The Project Gutenberg EBook of Ett pennskaft som piga, by Anton Holtz

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Ett pennskaft som piga

Author: Anton Holtz

Release Date: May 15, 2015 [EBook #48964]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ETT PENNSKAFT SOM PIGA ***




Produced by Lars-Hkan Svensson, Gun-Britt Carlsson, Jens
Sadowski, and the Online Distributed Proofreading Team at
http://www.pgdp.net






                        ETT PENNSKAFT SOM PIGA




                            ETT PENNSKAFT
                               SOM PIGA


                                  AV
                            BONN I TANINGE

                              STOCKHOLM
                       HLN & KERLUNDS FRLAG

                   TIONDE UPPL. TRETTONDE TUSENDET

            EHRNFRIED NYBERGS BOKTRYCKERI, STOCKHOLM 1915




                               INNEHLL


   FRETAL                                                            7
   INLEDNING. VARFR DETTA GENMLE SETT DAGEN                         9
   FRSTA KAPITLET
   DEN NYA PIGAN                                                     27
   ANDRA KAPITLET
   OM EN NYKTERHETSFEST SAMT OM LITE PIGKURTIS                       39
   TREDJE KAPITLET
   OM DISKNING OCH TV SORTERS PIGOR SAMT OM ETT NYUPPTCKT          48
      UNDERLIGT DJUR
   FJRDE KAPITLET
   OM LANTLIV OCH STADSKULTUR SAMT OM ETT RADIKALMEDEL MOT LTTJA    59
   FEMTE KAPITLET
   OM PIGPRAT OCH TIDNINGSSKRIVNING SAMT OM NR SUGGAN SKULLE        76
      TVTTAS
   SJTTE KAPITLET
   BILFRDEN                                                         95
   SJUNDE KAPITLET
   OM TV STA VNNER OCH OM LITET AV VARJE SAMT OM HUR DET KAN G  115
      NR BOCKEN R TRDGRDSMSTARE
   TTONDE KAPITLET
   OM EN MARDRM OCH EN FNURRA P TRDEN, ETT BAKOMTAGET STT ATT   131
      BAKA SAMT OM VAD EN KONSTBESYNNERLIG PIGA KAN STLLA TILL
      MED
   NIONDE KAPITLET
   SKOMAKARE, BLIV VID DIN LST                                     166




                               FRETAL


Ingenting nytt under solen, heter ordsprket, men trots detta torde det
vl vara ngot i litteraturens annaler fullkomligt oknt att en husbonde
ger ut en bok fr att bemta sin pigas stridsskrift emot samma husbonde.
S har emellertid hr skett. Bonn i Taninge r bekant ver hela landet
genom boken En piga bland pigor av journalisten Ester Blenda
Nordstrm. Han och hans hem blevo ju inte framstllda i den vackraste
dager av den nmnda frfattarinnan, som i en tjnares skepelse uppehll
sig en mnad p hans grd fr att gra studier. Att Taningebonden --
namnet r naturligtvis fingerat -- knde sig krnkt av hennes mlningar
frn Taninge och fr vrigt ej ansg henne kompetent till att rtt kunna
bedma frhllandena dr br ju icke frvna. Han vill nu framstlla hur
denna fregivna piga verkligen var och s har ven han givit sig in p
frfattarskapet.

Uppgiften torde ju ocks ha varit ganska tacksam om n ltt frestande
till chargerande verdrifter. Resultatet r den bok som fljer.

Och hrmed lmna vi ordet t husbondens mrkliga svaroml, som skert
kommer att lta tala om sig lika mycket som den bok, vilken varit dess
upphov.

                                                          Frlggarna.




                              INLEDNING

                   VARFR DETTA GENMLE SETT DAGEN


Som en stor del av den lsande allmnheten torde ha sig bekant voro
under sommaren frra ret i Svenska Dagbladet infrda en serie artiklar
med rubrik: En mnad som tjnsteflicka p en bondgrd i Sdermanland,
vilka artiklar sedan med obetydliga frndringar utkommit ven i bokform
under titel: En piga bland pigor.

Frfattarinnan till dessa artiklar, en kvinnlig journalist under
signaturen Bansai, uppgav sig i dessa artiklar skildra sina
upplevelser vid grden Taninge och yttrar sig om seder och frhllanden
m. m. D emellertid dessa skildringar r s gott som fullstndigt
lgnaktiga, och hon ven tillvitat mig personligen en del mindre
hedrande egenskaper, anser jag mig hrmed bra taga till orda. Jag har
s mycket strre orsak att gra det som Bansai flera mnader efter
sedan de egentliga artiklarna voro infrda, var ogenerad nog att i samma
tidning terupptaga smdetrafiken mot mig och till och med erbjd sig
att till alla intresserade lmna privata upplysningar om min lder och
samhllsstllning, mina politiska sikter, mina ekonomiska frhllanden,
mina vanor samt -- mitt sjlsliv.

