familjens finaste rum, dr hans mor befann sig.

"Mor", sade han, "jag ville visa farbror, huru jag kan gmma och vara
rdd om mina saker."

Han ppnade drvid en lda och visade mig sina tidningar, som han hvarje
sndag ftt i sndagsskolan. Dr lgo de alla fina, oskrynklade som om
de nyss lmnat tryckpressen. Jag mste taga upp dem och riktigt se, att
de alla voro lika vl aktade.

"Ser farbror, jag r s rdd om dem, fr jag har ftt lfte af far att
f dem inbundna till en stor, vacker bok, om jag riktigt aktar dem. Jag
har lst dem allesammans en gng, men nr jag fr dem inbundna, skall
jag lsa dem mnga gnger."

Och s stngde han ldan om sin skatt och sg s lycklig ut. Han
frjdade sig i hoppet.

Men nr nyr kom, d hade hans far redan de 52 numren af tidningen
inbundna till en den allra prktigaste bok. Det r i lsningen af den
vr gosse sitter s frsjunken.

Jag undrar, huru mnga af vra lsare gra som gossen, om hvilken jag nu
berttat? Gr du som han, s fr du med tiden ett riktigt litet
bibliotek fullt med goda, intressanta bcker.

 _J. B. G._



Sm djurvnner.

Med teckning.

     _"God dag, god dag!  Hur kan ni m?
     Nu komma vi hr bda tv
     och tnkte att er frukost ge.
     Vlkomna r vi, kan jag se,
     ty god aptit ni alltid ha'
     precis som vi, ja, det r bra.

     Vi tv ha' tit mjlk och brd,
     s att p oss gr ingen nd.
     Ni, stackare, ftt vnta ni,
     men nu s skall kalas hr bli,
     ty utaf blad och str och blom
     vi samlat ha' en rikedom."

     Ock Knut han slr sig genast ned
     och lilla Kajsa gr s med.
     Med lustiga sm sprng och hopp
     i hennes famn de skynda opp
     de tre sm skyddslingar de ha',
     och nog tycks maten smaka bra.

     Snart ha' de tit allt som fanns,
     det gick precis just som en dans.
     "Adj, adj", d sger Knut,
     "nu r er frukost ocks slut,
     och vi till skolan skynda m,
     adj, adj, nu ska' vi g!"

     Och Kajsa lill' hon smeker se'n
     till afsked ltt hvarenda en
     och sger: "Ngot riktigt godt
     ni f till middag, vnta blott.
     Frn skolan skynda vi oss hit
     och ha' nog med en lckerbit."_

_Ella_.



Farmors berttelse.

Fru Walter var nka efter en hgre officer, som hade stupat i kriget.
Hon och hennes fyra barn samt hennes mans mor hade bildat ett hem
tillsammans. Barnen voro med den innerligaste krlek fastade vid sin
farmor. Ett ord af henne, en blick ur dessa kloka, vnliga gon frmdde
vanligtvis hejda de hftigaste utbrott hos gossarne, och hvarje sorg
eller motgng lindrades, nr den kra gamla hade talat ett trstande ord
till de sm. Hon frstod att kvfva det onda i roten, och hon utsdde
mnget godt fr i dessa unga sjlar, hvilket skert lngre fram i tiden
skulle spira och bra frukt.

Fru Walter var sjlf en god och krleksfull mor, men sorgen fver hennes
lskade makes dd hade brutit hennes hlsa, s att hon icke med
tillrcklig kraft kunde taga sig an barnens uppfostran. Det var drfr
en srskild Guds vlsignelse fr dessa, att deras farmor tog sitt hem
hos dem. Nr den svaga modern gaf vika fr deras nycker och sg igenom
fingrarna med deras fel, s stod alltid den kra gamla med sitt hvita
hr och sin vrdnadsvrda gestalt vid hennes sida, stdjande och
hjlpande. Hon skte alltid leda barnen till det goda, ibland med en
liten berttelse, ibland genom ett samtal, som hon skte leda s att det
skulle ppna deras ga fr hvad som var rtt och behagligt infr Gud.

Barnens strsta gldje var att hra farmor bertta verkliga hndelser ur
hennes eget lif. D sutto de vid hennes ftter, lyssnade till hennes
rst och slukade hvarje ord.

En morgon hrde den gamla, huru lilla Elisabet, som annars var ett godt
och lskligt barn men med ett hftigt sinne, var mycket ohflig mot
tjnarinnan. D denna frebrdde henne fr ngonting, svarade hon: "Hur
vgar du tala s till mig--du r ju bara en simpel tjnarinna".

P kvllen slogo barnen som vanligt lger omkring farmors stol. "En
berttelse, farmor, ack, tala om en berttelse, lilla rara farmor!"

Den gamla betnkte sig litet, drp lade hon den lillas hufvud i sitt
kn och smekte krleksfullt hennes hr. "Ja, min lilla flicka, jag vill
tala om fr dig en berttelse frn min egen barndom", sade hon. "Jag
tror den kan vara er alla till nytta, men srskildt har den ngonting
att lra min egen lilla Elisabet." Och hon sg krleksfullt in i den
lillas gon.

"Min mor dog, nr jag blott var fyra r, och min stackars far, som
lskade henne innerligt, srjde djupt. Fr att dfva sorgen kastade han
sig uti ett omfattande affrslif och genom att gagna sitt fdernesland
och sina medmnniskor, skte han lindring i sin stora smrta. Han tnkte
icke p, att hans lilla flicka s vl behfde honom nu, nr hon ej hade
ngon mor. Min tant, som kom i huset fr att styra detta och uppfostra
mig, var en duktig hushllerska men en dlig uppfostrarinna. Hon srjde
troget fr mina lekamliga behof, men hon tog ej vara p min sjl. Jag
blef hftig, nyckfull, sjlfvisk, ja, jag var ett riktigt styggt barn.

D snde Gud mig en hjlp i den simplaste af vra tjnarinnor, en klen,
hjlpls stackars varelse, som var ofrdig till sin kropp, men hvilkens
sjl var luttrad och ren som guld. Hon lskade Gud af hela sitt hjrta,
och denna krlek lyste ur hennes gon mot alla Guds skapade varelser p
jorden. Hon var hnsvakterska, ty hon kunde icke frrtta annat arbete
fr sin kroppsliga svaghets skull.

Gamla Anna blef min bsta vn, och henne har jag nst Gud att tacka fr
hvarje god frukt, som mitt lif har frt med sig. Hon sdde ut det goda
fret, och Gud, den allsmktige, lt det sl rot.

Jag hade inga lekkamrater, och drfr roade det mig att flja med henne
och se p, nr hon matade hnsen och ankorna--drmed brjade vr
vnskap. Hon lskade sina djur och vrdade dem med en moders omsorg.

En morgon kom jag ut fre henne i hnsgrden. Det roade mig att reta
hnsen, jaga kycklingarne ut p grden och stnga in hnan, som oroligt
kacklande sprang fram och tillbaka och klagade sin nd s hgt, att
gamla Anna kom springande s fort, som hennes stackars ben kunde bra
henne.

"Hur kan du vara s elak mot djuren!" ropade hon. "Kom ihg att Gud ser
dig, han som har omsorg om alla sina skapade varelser!"

Jag blef alldeles tyst, ty jag hade mycket dunkla begrepp om Gud, och nu
d Anna var ond, ville jag inte frga henne. Jag gick hela dagen och
tnkte drp, och nr kvllen kom styrde jag mina steg till hnsgrden.

"Hr du Anna, hvar r Gud, efter han kan se oss hr--r han inte dr
lngt borta, uppe i himmelen?" frgade jag.

"Stackars barn, har du s liten kunskap om Gud?" sade Anna. "Kom hit d,
s skall gamla Anna bertta fr dig om honom s mycket hon vet."

Och hon berttade om Gud, vr fader, som har skapat oss alla, som fder
och klder oss och som lskade oss syndiga mnniskor s hgt, att han
snde oss sin son Jesus Kristus fr att frlsa oss frn synden. Hon
berttade s enkelt, men s lefvande, att orden trngde djupt in i min
barnasjl och jag brjade lska den gamla gudfruktiga tjnarinnan. Hon
lrde mig ocks snart att lska Gud och att bedja till honom.

En kvll bad jag Anna flja mig upp p mitt rum, nr jag skulle g och
lgga mig. Jag var rdd fr att ligga ensam, och min tant ville lra mig
fvervinna min dumma fruktan, som hon kallade den. Jag klagade fr Anna,
att jag hade s stygga drmmar om natten och att jag var s rdd. Jag
bad henne drfr stanna hos mig, till dess jag somnade.

"Min kra flicka", sade hon, "jag skall lra dig bedja Herrens bn. Nr
du kan den och beder den riktigt af hjrtat, s skall du aldrig mera
behfva vara rdd, ty d skall Gud vaka vid ditt lger och du kan sofva
tryggt."

Och gamla Anna knppte sina hnder och bad Fader vr med en innerlighet,
som trngde rakt in i mitt hjrta.

Frn denna kvll har jag aldrig sedan under min lnga lefnad somnat in
utan att frst hafva bedit "Fader vr", och den bnen har i sorg och
gldje frt med sig vlsignelse.

(Forts).



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumeratione fortfar hela ret

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.

Bibellsning

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 13-19 Mars 1905.

M. 13. Mark. 10: 32-34. _Jesus frutsger sitt lidande._
T. 14. v. 32. _Lrjungarna frskrckas vid Jesu tal om lidandet._
O. 15. v. 33. _Hvad Jesus skulle lida af judarne._
T. 16. v. 34. _Hvad han skulle lida af hedningarne._
F. 17.  Es. 53: 4. _Jesus led fr oss._
L. 18.  v. 5.  _Han led fr vra synder._
S. 19.  v. 6.  _Han led fr att fra oss till Gud._

Sndagsskoltext fr den 19 Mars.

Mark. 10: 32-34.

_Minnesvers_: 1 Petr. 3: 18 a. Ty fven Kristus led en gng fr synder,
rttfrdig fr orttfrdiga.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI




                             BARNAVNNEN

N:o 11   Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
16 Mars. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                   Jesus frutsger sitt lidande.

Det finns en klla till allt vrt lidande, och det r synden. Nr vi
trffas n af det ena, n af det andra lidandet, s kunna vi sga, att
vi frtjnt detta med vra synder. Ja, vi kunna sga, att vi alltid f
mindre n vi frtjnt. F vi dremot hlsa, mat och dryck, solskensdagar
och gldje, d kunna vi sga att allt r nd, vi hafva ej gjort oss
frtjnta af allt detta.

Men om vi nu ej frtjnat ngot lekamligt godt, s hafva vi n mindre
frtjnat att Kristus har blifvit vr frlsare. Det r fverfldande
nd, strre n allt annat.

Vi hra i vr text omtalas att Kristus skulle lida. Han hade dock aldrig
gjort ngot ondt, sledes borde han aldrig lida, utan alltid njuta
salighet i obegrnsad grad. Men han ville lida fr att frlsa oss. Han
tog sledes p sig lidandet alldeles frivilligt. Han blef dmd till
dden, fastn han gjort alla godt, han blef korsfstad, fastn han var
den helige och rene Gudasonen. Ja, lskade, detta mste ske fr att
frlsa oss frn vra synder. Nr han offras fr oss, s gifver han
frsoning fr alla vra missgrningar.

Vi ro syndare och han r syndares frlsare. Drfr mste gissling,
frsmdelse och dd blifva hans lott. Han lskar mig och dig af hela
sitt hjrta; drfr att han lskar s, gr han i dden fr oss.

Detta frkunnade Jesus en gng fr sina lrjungar. De tnkte nog, det
gr aldrig s illa med Jesus, att allt detta vederfares honom. Men nr
de gingo med honom till Jerusalem, fingo de se att alla Jesu
frutsgelser gingo i fullbordan. Nr Jesus talar om fr oss denna sak i
dag, s veta vi att alla Jesu frutsgelser blifvit fullbordade. Vi ha
ingen anledning att tvifla drp; men jag fruktar att vi s mycket mer
tvifla drp, att Jesus gjort allt detta _fr oss_. Vi tycka med skl,
att vi ro till allt detta ovrdiga. Och likvl r det en stor synd att
tvifla drp. Ty i och med detsamma r det som vi ville sga att Jesus
icke talar sanning, d han sger: _S lskade Gud vrlden, att han utgaf
sin enfdde son, p det att hvar och en, som tror p honom, icke m
frgs utan hafva evigt lif._ Det mste knnas som ett lidande fr
Jesus, om vi ej vilja tro p denna varma krlek, som offrade sitt lif
fr vra synder. lskade sm, hren slunda n en gng, att det r _fr
eder skull_ som Jesus gick till korsets dd, fr eder skull som han blef
sargad och begabbad, p det att edra barnasjlar skulle varda lnen fr
hans lidande. Ltom oss innerligt tacka Herren Jesus och ska gra honom
gldje genom att tro p hans namn och efterflja fredmet af hans
krlek.

_Fr. E._



Farmors berttelse.

(Forts. fr. freg n:r.)

Och Anna fortsatte sitt arbete med mig. Hon hjlpte mig att rtta mina
stora fel, lrde mig att lska sanningen framfr allt och hellre lida
straff fr mina frseelser n att frneka dem. Hon lrde mig till och
med att gra dem godt, som hade gjort mig ondt.

Jag minns s vl en af vra andra tjnarinnor. Hon kunde ej tla mig
utan skvallrade alltid p mig fr tant, och drfr afskydde jag ocks
henne. Hon begick en gng en orlig handling, och min far, som var en
strng men rttvis man, ville, att hon skulle straffas. Anna var mycket
bedrfvad. Hon bad mig anvnda mitt inflytande hos min far och bedja
honom frlta flickan. Jag ville icke till en brjan utan frklarade,
att jag unnade henne straffet riktigt godt, ty hon frtjnade verkligen
straff.

"Men om Gud skulle straffa oss s som vi frtjnat, huru skulle det d
g fr oss, min kra flicka?" sade Anna s allvarsamt och sorgset, att
jag knde mig mycket slagen.

"Ja, Anna har rtt", svarade jag, "och jag r nog inte bttre n hon."

Jag skyndade mig drp in till min far och bad honom innerligt, att han
ville frlta flickan. Han gjorde det och bermde mig till p kpet, fr
att jag hade ett s varmt hjrta fr andras sorg.

Men d gmde jag mitt hufvud vid hans brst och berttade fr honom om
gamla Anna och om allt, som hon hade lrt mig.

Min far blef djupt rrd. "Herre, jag tackar dig, fr att du har tagit
dig af mitt barn, nr jag sjlf fvergaf det fr att dfva min egen sorg
och smrta!" utbrast han.

Frn denna stund stannade min lskade far mera hemma. Han sktte sina
gods och lefde blott fr sitt enda barn och fr att vrda det fr, som
Anna, hans fattiga tjnarinna, hade lagt ner i barnahjrtat."--

Hr tystnade farmor. D slog lilla Elisabet sina armar omkring hennes
hals och grt. "Kra, kra farmor, hur skall jag kunna bli snll?"
utbrast hon. "Jag var stygg emot Hanna i morse."

"Du skall lska Herren, din Gud, af allt ditt hjrta och din nsta ssom
dig sjlf, mitt barn", sade farmor. "Och kom ihg, att hvarenda mnniska
r din nsta, den fattige svl som den rike."

Elisabet smg sig ut i kket till Hanna och bad henne om frltelse,
hvilken den vnliga flickan grna gaf henne.

D hon kom tillbaka in i frmaket, bdo barnen farmor bertta mer om
gamla Anna.

"Det vill jag grna gra, mina smttingar", sade hon. "Anna hade sitt
hem p min fars gods, s lnge hon lefde, och jag fick vara till stor
trst fr henne under hennes sista dagar. Nr jag om aftnarna lste fr
henne i bibeln, sedan hennes gon blifvit s svaga, att hon ej sjlf
kunde lsa, d satt hon med hopknppta hnder och lyssnade, och nr jag
slutat, tackade hon mig med ett lyckligt leende.

En morgon vckte mig en af tjnarinnorna och bad mig komma ut till Anna,
hon mtte visst vara sjuk. Jag skyndade till hennes rum, och dr satt
hon upprtt i sngen med ett frklaradt ansikte, liksom sge hon
himmelens hrlighet kringstrla henne. Jag lade min arm om hennes hals,
hon sg p mig med en krleksfull blick, hennes hufvud sjnk ned p mitt
brst--och hon var dd."

Farmor tystnade, medan trarna rullade utfr hennes kinder. Det var
trar af tacksamhet mot den trogna, gamla tjnarinnans och vnnens
minne.

(Slut).



Genom morfars glasgon.

Ser han inte ut som en lrd liten professor den hr gossen  teckningen?

[Illustration]

Bengt heter han, och grna lyssnar han till alla goda berttelser hans
rare morfar talar om fr honom. Morfar har varit med mnga r i vrlden
och har drfr sett mycket och hrt talas om mycket samt varit med om
mycket, som lter som de underbaraste sagor i lille Bengts ron.

Morfar har farit bde med ngare och segelfartyg fver det stora hafvet,
hvars vgor ibland synas hga som hus, och d storm och vg hotat krossa
fartyget och rycka mnniskorna ned i djupet. Ibland, nr morfar varit
ute p hafvet, har det legat som en stor, glnsande spegel, och nr
solen sjnk i vster s sg det ut, som om hon sjunkit rtt ned i
vgorna och drvid frvandlat vrldshafvet till glnsande solgull.

Morfar har ock sttt hgt uppe bland fjllen, p dess hga toppar och
skdat en vrld i sn och is s lngt blicken hunnit. Nr morfar talar
hrom, d tnker Bengt, att det skulle vara en vrld fr honom och hans
backskidor. Ja, tusen saker har morfar sett och det blir lika mnga
sagor, nr han berttar drom.