Jag har hr ovan sagt att hennes skildringar s gott som fullstndigt
ro lgnaktiga, men vill nu nrmast bemta ngot av det som rr mig
personligen. Jag var enligt hennes vittnesbrd lat, lg nstan jmt och
sov samt drack dessemellan ofta kaffekask. Nu var hndelsen den, att jag
hndelsevis lg inne en tid under hennes vistelse hr, men detta berodde
p att jag skadat mig genom en olyckshndelse, vilket kan bevisas
drigenom, att jag under tiden erhll frskringsunderstd frn
frskringsaktiebolaget Hansa. Om jag emellant lter frdrngen leda
arbetet vid grden r vl i och fr sig icke ngot s mrkvrdigt,
isynnerhet som hr ocks finnes en ngsg, som krver tillsyn, och jag
dessutom sysslat med en del affrer. Men om nu s r, att min frra piga
med sina abnormt utvecklade frfattaretalanger, i vrigt r s andesvag,
att hon inte ens kunde f klart fr sig vad jag gjorde fr nytta, s
borde detta ha ftt vara hennes ensak, ty jag finner det verkligen
motbjudande att behva frklara mina privata angelgenheter gent emot en
s ovederhftig kritiker, som denna piga visat sig vara.

Var och en torde vl vid ngon eftertanke inse huru nedrigt det r att
under frkldnad och falska uppgifter smyga sig in i ett hem fr att
sedan, ockrande p allmnhetens sensationslystnad, skandalisera dessa
invnare. Fr att belysa hennes stt att skaffa sig platsen, angende
vilket hon skriver att hon p en annons fick ver femtio svar, att betyg
aldrig fordras nr det gller tjnst hos bnder samt att ingen ens
frgar efter frejden, s frhll det sig med den saken s, att jag lt
dupera mig av hennes i allo sympatiska och frtroendevckande skrivstt.
Som svar p min annons angende jungfru kunnig i mjlkning, uppgav hon
sig som mycket stor och kraftig samt van frn sitt frldrahem vid svl
mjlkning som andra lantbrukssysslor, men p grund av aldrig innehavd
tjnsteplats utan betyg. I verkligheten var hon fullkomligt okunnig samt
saknade vilja och fallenhet att lra. Vad hennes krafter betrffar, s
kommo de hr fga till synes; om de funnos till, s mste de ha varit
frborgade p ngot hemligt stlle. Jag vill nu upplysa s vl henne
sjlv som alla de pressmn, vilka brkat sina hjrnor med att ska
utforska huru det egentligen tillgick vid den bermda pigtjnsten, samt
den stora allmnheten, inberknat en del gott folk, som se upp till
henne och fr vilka hon ofrtjnt ter sig med en strlande nimbus, att
hon under sin vistelse hr gjorde en rtt s slt figur som piga.

Huru utfrde allts denna piga de ligganden, som hon enligt annonsen
tagit sig? Jo, genom att p grund av sin grova okunnighet och
vrdslshet (jag tnker nu nrmast p mjlkningen) kasta den
huvudsakligaste delen av arbetsbrdan p matmodern; och m allmnheten
sedan sjlv tnka sig in i matmoderns knslor, nr hon i pressen finner
sitt hem, ver vilket hon mst lmna tillsynen i sdana hnder,
skandaliserat och nidskrivet som ett nste fr fylleriorgier, smuts och
snusk och tokerier av alla slag. Och huru sktte vl samma piga vrden
om mina barn medan matmodern utfrde pigsysslorna i hennes stlle? Jo,
p ett s pliktfrgtet och ansvarslst stt, att det vid ett tillflle
var nra dran att kosta ett av barnen livet. Och nd har hon panna att
offentligen framslunga en sdan beskyllning som att matmodern genom
dlig uppfostran fullstndigt frdrvade sina annars snlla, lttledda
och intelligenta barn.

Antag som en jmfrelse att jag, ehuru okunnig, genom frebrande av
fackkunskap lyckades erhlla plats i ett yrke eller fretag t. ex. en
plats p Svenska Dagbladets redaktion. Tycker ngon nu att det varit ett
hederligt handlingsstt av mig att antaga en sdan plats ven om jag
genom att skriva adresser p kuvert eller ngot liknande skulle kunna
skta mina ligganden dr lika bra som en viss journalist sktte
pigtjnsten hos oss? Men antag vidare, att jag sedan p ett lgnaktigt,
frvrngt och frljligande stt satte mig till doms ver frhllandena
i facket och utbasunerade dessa mina domslut ver hela landet fr att
drigenom tillfredsstlla mitt frvrvsbegr samt vinna ra och
anseende. Reflexionerna gra sig sjlva.

Betrffande hennes skildringar av tjnstefolkets liv och frhllanden,
s anser jag mig, eftersom jag redan belyst hennes stt att uppfatta en
tjnares plikter, icke behva spilla ord p att bemta hennes visdom i
den saken, men fr att ingen mjligen skall tro, att hr stlles
orimliga fordringar p tjnstefolket, vill jag meddela att en av
tjnarna varit anstlld vid grden i 27 r eller nda sedan r 1888.

Vad ter betrffar en annan av hennes erfarenheter frn de 30 dagarna,
kvinnorna i frtid utslitna, bleka och tunna vid 30 r o. s. v., s r
detta alltfr ljligt fr att egentligen krva ngot bemtande. Det
torde vara knt fr litet var, att just bondkvinnorna med sitt sunda
levnadsstt bruka bibehlla sin arbetsfrmga lngst, ofta upp till 60 
70 rs lder. Undantag finnes ju i allting, men ngot sdant kan i varje
fall inte beropas ssom varande tillmpligt hr vid min grd.

Jag har frgves skt att f ett genmle infrt i Svenska Dagbladet.
Denna tidning, som annars vill glla fr att vara en lantbrukarnes och
nringsidkarnes mlsman, praktiserar nmligen en sdan tillmpning av
ordets frihet, att den tillter en oansvarig kvinnlig skribent att
bibringa allmnheten en falsk frestllning om livet i mitt hem och om
mig sjlv som typ fr bondeklassen, men vgrar mig plats att vederlgga
detsamma.