Och Bengt tycker att morfar r en stor och vis man, som vet mycket och
som kan tala om allt s vackert. Nr Bengt en kvll skulle bedja sin
aftonbn, fljde morfar med in till den lille. Och nr bnen var slut,
berttade morfar om Guds himmel och om nglarne och om frlsaren s
sknt, att lille Bengt brjade lngta efter att blifva ssom en Guds
ngel.

Men ibland, nr morfar r ute och hans glasgon ligga kvar drinne p
hans skrifbord, d stter Bengt dem p sin lilla nsa och tnker: "Jag
vill bli stor och vis och snll som morfar. Lnar jag hans glasgon, ser
jag nog mycket bttre n med mina egna, och d lr jag mig snart bertta
som han."

Ske dig som du tror, lille Bengt! Ngot ser du alltid genom morfars
glasgon.

_J. B. G._



En ovanlig sldfrd.

P stora strckor af jordens nordliga trakter lefver ett smvxt folk,
som kallas eskimer. De hafva en mrkbrun hy, sm plirande gon och ett
svart, stripigt hr.

[Illustration]

Deras lefnadsstt r mycket olikt vrt. De g vanligen kldda i skinn
frn topp till t, bo om vintern i jordkulor eller snhus och om
sommaren i tlt af slskinn.

Slen r eskimens allt i alla. Af honom fr han klder och tlt, btar
att ro ut p sljakt i och sldar att frdas i under den lnga vintern.
Af slens ktt och spck lefver eskimen och af dess fett gr han tran
eller olja att lysa upp sin enkla bostad med.

Eskimernas enda husdjur r hunden. Liksom lappen i vrt land frdas
efter renen, s frdas eskimen efter hunden. Men denne r icke s
stark som renen, och drfr mste eskimen spnna flera hundar fr sin
slde, nr han vill frdas frn trakt till trakt. Huru en sdan sldfrd
tar sig ut, visar oss vr teckning.

[Illustration: TV SM DOCKMAMMOR.]

fven andra mnniskor, som beska Amerikas nordligaste trakter, mste
druppe frdas p samma stt. Handlande, guldgrfvare, vetenskapsmn
och missionrer f fven de frdas i slde efter hundspann. Vanligen
tfljas de d af en frare, som dels visar vgen och dels hller
hundarna i styr. Tmmar begagnas ej. Den resande sitter nedpackad i
skinnfllar i den smala slden och bara ker. Fraren springer ofta i
bredd med den frmste hunden fr den frmsta slden, de friga flja
sedan efter i en lng rad.

En dylik sldfrd, som fr oss r synnerligen ovanlig, kan vara hgst
rolig och uppfriskande. Stundom mter man ju i dessa trakter en bjrn
eller en flock vargar, och drfr ro resenrerna stdse vl bevpnade
fr att gra processen kort med dessa obehagliga bestar.

_J. B. G._



Tv sm dockmammor.

Med teckning.

     _"Nej titta!" sa' Ester, "nog sitter den bra,
     Men s har jag ock haft besvr;
     Ty ensam jag allting t dockan har sytt,
     Fast skorna jag ftt utaf Per."

     "Ja tnk!" sade Lilly "s mrkvrdigt st
     Hon r nu, din Anna-Sofi.
     Men snart har jag frdigt, och d skall du se
     Hon duger, min Gulle-Mari."

     "Ja visst", sade Ester, "och d ska vi g
     Till Humlegr'n med vra sm;
     Ty, vet du, af allt hvad vi leka, jag tror,
     r mamma och barn bst nd."

     "Jam, jam", sade Kisse, "med dockor och barn
     Det r ju ett fasligt besvr.
     En kattunge vxer i plsen helt ltt
     Och dock mycket stare r."_

     _Anna H--m Preinitz._



De sm missionrerna.

Ett sttligt skepp med hvita, svllande segel gled en dag fr mnga
hundra r sedan uppfr Rda hafvet. Solen brnde hett p dess dck, dr
matroserna under stndig sysselsttning ilade fram och tillbaka.

Lngst borta i aktern satt under det hvita suntltet en allvarlig man
med ett delt utseende, insvept i en med dyrbart plsverk fodrad kappa.
Han tycktes vara frdjupad i betraktandet af en karta, som lg p ett
bord framfr honom.

Icke lngt drifrn stodo tv sm gossar lutade fver skeppets reling
och blickade med lifligt intresse mot den aflgsna stranden, som redan
kunde sknjas i fjrran.

Af gossarnes likhet med hvarandra kunde man sluta till att de voro
brder, men den ldste hade mrkt hr och bredare panna samt mera
kraftig hllning.

Den lille, ett vackert, ljuslockigt barn, kunde knappt styra sin
otlighet. "Land, land!" ropade han frtjust och hoppade omkring p en
fot i snder. "h, hvilket hrligt land! Ser du Frumentius, den vackra
viken drborta? Ack, om vi finge lgga till dr!"

"Var tyst Edesius", frmanade den ldre. "Vi f inte stra onkel i hans
viktiga arbete."

Den bermde filosofen, geografen och forskaren Metropius frn Tyrus sg
leende upp frn sin Karta.

"Ni stra mig inte, barn", sade han vnligt. "Prata s mycket ni vilja.
Om ni ro snlla, s f ni i morgon bittida g i land och stanna dr
hela dagen. Vi mste frse oss med vatten. Se, sdana vackra trd! Samma
klla, som ger friskhet t deras kronor, skall ocks vederkvicka vra
trstiga strupar."

"h, vatten!" jublade Edesius. "Vi skola d ter en gng f dricka af
hjrtans lust. Kanske finns det ocks frukter drborta--citroner,
oranger och dadlar?"

"Och mrkvrdiga djur, som leka under trden!" ropade Frumentius icke
mindre intresserad, "och vackra fglar p trdens grenar och sllsynta
blommor rundt omkring!"

"Och musslor p stranden!" menade Edesius.

"Ja, allt detta skola ni f se", bekrftade Metropius, "och nnu mnga
andra Guds under. Dock f ni aldrig glmma, hvad jag lofvade eder moder,
nr hon gaf er tilltelse att flja mig p denna resa. Jag lofvade henne
nmligen att sjlf hvarje dag gifva er ngon undervisning och strngt
hlla eder till att samvetsgrant lra edra lxor, antingen vi befinna
oss p land eller p skeppet."

"Det skola vi visst inte glmma, onkel", svarade gossarne gladt, "vi
skola vara mycket samvetsgranna."

Drp satte de sig till bords och to sin kvllsmat vid en mycket glad
sinnesstmning. Sedan var tiden inne att g till hvila, hvarfre de bdo
sin aftonbn och lgo snart frsnkta i en lugn smn.

Den fljande morgonen uppfyllde i hvarje afseende hvad de vntat sig af
honom.

Aldrig upplefde tv reslystna gossar en sknare dag n dessa bda brder
frn Tyrus trehundra r efter Jesu Kristi fdelse. De samlade musslor
och genomstrfvade den hrliga skogen. De hjlpte matroserna rulla de
tomma faten till randen af den fldande kllan och bestormade onkeln med
frgor fver allt som ovntadt kom dem fr gonen. Men de glmde ej
heller sina plikter.

"Jag tog bckerna med mig och gmde dem bakom stenen dr", sade
Frumentius. "Vi skola nu ska upp en lugn plats, dr vi kunna lra oss
vra lxor. D blir onkel glad, nr han fr hra att vi sjlfva tnkt
p det!"

Edesius hade kanske velat leka en stund till, ehuru han vl icke d
kunde ana, att han aldrig mer skulle f roa sig och leka s obekymradt
och barnsligt som nu. Men han lydde brodern, liksom han alltid brukade
gra. Tillsammans gingo de nu bort till skogen och snart hade de funnit
ett prktigt trd, under hvars breda, skuggrika grenar de i allskns ro
kunde lsa sina lxor. S sutto de ganska lnge och till slut upprepade
de fr hvarandra hvad de lst fr att fvertyga sig om att det satt fast
i minnet.

Men luften var het och tryckande trots skuggan, och vindens sakta sus i
trdkronorna hgt fver dem svl som vgornas skvalp mot stranden
sjngo dem till smns.

D kom ett glnsande freml susande emot dem och trffade den lilles
ra. Frskrckta rusade de bda upp. Men tv stora, svarta hnder hllo
fast Frumentius. Han utsttte ett rop af frskrckelse, men sedan
terfick han fattningen.

"Skynda dig bort, Edesius", hviskade han t brodern. "Det r
vildar--fort--rdda dig, medan det r tid!"

Dock--det var redan fr sent. De voro redan omringade. Grymma, svarta
ansikten blickade ned p dem, och ra hnder grepo de spda gestalterna.
Spjut och piskor tycktes hota att gra ett hastigt slut p deras lif.

Vapenlsa, hjlplsa, fvergifna af sitt folk befunno sig brderna i en
rasande skaras vld. Men de hade blifvit uppfostrade i tron p Kristus
och visste, att om de ocks mste frlora sitt lif, s var han dem nra
och skulle taga deras sjl upp till sig i himmelen.

"Herre Jesus, frbarma dig fver vra sjlar!" utropade drfr
Frumentius och slt sin lille bror hrdt i famnen.

Men det tunga gisslet, som en af barbarerna redan lyft fr att sl till,
fll icke ned p deras hufvud. En annan vilde hade sttt dem t sidan
och en tredje hade fattat ett kraftigt tag om Edesius' lnga, blonda
lockar fr att sedan, d den lille sakta jmrade sig, med ett rtt
skratt slunga honom ifrn sig.

Sedan fljde en kort stunds tystnad, kvalfulla minuter, hvilka syntes
gossarne lnga som r. Men d man lmnade dem vid lif, vgade de
ndtligen se sig omkring med skygga blickar. De funno sig omgifna af en
mngd brokigt utstyrda, till tnderna bevpnade mn, och med fasa sgo
de spr af friskt blod p deras vapen och klder.

Men nnu tycktes man icke hafva fr afsikt att dda dem. Ja, Frumentius
tyckte till och med, att de svarta ansiktena uttryckte mer frvning n
fiendskap, och ett tyst hopp brjade smyga sig in i hans sjl. D lade
sig pltsligt en stor, stark hand p hans axel och vnde honom mot
skogen, medan den andra handen befallande visade honom framt. Gossarne
frstodo vl, att man tnkte fra dem int landet, och fr dem fanns
ingen annan utvg n att lyda.

Under den trttande vandring, som nu fljde, vgade de blott sllan
hviska ngra ord till hvarandra. Vgade de hoppas, att Metropius och
hans folk finge knnedom om deras bortrfvande och kunde skynda till
deras hjlp?

Edesius hngde sig fast vid detta hopp, som brodern icke kunde dela, men
ndock ej i frtid ville berfva honom. Blodet, som de nyss sett mrken
efter, hade fyllt den frstndige gossens hjrta med en mrk aning,
hvilken snart skulle bekrfta sig p ett sorgligt stt.

En ny skara vildar slt sig nmligen till dem, och dessa dansade och
skreko i segerjubel, ngra kldda i de ddade matrosernas klder, medan
andra svingade annat af de rfvade fremlen omkring sina hufvud. De
stackars gossarnes fasa ndde sin hjd, nr de fingo se den plsbrmade
kappan, som deras onkel burit, p den strste och starkaste vildens arm.
Denne tycktes med stor beltenhet visa henne fr den frsta skarans
anfrare.

Denne slpade nu fram de frskrmda sm fngarne, och Frumentius tnkte
icke annat, n att han skulle utlmna dem till deras onkels mrdare och
f kappan i utbyte. D han knde en grnsls fasa fr den sist komne
anfraren, blickade han med en stum, hjrtgripande bn i sina mrka gon
upp till anfraren fr den frsta truppen. Ett ltt slag p hufvudet och
ngra obegripliga men med mildare stmma uttalade ord, var svaret p
hans stumma bn. Sedan gick det vidare framt.

Gossarne svl som kappan voro bestmda fr en hfding, t hvilken hans
krigare ville gifva det bsta af det byte, som de vunnit i striden mot
frmlingarne.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.


Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 20-26 Mars 1905.


M. 20.  Mark. 12: 1-12.  _Liknelsen om vingrdsmnnen._
T. 21.  v. 1.  _Vingrden ordnas._
O. 22.  v. 2.  _Vingrdens herre begr frukt._
T. 23. v. 3-8.  _Vingrdsmnnens brottslighet._
F. 24. v. 9.  _deras straff._
L. 25.  v. 10-11. _Byggningsmnnen och hrnstenen._
S. 26.  v. 12. _Judarne hata Jesus._

Sndagsskoltext fr den 26 Mars.

Mark. 12: 1-12.

_Minnesvers_: 1 Petr. 2:6. Drfr heter det ock i skriften: "Se, jag
lgger i Sion en utvald, dyrbar hrnsten, och den, som tror p honom,
skall icke komma p skam":

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                             BARNAVNNEN

N:o 12   Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
23 Mars. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                           Hvar r frukten?

                            Mark. 12: 1-12.

I vra textord framstller Jesus judafolket under bilden af en vingrd,
som Gud planterat. Denna plantering skedde genom en rad af stora
grningar, ssom d han frlste dem ur Egyptens trldom, d han p Sinai
gaf dem sin hrliga lag, och d han insatte dem i Kanaans land. P dessa
stora hndelser syftar liknelsens ord om att vingrdens herre "satte
stngsel", "grfde en press" och "byggde ett torn". Hrmed vill Jesus
sga, att allt hvad som kunde gras fr att ett folk skulle kunna
utveckla sig i rttfrdighet, frid och lycka, det hade Gud gjort fr
judafolket.

Frn den tid, d Israel ssom en nation bosatt sig i Kanaans land, borde
folket i tacksamhet och trohet hembra Gud de lifvets frukter, som i
ngon mn svarade mot den nd, de tagit emot af honom. Men annat lrer
oss Israels historia, annat lra oss Jesu ord i liknelsen. I stllet fr
att med krlek och hnfrelse lyda Guds vilja och genom ett heligt lif
inverka lyftande och frdlande p de kringboende hednafolken, brjar
judafolket i stllet lefva ssom hedningar. I stllet fr att med krlek
och hnfrelse taga emot Herrens tjnare profeterna och flja dem p
Herrens vgar, brja vingrdsmnnen, det r Israels andlige ledare och
frige styresmn, frsmda, hudflnga, skymfa och dda dem. Och nr
slutligen Gud i stor nd snde sin enfdde son till vrldens frlsning,
s gjorde de p samma stt med honom. De skymfade, hudflngde och
korsfste hrlighetens herre.

Detta brott rgade mttet af Israels syndaskuld. Guds dom mste flja p
denna oerhrda frblindelse, denna frfrande brottslighet. Gud frdref
och frdrfvade dessa skenhelige prster och mbetsmn. Landet hrjades
r 70 af romerska hrar, Jerusalem intogs och grusades, folket ddades
eller slpades bort i fngenskap, och n i dag lefva judarne strdda
likt agnar fr vind kring jordens alla land, ssom en frfrande
illustration till det ordet: Gud lter icke gcka sig. Hvad en mnniska
sr, det fr hon skrda.

Men af judafolket blefvo ngra frlsta undan frdrf och dom. Det var
Jesu apostlar och lrjungar. Genom dem blef Guds rike och dess alla
frmner burna ut till hednafolken, som genom evangelium frvandlas frn
hedningar till kristna. Till dessa folk hra fven vi, som bygga och bo
i gamla Sverige. Nu r det till oss Herren kommer och sker frukt.

Vi hafva af Gud mottagit en myckenhet af vlgrningar. Vi hafva Guds ord
i rik omvxling frkunnadt ibland oss. Det frkunnas fr lrda och
olrda, fr fattiga och fr rika, fr ldre och fr barnen i hemmen och
i sndagsskolorna. Vi ga den kristna civilisationens ljus ibland oss
och lefva i lugna och ordnade frhllanden. Vi ga skolor, dr vi f
lra oss s mycket godt och nyttigt, som gller vrt tids-och
evighetslif.

Hvar r frukten? Lyder du det af Guds vilja, som du frsttt och lrt
dig? Fljer du dina frldrars och lrares goda rd och handledning?
Nyttjar du din tid rtt fr att lra dig och tillgna dig hvad du kan f
lra dig i skolan, s att du kan blifva en kraftig, arbetssam och nyttig
medlem i det jordiska samhllet? Fljer du de rena och heliga intryck
Guds ord ger dig, s att du m bli ett lskligt och godt barn, en
prydnad fr Kristi frsamling?

Se, dessa frgor stllas till oss frn Herren, ty han sker frukt i vrt
lif. Tnk allvarligt p dessa frgor, och om du mrker, att du icke
hller profvet infr dem, bed d Gud om frltelse och om nd och kraft
att brja ett nytt lif ifrn denna dag.

Hrvid m du fr all del icke glmma bort, att Jesus Kristus din
frlsare rcker dig sin hand fr att bist och hjlpa dig. Bed honom om
hjlp och frlsning! Bed mnga gnger och bed mycket om samma sak, ty
drigenom beredes ditt eget hjrta att taga emot hans hjlp. D skall du
kunna bra frukt i allt godt verk. Du skall varda ett godt och lskligt
barn, ett ordentligt och flitigt barn, ja, ett lyckligt och saligt Guds
barn.

_J. B. G._



Duktiga pojkar.

Det var tidigt p morgonen. Maria Vik hll just p att stta fram
frukosten t sig och sina barn. Stackars Maria, det var mer n fyra r
sedan hennes man drunknade och lmnade henne ensam med sina tre gossar.
Per och Nils voro nu s stora, att de gingo i skolan, ja, Per skulle i
hst f flytta upp i sista klassen, men den minste, lille Olle, hngde
henne nnu i kjolarne hvarhelst hon vnde sig. Per och Nils voro redan
uppe, men Olle lg kvar i den varma sngen. Det var s kallt och
regnigt, tyckte Maria, att han kunde grna ligga stilla. Fr egen del
hade hon haft stor lust att gra s med, ty hon knde sig s trtt och
utslpad, men hon mste upp. Hon hade lagt deras klder i blt i gr,
och de mste tvttas. Hon hade icke rd att taga ngon hjlpgumma, och
af gossarne kunde hon ej hafva stor hjlp, d det gllde att tvtta.