Jag vill nu granska Svenska Dagbladets motivering fr sin vgran.

Fr det frsta s var det fr lngt eftert fr att tidningen skulle
kunna intaga ngon polemik. Nu var det emellertid s, att jag inte fste
ngon vikt vid saken, frrn jag brjade bli utsatt fr en del
personligt obehag och som jag hittills inte brukat lsa Svenska
Dagbladet, har jag frst helt nyligen genom andra personer blivit
uppmrksamgjord p att jag i Svenska Dagbladet faktiskt varit utsatt fr
en rent systematisk smdetrafik flera mnader efter sedan de egentliga
artiklarna voro infrda dr. Tidningen har slunda sjlv dragit frsorg
om att saken icke rkat i glmska, och dess frsta skl fr vgran r
slunda ett rent och klart svepskl.

Fr det andra s var dess vrderade medarbeterska fr nrvarande p
vandring i Lappland och var omjlig att antrffa p flera mnader. Men
vad i all rimlighets namn har hennes vistelseort med saken att gra.
Ingen hnsyn visades mig nr hon var den angripande parten och tidningen
vidtog d inga anstalter fr att underrtta mig, nr hennes smdelser
pgingo som vrst, men varfr d s partiskt gynna henne. Man borde dock
ha rtt att fordra ett annorlunda behandlingsstt av en s ansedd
tidning som Svenska Dagbladet, till och med nr det gller ett ur
pressynpunkt s tacksamt mne som att dumskriva och frljliga oss
bnder och vrt familjeliv samt att vanstlla de frhllanden, under
vilka vi och vrt tjnstefolk leva.

Vidare s ppekar tidningen, att i artiklarna icke p ngot stlle var
utsatt namn p min grd eller p mig sjlv. Vid detta vill jag nu drja
ngot utfrligare.

Man kan i detta fall icke sga att anonymiteten r verklig, ty det r
ett av mnga knt faktum, att den fregivna pigan vistades vid min grd
en mnad nyss frut innan hennes artiklar infrdes i Svenska Dagbladet,
och hon ankom ocks hit samma dag som hon dr uppgav sig ha tilltrtt
platsen.

Vidare s var vid den frsta av dessa artiklar en fotografi infrd av
min grd tillika med henne sjlv, och plten till denna fotografi
lnade hon fr resten vid sin avresa hrifrn. Drtill har jag blivit
utpekad i orten ssom varande den syftade genom frmedling av en manlig
bekant, som hon under sin vistelse hr frvrvade sig.

Jag torde med det ovan sagda ha fastslagit min stllning som part i
saken, likaledes att frn tidningens sida en annan rttsuppfattning
blivit tillmpad mot mig, en olrd bonde, som endast skrskdar saker
och ting frn det enkla frnuftets synpunkt, n mot min i alldeles hg
grad kultiverade och studerade samt i allehanda mnen, utom de
praktiska, synnerligen insiktsfulla f. d. piga.

Som en komplimang mot samma piga fr hennes frut omnmnda tagande att
genom privatupplysningar avslja den stackars bonns sjlsliv, vill jag
hr fr belysande av hennes karaktristik till offentlighetens knnedom
meddela, att strax efter sedan hennes frsta artiklar infrdes i Svenska
Dagbladet och av hennes ombud bekantgjordes hr i trakten med hnvisning
p mig och min grd, hon till svar p ett brev frn min hustru
bortfrklarade samma artiklar genom att, i strid mot deras innehll,
ska gra troligt, att de voro intryck frn ett 30-tal olika stllen och
uppgav, att det egentligen endast var husmodern som hon tagit till
frebild hrifrn.

Trots hennes dubbelhet torde det dock vara omjligt fr henne att
njaktigt frklara huru detta kan verensstmma med hennes pstende,
att hon upplevat alltsammans p ett stlle och under en mnads tid. Det
har emellertid sitt vrde som ett privat erknnande av offentligt
framstllda lgner, men det r fr hennes verkliga karaktr s mycket
mera betecknande, att hon flera mnader eftert nyo upprepade en del av
dessa lgner i samma sitt liv- och husorgan.

Det r emellertid att beklaga att hon otvivelaktigt lyckats frstrka en
del i vissa kretsar befintliga vanefrestllningar om bondebefolkningen,
vilket r s mycket antagligare som hon jmsides med sin smutstrafik
inte sparat p uttryck av sympati och frstelse och till och med mhet
fr fremlen i frga samt ganska frikostigt infltat berm hr och dr
fr att det hela skall lta trovrdigare. Men en ppen och rlig fiende
r vida att fredraga framfr en hemlig och falsk sdan i en vns
skepnad.

En sak att lgga mrke till r, att hon med frkrlek vertransporterade
sina egna karaktrsfel och bristflligheter p dem, som hon uppgav sig
skildra, och detta utgr ocks en frklaringsgrund till hennes tal om
min myckna lttja och smnaktighet.

Jag har med dessa osminkade fakta velat pvisa arten av Bansais s. k.
verklighetsskildringar, hennes ovederhftighet och saknad av moralisk
ansvarsknsla samt hennes brist p frutsttningar att ens kunna bedma
de saker och frhllanden det hr r frgan om, och jag skall, ehuru jag
saknar vana att uttrycka mig i skrift, i denna bok frn en annan
synpunkt skildra hur det gr till nr en cigarrettrkande och
mungigspelande stockholmsdam skall tjna bondpiga.

Det terstr nu att se p vad stt Svenska Dagbladet infriar sin
utfstelse att gna min bok strsta uppmrksamhet. Jag fruktar icke dess
kritik ehuru jag icke kan rkna p ngot gynnsamt omdme, troligast
kanske ett bagatelliserande av det hela, men jag hoppas tminstone att
tidningens svaghet fr den falska pigan icke skall strcka sig s lngt
utom anstndighetens grnser, att hon efter detta tilltes att ppet
eller under ngon som helst frkldnad vidare gra ngot inlgg i
tidningen angende denna sak, sedan jag blivit frvgrad att yttra mig
till frsvar gentemot hennes skriverier, och d ngon utvg fr mig att
n samma lsekrets sedan icke str mig tillbuds, svida jag icke vill
gra mig besvr med att skriva en bok till.

Nu kanske ngon kan tycka, att jag tagit denna sak alldeles fr hrt.
Men det gller hr icke endast mig och de mina utan hela bondeklassen,
fr vilken jag och mitt hem ftt figurera som pajastyper p detta stt.
Dessutom har saken nnu en principiell sida, ty det lter ju tnka sig
varthn det skulle leda om hr eller dr en presskribent tilltes att,
med tillhjlp av privat och rent personligt smdeskriveri, utan mothugg
f draga familjelivets helgd i smutsen fr att p den vgen vinna
ryktbarhet och ra och mera till. Jag anser det vara i pressens eget
intresse att motverka infrandet av en sdan sakernas ordning.

Det skulle ocks bereda mig en uppriktig tillfredsstllelse, om jag hos
tidningspressen svl som hos den stora allmnheten funne frstelse fr
att jag upptagit denna fr en man i min stllning s svra och ojmna
kamp, icke blott fr att vrna mig sjlv och helgden i mitt hem, utan
ocks fr de mnga andra hemmens skull, som krnktes av min f. d. piga
nr hon frklarade dem vara mitt eget hem lika.

                                                       Bonn i Taninge.




                                  I.

                            DEN NYA PIGAN


   EN PIGA

   van vid hushllsgroml samt kunnig och villig att mjlka
   erhller genast plats.

   Taninge grd, pr Nykping.

S var hon d kommen den nya pigan, som jag antagit efter skriftlig
anskan enligt en annons av ovanstende innehll. Jag hade visserligen
knt mig tveksam om lmpligheten av att i min tjnst antaga henne,
stockholmsdamen, som ej heller kunde frete ngot betyg eller ngra som
helst rekommendationer, men som hon uppgivit sig vara i besittning av
fregende vana och i vrigt verkade trovrdig, s hade jag ltit min
betnksamhet vika.

Jag hade sjlv hmtat henne vid stationen. Hon frefll vid sin ankomst
synbart frlgen och rjde en tafatthet i sitt stt och skick, som gav
det intrycket att hon tminstone inte var den fullndade vrldsdam man
mjligen kunnat frestlla sig. Vem kunde tro, att detta var ett
stockholmsbarn; hon liknade i detta gonblick en mindre resvan landsbo,
som gtt vilse i en stor stad.

Dessa reflektioner trngde sig ovillkorligen p mig, nr jag betraktade
henne dr hon stod, rd som en krfta i synen, ehuru den starka rodnaden
dock lt ana en underliggande blekare hudfrg.

Var s god och stig fram och knn sig hemmastadd och vlkommen hit.
Mtte hon nu bara kunna trivas ibland oss.

Tack det skall nog g bra.

Hon steg nu fram frn drren, dr hon stannat vid sitt intrde. Efter
hand antagande en mera obesvrad min gick hon s omkring och hlsade och
presenterade sig, slutligen stannande framfr grdshunden, med vilken
hon omstndligt underhll sig en god stund och fr vars skulle hon
nstan tycktes glmma bort att grdens mnskliga innevnare funnos till.
N ja, hon var sledes djurvn och detta var ju endast ett gott tecken.

Hunden besvarade emellertid med ett dovt morrande hennes versvallande
vnlighet. Han var inte van vid dylikt lngvarigt fjsk och sg ganska
ohvlig ut nr hon vid presenteringen ven fr honom upprepade sitt
namn: Malin Sderstrm. De blevo dock sedermera mycket goda vnner.

Hilda, min hustru, hade under tiden dukat fram mat, och sedan denna
intagits brjade den nya pigan att packa upp sitt medfrda gepck, som
visade sig utgra en ganska brokig samling av allehanda slags persedlar
och freml.

En hel del blombuketter, som hon frt med sig, voro snart utplanterade i
vaser fyllda med vatten och spredo i rummen en behaglig doft. Sedan
detta var gjort, brjade hon en riktig mblering i rummen genom att p
alla upptnkliga stllen placera ett stort antal luktvattensflaskor och
pomadaburkar m. m., som hon medfrt. En del lshr och valkar av
frsvarlig storlek tronade snart p Annas, den andra pigans, byr,
tillika med ett stort antal anvnda nsdukar, som utgjorde ett tydligt
bevis p den snuva, som hon uppgav sig ha dragit sig under resan. S
brjade uppackning av kldespersedlar och det var ett nje att se med
vilken omsorg detta arrangemang utfrdes, och hon visade sig vara i
besittning av toaletter, som vida vertrffade dem som en ordinr
bondpiga i allmnhet har rd att kosta p sig. Jag gjorde dock helt
ofrivilligt den iakttagelsen, att hennes frrd av underklder var mera
blygsamt samt icke p ngot stt stod i frhllande till den stora
mngden av vriga plagg.