Hon knde i dag gikten i alla leder och ryggen vrkte. Huru vl hade hon
icke behft ligga litet lngre, men hon mste upp. Hon suckade tungt,
dr hon satt p sngkanten, frsnkt i djupa tankar.

"Den som finge slippa tvtta i dag!" sade hon fr sig sjlf. Det kom s
stilla; hon hade aldrig tnkt sga det hgt, men orden undsluppo henne
omedvetet. "Om Per nd hade varit en flicka, s kunde jag haft hjlp
till detta och mycket annat!" kom det strax drefter.

Drren till kammaren stod p glnt, och drinne satt Per och rknade
igenom de tal han hade till lxa.

Han blef riktigt harmsen, dr han satt och hrde, hvad mor sade fr sig
sjlf. Han, en flicka!--Jo, det skulle bara fattas det. Nej, tack:
flicka ville han inte vara, och som vl var, kunde han d inte heller
bli det.

Men att mor kunde sga s--det var inte snllt af henne. Alldeles som om
hon inte hade den ringaste nytta af honom! Bar han nd inte hvarendaste
morgon in ved t henne? Och hvem var det vl, som bar upp vattnet den
lnga vgen frn bcken? Och hvem hmtade hem allt hvad hon behfde frn
handelsboden? Var det kanske inte just han, Per?

Han hll p att reta upp sig allt mer och mer, men med ens slog det om,
och han blef helt vek om hjrtat.

"Stackars mor r inte stark", tnkte han. "Hon slpar och arbetar frn
morgon till kvll fr oss, och d r det inte underligt, om hon knner
sig trtt och nedstmd ibland."

"Bara pojkarne mina f hvad de behfva, s r det inte s noga med mig",
hade Per hrt henne sga, d handlare-Lisa hrom dagen var inne och bjd
ut sina varor. Mor kunde nog haft lust att kpa sig ett varmt
hufvudklde, men s fick det nd vara till sist.

Mor tyckte nog om sina pojkar i alla fall! Men tnk, om han kunde hjlpa
henne med tvtten s pojke han var! Det var ju visserligen
"kvinnfolkgra", men fr en gng kunde han ju prfva p.

Det var ingen brdska med lxorna, ty det var lrdag i dag, och han
skulle inte vara i skolan frrn p mndag. Per slog ihop boken med en
vldig smll, reste sig upp och gick ut till mor.

"r du sjuk, mor?" Det kom lika ovntadt som deltagande och gjorde mor
riktigt varm om hjrtat.

"h ja, gikten r svr i dag--men det blir vl bttre lngre fram p
dagen."

Per stod kvar och undrade hvad mor skulle sga om han----men s kom
det:

"Hr du--mor--."

"Ja."

"Kan jag inte skta om tvtten i stllet fr dig?"

"Du!"--Mor drog p munnen med ett misstroget leende, och Per frstod det
godt.--"Du, Per? Nej, det kan du nog inte."

"Hvarfr inte? Tror inte du, att jag kan klara vrre saker n s? Lt
mig visa dig, att jag kan. Visa mig bara en enda gng, huru jag skall
bra mig t, och sedan skall det g som en dans!"

Per blef allt mera ifrig under det han talade. "Nu br jag frst upp
vatten och fyller baljorna, och s gr jag upp eld under stora grytan,
och sedan skall jag tvtta, s det skall st hrliga till--det skall du
f se, mor!"

Mor kunde nd inte tro, att det var Pers allvar. Men innan hon hunnit
gra en enda invndning, hade Per kilat ut och ned fr backen med ett
mbar i hvardera handen.

Nere vid bcken trffade han p Nils, som hll p att profva sin
vattenkvarn.

"Hej, Nils", ropade Per, "vill du vara med och tvtta klder?"

"Hvad fr ngot?--Tvtta klder--jag? r du rent galen?"

"Nej, men jag tnker tvtta i dag i stllet fr mor, ty hon r sjuk."

"Aldrig har jag hrt p maken! Du--en pojke--tvtta klder! Nej, tack,
aldrig skall du kunna frm mig till det. Hvad tror du storgrdspojkarne
skulle sga, om de finge se dig vid tvttbaljan?"

(Forts,  sid. 94.)



[Illustration: SOLBLOMSTER.]

En farlig strid.

Med teckning.

Bor du bland bergen, bor du vackert. Druppe r luften ren och utsikten
fri. Solen drjer lnge, innan den gr ned och frgyller bergstopparne
nnu en lng stund, sedan det r skumt nere i dalarna.

[Illustration]

Ja, hgt uppe p bergen finnes mycket, som lockar till en bergvandring.
Alltid finnes dr ngon bermd grotta eller kammare, som fordom tjnat
till bostad t ngon bergakonung. Om denne g d mnga sgner och sagor.
En sger oss, huru omttligt rik han var, den dr kungen. Han hade
salar, som glimmade af prlor och guld och s mnga guldslantar, att
ingen kunde rkna dem. En annan talar om fr oss, att han r en grym och
stygg hedning, som inte kunde hra de skna kyrkklockornas klang, nr de
ringde samman den kristna menigheten till bn och sng och fr att
lyssna till ordet om Kristus. Drfr mste bergakungen flytta sin kos,
och ingen har sett honom p mnga hundra r.

Ja, s sga sagorna. Men nutidens folk undrar hvart hans stora rikedomar
tagit vgen och ungdomarne klttra bland bergen fr att leta efter
bergakungens salar fr att se, om dr kan vara ngon guldslant kvar n i
dag. Och det gr det visst. Dr finnes bde guld och silfver och andra
dyrbara metaller i de svenska bergen, men de mste brytas och smltas ur
dem. Och dr uppe p klipporna bygger rnen sitt bo, dr lgger hans
maka gg, och dr hjlpes rnparet t att mata och fda upp sina ungar.

En titt in i ett sdant bo kan vara lika intressant som att se in i
bergakungens salar. Men det kan vara farligt nog, som du ser af
teckningen. Ty rnen lmnar aldrig de sina i sticket och flyr. Han
upptar striden p lif och dd med sin fiende. Och skarpa, lnga klor har
han och vldiga vingepar samt en fruktansvrd nbb. Den kan sluta s
denna farliga strid, att gossen dr blir dragen ned i djupet af rnen.

_J. B. G._



"De f sga, hvad de vilja", svarade Per frimodigt, men inom sig krympte
han riktigt ihop vid tanken p huru de d skulle gra narr af honom.
"Det rr mig inte, fr resten", tillade han, "bara mor kan slippa, d
hon r s dlig.--N, Nils, vill du eller vill du inte?"

Nils ryggade tillbaka--nej, verkligen han det ville.

"Jag hller mig fr god fr sdant kvinnfolksgra", sade han.

Per svarade intet utan fyllde mbaren och skyndade sig hem.

D allt var i ordning, gick han in efter mor. "Lt mig nu bara en gng
f se, huru man skall bra sig t", sade han.

Mor tog ett plagg och brjade tvtta och Per sg uppmrksamt p.

"S, nu kan jag det, lt mig frska nu, och g sedan in och lgg dig en
stund till."

Mor hade nog sina egna tankar om huru det skulle g med tvtten i Pers
hnder, men hon fljde dock hans uppmaning och gick. I drren mste hon
dock n en gng vnda sig om och se p sin kre gosse. Dr stod han bjd
fver baljan och gned och skljde, s att vattnet stnkte omkring honom.
Hon lade sig p sngen vid sidan af sin lille Olle, som somnat in p
nytt. S rik hon nd var, som hade en sdan gosse! Bde gikten och
ryggvrken lade sig fr den tanken, s lycklig gjorde den henne.

Det kndes icke s litet tafatt fr Per i brjan. Han kunde icke f det
rtta taget, plagget gled undan, och s brjade det svida i
fingertopparne.

Men--pyttsan--inte fick det betyda ngot. S mycket karl var han vl,
att han icke frgade efter, om det sved litet i skinnet. Han gned och
skljde och hll det tvttade plagget prfvande upp mot dagern. Ja,
verkligen, satt dr inte nd kvar en mrk flck.

Litet mer spa, och s ner i baljan igen. Nu mtte den vl vara borta
nd.

S dr ja--han vred, s att vattnet forsade mellan fingrarna--nu ner i
grytan med plagget.

I detsamma stod Nils bredvid honom.

"r det du, Nils?"

"Ja, du tvttar ju som fr dagspenning."

"Jo, det m du tro, och fina skjortor skall du f, min gosse."

"Tror du jag skulle kunna hjlpa dig?"

"Ja, vars, tag bara i af alla krafter, s skall jag lra dig konsten."

"Se p det hr, r det bra?" Nils slngde ett plagg fver till brodern.
Per tog det i noggrant skrskdande.