Malin hade emellertid avslutat sin uppackning och brjat bekanta sig med
Anna, som med synbar beundran betraktade en i flera frger skiftande
sidenblus, upprepade gnger vndande densamma i olika lgen och med
intresse iakttagande dess skiftningar allt efter som dagern fll p.

Nr ska' du anvnda den hr blusen, den r alldeles fr fin att stta
p sig var snda'.

Den skall jag inte ha p mig annat n nr jag gr p teatern, frsts.

Kors, tnker du fara in te sta'n och g p teatern! utbrast Anna, som
sjlv nnu aldrig varit p ett sdant stlle.

Inte har jag tnkt att resa in till sta'n, det finns vl alltid ngon
teater p nrmare hll.

Inte finns d n'n sdan ute p lande', kan du vl frst.

Nej visst, det var ju sant, svarade Malin, jag glmde ju bort att
bondtrakten hr r s efterbliven.

D vet jag inte om den r, tminstone inte r dom efter sin tid me'
sktseln. Du ska' f se en s'n fin la'grd hr finns.

Jas finns det; men hr du, roar dom sig aldrig hr i trakten, finns
det inga njestillstllningar av ngot slag.

Jo, freningen har ju sina tillstllningar och om somrarna r det dans
p logarna ibland, frsts, men du har ju varit p lande' frr, s du
borde vl ha reda p sdant dr.

Det var s liten tid jag var ute i skrgrden en sommar, men dr r
inte lika som p andra stllen.

Men bonn sa' att du var van vid lantgra och hr mste du kunna mjlka
korna.

Det kan jag inte, men det skall vl inte vara s svrt att lra, sade
Malin eftertnksamt.

Var inte ngslig fr det, jag ska' lra dej jag.

Det var vnligt av dig, vi bda skall nog komma bra verens.

Det gr vi nog, men nu fr jag ej lngre st och se p dina grannlter,
nu r de' dags att dricka kaffe.

Men kaffet r ju inte serverat n! utbrast Malin, som nnu icke hade
kommit underfund med vad som hrde till en pigas ligganden.

Nej du, men det ska' snart bli, svarade Anna smleende t kamratens
ofrstnd och s brjade hon plocka fram koppar, grdde och socker samt
nybakat, doftande vetebrd och skorpor.

Kommer det frmmande hit? frgade Malin.

Nej, inte vad jag vet, men varfr frgar du s.

Jo, vem skall dricka ur alla kopparna som du dukat fram.

Grdsfolket frsts, bonn och drngarna ska' ju ha kaffe de ocks.

Jas, finns det drngar hr, sdana har jag hrt talas om frut, huru
mnga ro de d?

De ro fyra stycken frutom la'grdskarn.

Finns det ladugrdskarl ocks, men vad har dom andra drngarna fr
sysselsttning d?

Nej, hr du, s'nt dr skulle vl en bondpiga knna till, sade Anna
och kunde ej lta bli att skratta t kamratens totala okunnighet i allt
som tillhrde lantlivet och dess frhllanden.

Nu hrdes dunket av fotsteg i frstugan och drngarna stego in.

Hej, jas de' har blivit tillkning hr i dag, sade en av dem och steg
s, efter att i frbifarten ha givit Anna ngra vnskapliga nyp under
armarna, fram till Malin. Fr vi lov att gra oss bekanta, frgade han
och strckte fram sin grova nve.

Malin mnstrade med kritiska blickar sin nyvordne kamrat, frvnad ver
hans rttframma stt och ej ense med sig sjlv hur hon skulle upptaga
den erbjudna bekantskapen.

Det var en lng, smrt och kraftig yngling med frimodigt, intelligent
ansiktsuttryck och en blick, som angav stort sinne fr humor. Malin
knde sig genast angenmt berrd av hans, trots frnvaron av former, i
grund och botten sympatiska vsende och var redan beredd att giva ett
vnligt svar, d hon kom att tnka p att detta mjligen kunde g hennes
vrdighet fr nra, varfr hon knyckte p nacken och frskte att se ond
och frnrmad ut. Ynglingen lt dock icke detta imponera p sig utan
gjorde en rrelse, som p ett komiskt stt hrmade hennes stela min,
slog ihop klackarna och gjorde militrisk honnr dr han stod i sina
slitna vardagsklder.

Fr jag lov att presentera Hasselkvist, har varit i kronans tjnst och
r fullt utlrd i att hlsa om ryssen skulle komma hit.

Nu var det ej lngre mjligt fr Malin att bibehlla sin vrdiga min,
utan hon bekantade sig med drngen och blev av honom presenterad fr
hans kamrater. Kaffet frtrdes sedan under skmt och gemyt, varefter
drngarna tgade ut igen fr att fortstta med sitt arbete.

Det var ju riktigt hyggliga mnniskor de dr, sade Malin, d drngarna
hade gtt ut, de skulle ju rent av passa till skdespelare. ro alla
drngar sdana.

Nej, inte alla, det finns frsts olika sorters folk ven bland
drngar, men bonn tar aldri' hit annat n rejlt folk, han gillar inga
slashankar, hrde jag honom sga en gng.

Men varfr klr dom sig s dligt? Dom ser ju ut ungefr som
hamnschare i Stockholm.

Du frstr vl att inte kan dom ha krkklderna p sej i vardagslag.

Men dom kunde vl tvtta sig tminstone.

Gr dom inte d d, tror du?

Nej, det syntes nog p deras hnder, sa' Malin, som inte begrep den
naturliga skillnaden emellan en valkig arbetsnve och en hand, som
aldrig varit berrd av arbete.

Vnta du tess du ftt vara hr en tid, s blir inte heller dina hnder
s vrst fina, svarade Anna, som under samtalets gng dukat av
kaffebordet.

Det var nu tiden inne fr kvllmjlkningen, som Hilda sjlv tillika med
Anna skulle utfra, medan Malin tills vidare skulle tnjuta ledighet fr
att skta om sin mycket intensiva snuva.




                                 II.

             OM EN NYKTERHETSFEST SAMT OM LITE PIGKURTIS


Det var sndag. Frn en nstan molnfri himmel strlade solen ren och
klar, givande kraft t det i den tidiga vren uppspirande grset. I
bjrkhagen bortom en av grannbyarna var det ett myllrande liv och dr
rrde sig om varandra en stor mngd folk av alla ldrar och kn, bnder,
drngar, pigor, gubbar, gummor och barn.

Det var nmligen s att ortens nykterhetsfrening hade anordnat
friluftsfest, och sdana tillstllningar bruka alltid bli talrikt
beskta, d de utgra ett av de f med lnga mellanrum terkommande
njestillstllningar, som str lantbefolkningen till buds.

Nykterhetsfreningen, som bestod av en avdelning av I. O. G. T., var p
orten ganska populr och nstan all traktens ungdom samt en stor del av
det ldre folket voro inskrivna i densamma och var p grund drav bruket
av spirituosadrycker ganska sllsynt i nejden. Hrtill bidrog kanske
ocks i ngon mn att en del av den manliga ungdomen, som annars i sjl
och hjrta var tmligen likgiltig fr nykterhetsrrelsen nd gtt med
fr att kunna f deltaga i av freningen ibland anordnade privata
deklamationsaftnar och frdenskull mste tygla ett mjligen befintligt
spritbegr.

Hgst uppe p den lilla backen var en talarestol upprest och talaren
hade nyss avslutat sitt med stor uppmrksamhet hrda fredrag, vari han
p ett medryckande stt skildrat dryckenskapens frdrvbringande
inflytande och srskilt framhllit att bruket drav var ofrenligt med
en verkligt sund och naturlig levnadsgldje.

ven frn Taninge hade folket nstan mangrant infunnit sig p festen,
och Malin, skrudad i en luxus vrtoalett, som synbarligen framkallade
beundran blandad med en viss knsla av avund hos den kvinnliga delen av
de festbeskande, blandade sig med synbart vlbehag i det brokiga
vimlet. Ungdomar av bda knen rrde sig otvunget och ledigt om
varandra, pojkarna ibland kastande skmtsamma utrop till flickorna, som
dock oftast ej blevo svaret skyldiga. Ett litet stycke ifrn
talarestolen var med std av ett par strre trd anordnat ett
provisoriskt stnd, dr lskedrycker tillhandahllos och efter
fredragets slut rdde dromkring en livlig trngsel. De manliga
ungdomarna undfgnade frikostigt sina krestor med de begrliga
dryckerna.

En storvxt, grovkornig friarbetare, som blivit utstruken ur freningen
fr lftesbrott, hade inlett en hgstmd kurtis med Malin, utan att lta
avskrcka sig av det snvt avvisande emottagande hans frsta frsk
rnte.

sch, inte ska' ho' vara s kymig fast ho' ' lite bttre uppstissd n
jag,  fr resten s ' mi' snrskjort lik grann som hennes
insttning. Kom nu s bjuder jag p e' halv limonad.

Jag dricker inte lemonad.

Va! gillar ho' inte stltrdsdrick, ja bjuder vlle p saft d om d
smakr bttre.

Malin kunde nu ej motst en s frestande inbjudan utan fljde, ehuru
halvt motvilligt, med sin efterhngsne kavaljer, kastande en
lngtansfull blick p en i nrheten stende, vid ortens post- och
vxelcentral anstlld yngling, som tydligen mera slagit an p henne.

Under en livlig konversation, som bestod av bullrande, om n icke alltid
vllyckade muntrationsfrsk  ena sidan samt  den andra i brjan
enstaviga men sedan allt mera intresserade genmlen, som varslade om en
upptinande sinnesstmning, frtrdes trakteringen och den manliga parten
brjade s utforska sin nyfrvrvade bekantskaps fregende tillvaro.

' ho' nykommen hr, ja' tycker inte ja' har sitt henne p trakten
frr.

Ja, jag r nog s ny jag grna kan bli.

Va' ' ho' ifrn d?

Jag r hemifrn frsts.

D va tusan s bra, d ' ja' ocks  d s fr vi sllskap hem i
kvll.

Jag uppfngade ej fortsttningen av dialogen.

Festen fortgick emellertid under den gemytligaste stmning tills fram
mot aftonen, d folket, uppdelande sig i strre eller mindre grupper,
brjade troppa av och ungdomen tgade nstan mangrant i vg till
Vstergr'n, dr rets frsta logdans skulle g av stapeln.