"Nej, min gubbe, bttre fr du lgga t. Den dr smutsstrimman vill nog
inte mor ha kvar."

Nils tog tappert i p nytt. "Oj, s det svider i fingrarna!"

"Pyttsan, skall du klaga fr en sdan smsak du som r en pojke."

Nej, det var d sant, att jmra sig fr s litet det passade d bara fr
flickor.----

D mor en halftimme senare gick ut i kket fr att se, hur det gick med
tvtten, fann hon bda sina gossar med uppvikna skjortrmar fver
hvarsin balja i full fart med att tvtta. Hon ville knappt visa, hur
angenmt fverraskad hon blef.

"S, Nils, har du ocks kommit till tvttbaljan? I dag tycks ni bgge
tv vilja gra det ltt fr mor."

Hon sade ej mer, men de knde krleken lysa ur hennes blick och sgo
hennes glada ansikte, och de blefvo helt varma om hjrtat, fastn de
voro stora pojkarne.

En sdan gldje det var att f hjlpa mor! D kvllen kom, hngde
klderna rena och hvita p grden, och inne i stugan sutto mor Maria och
hennes tre duktiga pojkar och to kvllsvard.

Mor knde sig s ltt och glad till sinnes. Det var lnge sedan grten
smakat henne s godt. Hvad gossarne angr, hade de en frvnande
matlust.

"Ni r trtta nu, det ser jag", sade mor, d de slutat ta, "och det r
sannerligen inte underligt, ty det kostar p att st fver tvttbaljan.
G nu drfr och lgg er. God natt och tack, mina kra gossar, fr hvad
ni i dag ha gjort fr mor. Det har gjort henne bde frisk och glad. Gud
vlsigne er!"

De sade ingenting annat n "godnatt!" men bdas blickar frrdde hvad de
knde; ty de strlade af gldje och tillfredsstllelse.

(Efter norskan.)



Solblomster.

Med teckning.

     _De ro solskensblomster tv,
     Som mdrar se med lust upp.
     De ro s sta och rara
     Att jmt man vill kyssa dem bara.

     De tulta jollrande omkring
     Och skratta rakt t ingenting
     Och grta fr nstan det samma
     Och skynda med allting till mamma.

     Och mamma torkar ltt hvar tr,
     Och s ett leende hon fr
     Och kyssen och famnen tillika.
     Och d knna mdrar sig rika.

     Ja, inte fr man undra p,
     Att mdrar se med gldje p
     De barnen, som ro s rara,
     Att jmt nian vill kyssa dem bara._

     Anna H--m Preinitz.



De sm missionrerna.

(Forts. fr. freg. n:r).

Nr de uppndde hfdingens eller konungens residens, frdes de sm
fngarne fram infr hrskaren. Han satt p en hg stol eller tron och
utmrkte sig framfr de friga genom sina granna klder samt genom
stafven, som han hll i sin hgra hand.

De bevpnade krigarne kastade sig ned framfr honom, s att deras pannor
vidrrde marken och gfvo tecken t gossarne att gra p samma stt.
Sedan lyftes de tmligen omildt upp igen och frdes fram till konungen.

Med synbar frvning sg denne p deras hvita hnder och ansikten, som
stucko s bjrt af mot de omkringstendes. Ja, han vecklade till och med
upp Edesius' tunika fr att fven underkasta hans armar en prfning. Man
behandlade gossarne ssom hundvalpar och kattungar, med hvilka man just
icke gr stora omstndigheter.

Lyckligtvis frstodo dessa bda, att det ltt kunde bli farligt fr dem
att visa ngon som helst fruktan och att de mste uppbjuda hela sin
sjlfbehrskning fr att kunna skenbart godmodigt foga sig uti den
hnsynslsa behandling de fingo rna. Frumentius var dock nra att
frlora sin sinnesnrvaro en gng, nr han pltsligt frnam ett skarpt
bett af sm hvassa tnder i den obetckta delen af sin ena fot. Nr han
frskrckt ryckte till och sg ned, log ett litet rundt ansikte, svart
som ebenholz, emot honom. Den lille tjocke, trerige pojkens grannt
utstyrda klder och den bekymmerslshet, hvarmed han lekte vid konungens
fot, gaf tillknna, att han var dennes son.

Frumentius fick en lycklig ingifvelse. Utan att ltsa om smrtan i foten
lste han upp det purpurrda sidenbandet, som sammanhll hans lnga
lockar och gaf det t den lille, som med ett gladt skratt tog det
granna bandet och ej tycktes vara obengen att gra den hvite
frmlingens bekantskap.

Nu fljde ett fr de bda gossarne obegripligt samtal, men sedan frdes
de slutligen in i en liten grshydda och undfgnades rikligt med mat och
dryck. Men d de icke kunde besluta sig fr att dricka den vidriga
blandningen, gfvo vildarne dem skrattande en kruka friskt vatten,
kastade ngra djurhudar i ett hrn och tecknade t gossarne att lgga
sig p dem.

Nr de nu fr frsta gngen efter sitt tillfngatagande befunno sig
ensamma, slogo de armarna om halsen p hvarandra och grto hejdlst.

"Tror du, att de skola dda oss?" frgade Edesius, nr han ter kunde
tala.

"Nej, det tror jag inte. Om detta varit deras afsikt, skulle det skett
fr lngesedan. Men, Edesius, jag fruktar--ja, jag r sker p att de
mrdat onkel och manskapet p skeppet. Vi ro de enda fngarna", fortfor
Frumentius, och gossarnes trar brjade flda p nytt.

"Kunna de icke hafva undkommit i btar?" frgade Edesius.

Frumentius skakade sorgset p hufvudet men svarade intet.

Hans fruktan var blott allt fr vl grundad. Alla de resande hade
fverfallits och ddats. fven de bda brderna hade skerligen ftt
dela samma de, om de icke gtt in i skogen fr att samvetsgrant lsa
sina lxor fr dagen och drigenom uppfylla sitt lfte till onkeln.

De sutto nu lnge tysta, frsnkta i sorgsna tankar, s lnge, att den
lilles gonlock smningom brjade falla ihop.

"Broder!" hviskade Frumentius.

Den lille for upp frskrckt. "Hvad vill du?" frgade han ngsligt.

"Jo, vi skola ej glmma, att Gud r hr likavl som i Tyrus."

"Ja, visst, han r fverallt!" svarade Edesius, som nu var riktigt
vaken.

"D behfva vi ej frukta ngonting. Han skall vara med oss och beskydda
oss."

"Men han kan ju tillta dem att dda oss?"

"Nej, det skall han icke. Men vi skola lita fast p honom och bedja till
honom i Jesu Kristi namn", svarade Frumentius allvarsamt. "Vi mste
bedja till honom hvarje dag, Edesius, och lska honom och gra hans
vilja!"

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva last Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.


Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 27 Mars-2 April 1905.

M. 27. Mark. 14: 3-9. _Jesus hyllas i Betanien._
T. 28.  v. 3.  _Maria hyllar Jesus._
O. 29. v. 4. _Ngra knota fver hennes frikostighet_.
T. 30. v. 4. _och ha de fattiga till frevndning._
F. 31. v. 6-7. _Jesus bermmer Marias grning._
L. 1. v. 8. _Hon har balsamerat Jesus profetiskt._
S. 2. v. 9. _Hennes krlek och offervillighet skall bermmas af alla
             troende._

Sndagsskoltext fr den 2 April.

Mark 14: 3-9.

_Minnesvers_: Joh. 12: 26 c. Och om ngon tjnar mig, honom skall min
Fader ra.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                             BARNAVNNEN

N:o 13   Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
30 Mars. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.

                      Jesus hyllas i Betanien.

                           Mark. 14: 3-9.

Ju nrmare det led mot slutet af Jesu jordelif, dess mera ppet visade
de judiska mbetsmnnen sin fiendskap mot honom. Prster, fariseer och
saduceer hatade honom bittert, stora rdet hade bannlyst honom och dess
ledande mn spunno hemliga rnker mot hans lif.

Midt ibland denna fiendskap, som fverallt lurade p frlsaren, gde han
likvl hr och hvar trofasta och hngifna vnner. En sdan vnkrets var
den i Betanien, dr man beredt sig p att hylla Jesus och riktigt lta
honom knna, huru innerligt han var afhllen och lskad af dem, och huru
litet de brydde sig om stora rdets bannlysning.

Hyllningsfsten skulle hllas i Simon den spetlskes hus. Denne Simon
hade en gng blifvit botad frn spetlskan af frlsaren. Utan tvifvel
var han en frmgen man, som kunde samla alla sina vnner i Betanien och
drtill Jesus och hans lrjungar i sitt hem. I Johannes tolfte kapitel
talar evangelisten om fr oss, att den frn dden uppvckte Lasarus var
med vid detta tillflle. Hans nrvaro var ju en den strsta hyllning t
Jesu makt och hrlighet. Marta ville hylla Jesus genom att deltaga i
uppassningen fven i ett frmmande hus, och Maria, kvinnan i vr text,
bryter snder ett alabasterkrl med kostbar nardus fver Jesu hufvud.
Endast p detta stt kunde Maria uttrycka hvad hon knde. Vllukten frn
den dyrbara oljan var en sinnebild af den ljuflighet Maria tnjutit
ssom Jesu lrjunginna och vn. Men hennes krleksgrning hade fven en
profetisk innebrd. Jesus sger sjlf: "hon har smort mig till min
begrafning", hon har p frhand balsamerat mig.