                   *       *       *       *       *

En ny dag hade inbrutit och redan vid halv 6-tiden p morgonen var
grdsfolket i Taninge efter vanligheten i full beredskap att med
utvilade krafter taga itu med dagens arbeten.

En av de frsta och tillika mest krvande utesysslor vid en grd r
mjlkningen och Malin skulle nu under ledning av Anna, den andra pigan,
gra sina frsta lrospn i den konsten.

Mjlkningen brukade i vanliga fall taga en tid av omkring tv timmar,
men den dagen gick det om ovanligt lnge, och Hilda knogade allt vad
tygen hllo fr att ensam hinna utrtta sysslorna samt ombesrja
frukostlagningen, tagande den nya pigans bristande vana som
frklaringsgrund till det lnga drjsmlet.

Slutligen uppenbarade sig pigorna med mjlkspannen och Anna, som kom ett
stycke frut, tilltalades s av Hilda:

Det var fasligt vad det tagit lng tid med mjlkningen i dag.

Ja, d ha det gjort, men jag har inte hunnit f frdigt frr, nr jag
har ftt gra det ensammen.

Har du gjort det ensammen? Malin skulle ju hjlpa dig och du skulle ju
lra henne.

Malin hon har hela tiden legat och suvit i kalvktten.

Har hon legat och sovit! Att du inte krde upp henne d.

, jag frskte nog, men hon sa att hon inte hade kunnat sova i natt
fr hon hade haft en s ryslig huvudvrk, och d tyckte jag synd om
henne och lt henne ligga.

Framp frmiddagen kom Vstergrdsbonn ver till mig och begrde att f
lna min stora brandstege, vilket beviljades.

N, vad tror du, Karlsson, kan vi brja ta itu med vrsdden snart?

Ja du, Berg, som har trdan ner p sluttningen, du kan nog brja nr
som helst, men hos mej blir det d inte upptorkat den hr veckan och fr
resten s har drngen min gjort sej s illa s han inte kan hjlpa till
med arbetet.

Hur har han d burit sig t?

Jo, han kom ihop sej p logen i gr kvll me' Nygrds-Gustav,  de
mtte ha varit en skarp sammandrabbning fr han har visst ftt ngon
knck p revbenen.

Vad kom de ihop sig om d?

Ja si det r en sak som jag inte s noga vet, men di sjer att det var
om din nya piga.

Skulle hon vara s efterstrvansvrd d?

Ja dom tyckte flle d, men jag tycker som s, att drvidlag s r det
klderna som gr kroppen.

Varp Karlsson med en hlsning och ett ltt skratt avlgsnade sig med
stegen, nstan dignande under sin tunga brda, och jag fortsatte med att
gra i ordning redskapen till det stundande vrbruket, i mitt stilla
sinne icke vidare angenmt berrd av den uppmrksamhet, som min nya piga
dragit sig.




                                 III.

       OM DISKNING OCH TV SORTERS PIGOR SAMT OM ETT NYUPPTCKT
                            UNDERLIGT DJUR


Middagen var verstkad, drngarna hade gtt upp p kammaren fr att
vila en stund och Hilda var i vardagsrummet upptagen med att vyssja det
minsta av barnen till smns.

I kket voro pigorna sysselsatta med diskning av tallrikar, skedar,
knivar, grytor och kastruller m. m. Anna diskade och skljde dem i en
balja med vatten varefter Malin fick taga itu med torkningen.

Jag vill i detta sammanhang nmna, att varken min hustru eller jag
brukar benmna vrt tjnstefolk drngar eller pigor. Vi sga i
stllet pojkarne och flickorna eller jungfrurna, d vi tala om dem
och torde ocks detta uttrycksstt vara mera allmnt i orten nr det r
frga om flertal n det gammaldags drngarne och pigorna. Jag
anvnder dock hr i min skildring dessa senare mera ur bruk komna
uttryck drfr att de voro s omhuldade i den bok, som franlett
utgivandet av denna och emedan de dessutom i vida kretsar torde ha
ingtt i det allmnna frestllningssttet. Men de ga icke ngon
motsvarighet i verkligheten vid Taninge.

Inte ska du torka me' den dr handduken, sade Anna efter en sidoblick
p kamraten som hon hittills icke vidare givit akt p.

Varfr inte det d, svarade Malin, lngsamt och mekaniskt gnidande med
handduken fram och ter p ett knivblad.

Du ser vl att den inte r n'n kkshandduk, den dr r ju att torka
sig p nr man tvttat sig.

S dum du r, det behver vl inte vara ngon skillnad p sdant.

Behver de' inte vara n'n skillnad? r du d inte van att gra
skillnad p kkshanddukar och andra handdukar?

Jo visst, men inte r det vl s kinkigt med den saken bland bnder och
deras likar.

Jas, skulle dom inte vara lika goda som du, det r dom nog mer n
vl, svarade Anna retad av kamratens hnfulla tal, och nu r du s god
och r ordentlig, annars ska' ja' tala om fr Hilda hur du br dig t.

Diskningen fortsattes ehuru den visserligen ej pskyndades av Malin, som
inte syntes vara vidare intresserad av det som hon hade fr hnder. Hon
hade frn frsta stund visat sig vara mycket okunnig i sysslor, ehuru
hon uppgivit sig vara rtt s van. D hon drtill saknade hg och
fallenhet att lra och stta sig in i gromlen, kan ingen undra p att
Hilda och jag snart brjade knna oss besvikna ver vr nya tjnsteande,
som varken kunde eller ville fullgra sina ligganden p ett ngot s
nr tillfredsstllande stt.