Det strande upptrde, som uppstr p grund af Marias frikostighet,
utgr enligt Johannes berttelse frn Judas. I hans hjrta har krleken
kallnat, och kallt och affrsmssigt vrderar han hennes offergfva till
trehundra penningar eller etthundrattiofem kronor. Dr krleken till
Jesus saknas, dr rknar och vrderar man sina offer mycket hgt under
skenfagert tal om att man fveranstrnger sig i missionsarbetet. Detta
fula drag af materialism och ofrstdd hngifvenhet fr af Jesus sin
milda men bestmda dom. "Lten henne vara. Hvarfr gren I henne
bekymmer?"

Sedan Jesus tillbakavisat Judas och deras klander som denne besmittat,
bermmer han Marias grning och visar, att tminstone _han_ vrderar och
frstr att rtt uppskatta hvad hon gjort. Maria har genom sin handling
rest en evinnerlig minnesvrd t den hngifna, rena och offervilliga
Kristuskrleken. Det r denna krlek, som i alla tider skall hnfra den
troende kristne till personliga offer fr en mission i Jesu Kristi anda.
Det r denna krlek, som vill hnfra fven oss att gifva oss ut fr
Herren och gra hvad vi kunna fr vra medmnniskors frlsning.

Huru mngen af barnen bryter snder ngon liten nardusflaska fver Jesu
hufvud? Jag menar: Hvad offrar du fr hednabarnens frlsning? Hvad gr
du fr att Jesu Kristi krlek skall varda rdande i vrlden?

_J. B. G._



Handlade han klokt?

"Mamma, fr jag gra som jag vill med mina penningar i r?" frgade i
brjan af detta r en liten gosse, hvilken liksom mnga andra gossar har
en sparbssa, dr han samlar de slantar han fr under ret. Han brukar
annars alltid p sin mammas inrdan stta in dem p sparbanken.

"Det kan jag inte lofva utan vidare", svarade hans mamma, "jag vet ju
inte, om du gr en rtt anvndning af dem."

"Jo, mamma kan tryggt lofva mig det, jag skall inte anvnda dem till
ngot dligt", svarade han.

"Nvl, jag litar d p, att du r en frstndig gosse och lofvar dig
att f anvnda dem som du vill. Men nr du nu ftt mitt lfte, fr jag
vl nd veta, hvad du tnker gra med dem?"

"Jo, jag tnker gifva alla mina slantar till hednamissionen", sade den
lille och sg allvarsamt upp till sin mor.

Denna, som sjlf varmt lskade missionens heliga sak, blef mycket glad,
d hon hrde, att hennes lille gosse af egen drift fattat ett sdant
beslut. Med en gldjetr i gat slt hon honom i famnen och gaf honom en
hjrtlig kyss.

Nvl, sm vnner, hvad tycka ni? Handlade han klokt?

Samvetets bud.

En fabrikant i England hade bland sina arbetare en gosse, som uppehll
sin fattiga mor med sin arbetsfrtjnst. De mste lefva mycket tarfligt,
ty han frtjnade ej mer n fyra kronor och femtio re i veckan, och
sjlf kunde hon nstan intet frtjna. Men det gick likvl, ty Herrens
vlsignelse hvilade fver det lilla hemmet. Om sndagarna brukade
Vilhelm stanna hemma hos sin mor, d lste de tillsammans och fljdes
t ut fr att hra Guds ord.

Men Vilhelms husbonde brydde sig icke om hvilodagens helgd. En gng
befallde han sina arbetare att gra ett arbete frdigt p sndagen.
Vilhelm visste icke hur han skulle gra. Om han icke arbetade, kunde han
riskera att mista sin plats, och om han fraktade Guds bud, s gick han
miste om sabbatens vlsignelse, och det var nnu vrre. Han bad sin
himmelske fader om rd och ledning och blef slunda viss om att han
skulle lyda Guds bud, det mtte sedan g hur det ville.

P mndags morgonen gick han dock till fabriken med oro i hjrtat.

"Hvar var du i gr?" frgade hans husbonde.

"Jag var i bnehuset vid Storgatan", svarade Vilhelm.

"N, d kan du g dit i dag ocks; jag har ingen anvndning fr dig",
sade fabrikanten.

Med tungt hjrta mste nu gossen ska efter arbete. Han frskte p
mnga stllen, men fverallt hette det: "Nej, vi behfva inte ngon
gosse".

Slutligen brjade en herre tala med honom och frga, hvarfr han mistat
sin plats. Vilhelm berttade trovrdigt hela sanningen, och den
aktningsvrde mannen, som satte vrde p gossens lydnad fr Guds bud,
gaf honom arbete med en aflning af frst tta, sedan nio kronor i
veckan.

Det lnar sig alltid bst att lyda Gud. Den som gr det r den bste
tjnaren. Ingen har blifvit rik genom att missbruka sndagen, och ingen
har blifvit fattig genom att hlla den helig.



Stackars Beppo.

Med teckning.

Beppo var Gretas lekkamrat och gode vn. De brukade hoppa och springa
"tag fatt" p de breda sandgngarna i trdgrden under muntert skratt
och glada skall.

Nr Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sllskap, plgade
Beppo flja henne, och d gick hon ganska trygg och sker. Ty se, Beppo
var lika plitlig, som den allra trognaste barnjungfru.

I dag var likvl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just g ut i
staden ett tag och Beppo skulle flja henne. Men far hade sagt, att
hunden d mste ha nosgrimma. Ty det gick en farlig sjukdom bland
hundarna i staden, och ingen hund fick g utan nosgrimma, om dess gare
ville slippa att plikta.

Det dr frstod inte Greta. Beppo var frisk, det visste alla. "Hvarfr
skulle han d ha nosgrimma?" tyckte Greta. Hon tyckte det var riktigt
synd om honom.

"Stackars min rare Beppo!" Grten satt riktigt i halsen p Greta, nr
hon kom med nosgrimman fr att stta den p hunden. Och fven han blef
kuslig till mods, d han sg redskapet, som flickan kom med i handen.
"Stackars Beppo", jollrade hon gng p gng, medan hon spnde grimman
p, och hunden rckte tligt fram sitt hufvud under Gretas smek och
vnliga ord.

Men inte gick det egentligen ngon nd p Beppo den dagen. Han hoppade
muntert bredvid sin goda vn och fljde henne bort och hem.

Men fven Beppo blef sjuk och vild och mste stndigt bra nosgrimma,
tills han en vacker dag mste sfvas fr alltid af djurlkaren. Den
dagen grt och srjde lillan p fullt allvar. Beppo var fr alltid
borta.

Stackars Beppo!



[Illustration]

Namnsdagssng fr far.

     _Att lillen vill me',
     Det kan man d se.
     Och kommer, han gr med det samma;
     Ty kan han ej g,
     Han lyckas nd
     Att blifva frstdd af sin mamma.

     Hon vet nog, att han
     En namnsdagssng kan,
     Som r som ett jublande kvitter.
     Och nog tycker far,
     Att lillen r rar,
     Nr hgt utaf gldje han spritter.

     Men brderna, de,
     S trohjrtadt se
     P far, och sin hlsning de bringa.
     De tnka upp,
     Om bra det skall g,
     Om vackert vl sngen skall klinga.

     Hvad fadern tyckte om sngen? Ja,
     Kanhnda undrar du s,
     D vill jag sga dig, liten vn,
     Att det r ltt att frst,
     Ty barnasng, som frn hjrtat gr,
     Hvarenda fader s vl frstr.
     Frsk nu sjlf att till nsta gng
     Fr pappa sjunga en namnsdagssng!_

     _Anna H--m Preinitz._



[Illustration: STACKARS BEPPO!]

De sm missionrerna.

Med teckning.

(Forts. fr. freg n:r.)

"Jag tror, att de svarta hr ocks bedja till gudar af tr och sten
liksom vrt stackars folk drhemma", sade den yngre brodern.

"Det kan nog hnda. Och kanske komma de att begra detsamma af oss. Men,
broder, det f vi aldrig, aldrig, gra, icke ens om det gllde lifvet."

[Illustration]

"Nej, vi mste d tnka p mnnen i den brinnande ugnen", instmde
Edesius mycket hgtidligt. "Men jag hoppas att det inte m g s lngt
med oss", tillade han. "Tnk, Frumentius, om de skulle brnna oss
lefvande."

"Jag tror inte vi behfva frukta fr det. Det r mjligt att de gra oss
till slafvar, men jag tror inte, att de nd skola behandla oss illa."

"Jag har ocks tnkt p det", svarade Edesius, till hlften lttad, till
hlften bedrfvad.

"Det vore kanske det bsta som kunde hnda oss, isynnerhet om vi finge
tjna den lille prinsen", brjade Frumentius ter. "Jag kunde ej lta
bli att tycka om honom, fastn jag fick gra bekantskap med hans tnder.
Han har ett s lustigt litet ansikte."

"Jag sg icke p ngon annan n kungen", sade Edesius med en rysning.
Jag fruktade att mta hans blick, men nd kunde jag inte lta bli att
se p honom. Det var rysligt."

"Fr mig gick det p samma stt", frskrade den ldre brodern. "Men ju
lngre jag betraktade honom, ju mer frsvann ngesten. Han sg inte grym
ut. Den dr svarte slafhandlaren, som vi en gng sgo p torget i Aden,
du minns, han sg mycket mer grym och elak ut.--Och fr frigt--vi f ej
glmma att vi ro i Guds hand och ej i konungens vld. Nu skola vi bedja
Gud taga vrd om oss och sedan f vi sofva tryggt under Guds mktiga
beskrm.

Gossarnes frmodan slog in, de skulle gras till slafvar. Men man
fordrade intet strngt arbete af dem. Kungen betraktade dem ssom ett
par npna leksaker och tilllt dem att leka med den lille prinsen, som
var hans gonsten. De fingo ocks ibland vistas hos palatsets kvinnliga
invnare, af hvilka de behandlades med godhet och frsgos med
hvarjehanda lckerheter. I synnerhet hade den lille ljuslockige Edesius
med sitt barnsliga, behagfulla stt vunnit allas hjrtan, och srskildt
var konungen varmt fstad vid honom. Han behll honom nstan stndigt
i sin nrhet, och nr gossen vxt upp till yngling, utnmnde han honom
till sin tjnare.

Med sin lders snabba uppfattningsfrmga lrde sig de bda gossarne
snart landets sprk.

Om de ocks under sin uppvxttid mste se mycket af hedningarnas laster,
s glmde de likvl aldrig, att Gud sg dem och vakade fver dem, och de
fingo d erfara, att han aldrig lt ngot ondt vederfaras dem. Men ofta
d de voro ensamma, grto de bittert, d de tnkte p huru deras onkel,
som varit dem i faders stlle, s grymt mrdats af hedningarna, och d
de tnkte p sin mors och sina systrars sorg, ty dessa mste
naturligtvis tro, att fven de gtt samma de till mtes. De skte ocks
upplifva minnet af de lrdomar de inhmtat vid sin moders knn, och
aldrig glmde de att hvarje morgon och afton bedja till Gud.

De fromma snger, som de ibland med sina klara barnarster sjngo,
vckte alltid stor beundran hos deras hedniska omgifning.

Det land, dr de bda brderna vistades ssom slafvar, var bekant bland
de grekiska och tyreniska geograferna under namn af Abessinien, men
kallades af de infdda fr Axum, ssom Frumentius snart kom underfund
med.

Naturligtvis ansgo landets barn, att deras konung var vrldens strste
hrskare. Han var ocks verkligen en betydande man, som med ovanlig
klokhet regerade icke blott sitt eget land, utan ock strckte sin spira
fver de kringboende stammarna.

Nr Frumentius blifvit fullkomligt mktig landets sprk, roade det
konungen att ofta samtala med honom och lta honom bertta om den
civiliserade vrldens under. Ehuru hans understar smickrade honom och
nstan dyrkade honom ssom en gudomlighet, var han dock klok nog att
vilja taga emot lrdomar, och han frstod snart, att hans lille slaf
kunde gifva honom upplysningar om mycket, som vore vrdt att veta.

En dag, nr Frumentius kallades in till konungen fr att roa hans lille
son, fann han monarken och hans minister frdjupade i ett frsk att
rkna ut, huru stor skatt de utomstende stammarna skulle betala till
Axum. Men d man dr i landet icke rknade med siffror och tal utan
blott med tillhjlp af trstickor och streck, var uppgiften just icke s
ltt att lsa.

Den unge tyreniske gossen hade sttt en stund och hrt p, och det gick
ssom en lek fr honom att rkna ut talet.

Han gick fram till konungen. "Frlt mig", sade han blygsamt, "stammarna
skola lmna tillsammans sjuhundra tjugusex mtt sd."

"Hur vet du det, gosse?" frgade den mktige mannen mera frvnad n
frtrnad, medan ministern blott med mda kunde behrska sin ovilja.

Frumentius frskte visserligen frklara det enkla stt, p hvilket han
kommit till denna slutsats, men skattmstaren ville icke och konungen
kunde icke frst hans stt att rkna. Likvl blefvo de bda tv mycket
frvnade, nr de efter lngvarigt grubblande och rknande uppndde
samma resultat.

Sedan ministern p vanligt stt med ansiktet mot marken afskedats frn
monarken, riktade denne nnu ngra frgor till den unge rknemstaren,
hvilka Frumentius efter bsta frmga skte besvara. Och nr samtalet
till flje af viktiga sysselsttningar mste afbrytas fr den gngen,
lt dock konungen icke saken falla i glmska, utan nskade ter f
undervisning i matematik, kvilken konst gossen ftt lra sig efter
grekisk metod.

"Det r alldeles omjligt", frklarade han dock till slut en dag och
skakade missmodig p hufvudet. "Du mste rkna tillsammans de stora
talen t mig, ty jag kan inte. Jag r fr gammal att lra mig sdana
nyheter. Men den lille dr, honom skall du undervisa i din konst." Och
han visade p den lille prinsen, som sorglst lekte vid hans ftter.

Utan att konungen visste det hade denne redan lrt mycket af sina bda
kristna lekkamrater.

fven de sm svarta barnen tycka om att hra berttelser, och p det
sttet fick den lille prinsen af Axum hra berttas om den store Guden i
himmelen, alla tings skapare, och om hans son, Jesus Kristus, vrldens
frlsare, som kommit ssom ett litet barn till jorden fr att rdda de
syndiga mnniskorna frn evigt frdrf.

Men fven andra lyssnade till dessa berttelser. De unga slafvarna hade
utan att ana det ftt tnda evangelii ljus p denna mrka ort--de hade i
sanning blifvit missionrer. Det hedniska folket, bland hvilka de lefde,
kunde ej undg att mrka skillnaden emellan dem sjlfva och de sm
frmlingarna. Och detta icke blott emedan dessa hade mycket strre
kunskaper n de sjlfva, utan drfr att de voro renhjrtade, fromma och
samvetsgranna. Aldrig uppfrde de sig oskickligt, och alltid voro de
villiga att tjna och att gra godt dr de kunde.--Men de voro ocks
modiga och utan fruktan, de sm frmlingarna. De fruktade icke ens
konungens vrede, fr hvilken de djrfvaste af hans understar darrade.
Ty det hnde ibland, att de uppvckte hans vrede emot sig, d de vgrade
lyda ngon befallning, som stred mot deras samvetes bud. Drfr lyssnade
alla med vrdnad och andakt, nr de berttade om sin kristna tro.

ren gingo.

Frumentius mognade till man, och den ljuslockige Edesius vxte upp till
en blomstrande yngling. Prinsen af Axum, deras trofaste lrjunge och
vn, hade utvecklat sig till en frisk, modig gosse, fr hvilken de
frnmsta mnnen i riket gjorde det till en plikt att vara den frste
vid jakten och vid alla krigiska fningar. De bda brderna dremot
lrde honom att ra den sanne Guden och att fva rttfrdighet och
mildhet. Men d de sjlfva icke p mnga r ftt ngon kristlig
undervisning, mste mycket blifva osagdt. Dock, de sanningar, som lefde
i deras egna hjrtan, meddelade de honom samvetsgrant.

Men s kom en dag, d ett rop af smrta, en vild, frtviflad klagan steg
upp mot himmeln och upprepades af bergens eko. Mnnen grto ssom barn,
och kvinnorna jmrade sig och refvo snder sina klder.

Konungen var dd. Hans bgge hvita slafvar deltogo af uppriktigt hjrta
i landets sorg fver den storsinnade monarken, som alltid behandlat dem
med s mycken godhet.

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumeratione fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.

_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 3-9 April 1905.

M. 3. Mark. 14: 66-72. Petri fnekelse.
T. 4.  v. 66.  _Petrus p fversteprstens grd._
O. 5.  v. 67.  _En tjnstekvinna skrmmer honom._
T. 6. v. 68. _Petrus nekar, att han r Jesu lrjunge._
F. 7. v. 69-70 a. _Han frnekar detta fr andra gngen._
L. 8. v. 70 b.-71. _Han frnekar all frbindelse med Jesus._
S. 9. v. 72. _Petrus vaknar till besinning och ngrar sig._

_Sndagsskoltext fr den 9 April._

Mark. 14: 66-72.

_Minnesvers_: 2 Tim. 2: 13. ro vi trolsa, s frblifver han trofast,
ty han kan icke frneka sig sjlf.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.










End of the Project Gutenberg EBook of Barnavnnen,  1905-03, by Various

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN,  1905-03 ***

***** This file should be named 27418-8.txt or 27418-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27418/

Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