Det var en himmelsvid skillnad emellan dessa bda pigor, och denna
skillnad kom deras personliga sregenskaper desto mera att framtrda fr
den utomstende iakttagaren. Den ena typen fr en landsflicka av
arbetsklassen, rundkindad, arbetsam, glad och villig, den andra en
bleksiktig storstadsflicka med nervst stt, mera begiven p njen n
arbete och fr vilkens lmplighet att fylla en kvinnas uppgifter man
mste stta ett stort frgetecken. Jag frundrade mig ocks ver att hon
skt sig plats vid en lantgrd, dr arbetet frefll henne vara i s hg
grad motbjudande.

Malin hade en stund upphrt med torkningen och med armbgarna stdda mot
fnsterbrdet ltit blickarna drmmande irra ut ver det solbelysta
landskapet. S vnder hon sig pltsligt till kamraten och sger:

Tycker du inte om att dansa, du Anna?

Tycker jag om att dansa! Jag tnker inte alls p dans nu, men varfr
frgar du s?

Jo, jag sg dig inte p logen i gr kvll, men du skall tro att dr var
gladigt.

Visst var jag p logen, jag var dr nda till 10-tiden, men inte kan
jag frst var du hll hus.

Du kan vl frst, att jag, som r nykommen, grna vill se mig om lite,
hur trakten r belgen. Jag var ute p en promenad och kom inte till
logen frrn sedan du hade gtt.

                   *       *       *       *       *

Vid kvllmjlkningen, som infll vid 6-tiden p aftonen, skulle s
Malin, nu under Hildas eget verinseende, bibringas kunskap i
mjlkningskonstens mysterier.

S skall hon ta det, frklarade Hilda med sker vana utfrande
handgreppet om spenen, mjukt och ledigt ltande en kraftig mjlkstrle
strila ner i det nnu tomma spannet.

Malin frskte sig p att utfra konststycket, men det kom inte ngon
mjlk.

Kanske att kon inte vill slppa ner mjlken, undrade Hilda och tog s
sjlv ter ett tag med samma goda resultat som frra gngen.

Jo d, nog slpper hon ner mjlken, var bara inte rdd fr att ta i
litet kraftigare, s gr det nog.

Malin frskte nu ter, denna gng med mera kraft, och nu brjade
verkligen mjlken framsippra.

Nu gr vi s, att Malin tar i tu med de hr korna, de ro mest
lttmjlkade, s tar jag lngsidan; och var noggrann med att hon mjlkar
ur till sista droppen, sade Hilda, och s var mjlkningen snart i full
gng.

Den sida, som Hilda pbrjat, bestod av en rad med ett 15-tal kor, av
vilka dock somliga stodo i sin, medan p andra sidan endast var 5 eller
6 stycken. Resten av raden var utfylld av ungtjurar, en del kvigor och
tjurar m. m.

Hilda hade utan att vidare aktgiva p Malin redan framkommit med
mjlkningen till mitten av raden, d hon hrde Malin, efter att frst ha
mumlat ngra obestmda meningar, med hg rst utropa:

Hur kan det vara fatt med den hr kon, hon har ju inga spenar.

Hilda sg upp, var p en gng inne i situationen och kunde icke lta bli
att le.

Malin hade under sin mjlkning hunnit frbi de p hennes sida stende
korna och flyttat in mjlkpallen och satt sig ner i bset hos en strre
tjurkalv samt letade nu entrget fr att ska reda p juvret hos besten,
som hon trodde vara en ko. Tjuren som annars visst icke var s srdeles
fromsint av sig, stod mrkvrdigt nog alldeles stilla och kom sig,
troligen av pur frvning, icke ens fr med att sparka, utan njde sig
med att med stora gon blnga p sin nya vrdarinna.

Men Malin d, ser hon inte att det r en tjur, som hon satt sig hos.

Vad r det fr slags djur, jag tycker att den liknar en ko annars,
svarade Malin, fortfarande ivrigt skande och letande t alla bde
mjliga och omjliga hll.

Jas, hon knner inte till den sortens djur, genmlde Hilda, med mda
terhllande sin munterhet, men s mycket r d skert, att skall hon
f rtt p ngon mjlk dr, d fr hon allt leta lnge.

Men hur skall jag frst det hr, fortsatte Hilda med en ltt
otlighet i rsten. Malin skrev ju till oss innan hon kom hit, att hon
varit vid en lantgrd frut.

Ja, det var jag, men det var bara en mindre grd och dr hade de inte
sdana hr djur?

Men de hade vl kor tminstone. Malin skrev ju ocks, att hon var van
vid att mjlka.

Ja, det kunde jag d, men det r s lnge sedan nu, s det har jag
glmt bort.

Med skamsen uppsyn och en uppstigande frfrlig aning om det nyupptckta
djurets art reste sig Malin upp och avlgsnade sig frn ladugrden nnu
mera frvirrad vid synen av den glada minen hos ladugrdskarlen, som
frn drren sett det hela och redan hunnit meddela en av drngarna den
ljliga hndelsen. Hilda fortsatte emellertid ensam med mjlkningen och
d hon i spannet, som Malin kvarlmnat, icke p lngt nr fann det
vntade innehllet, tog hon om dennas arbete p nytt med resultat att
mjlkmngden blev uppbringad till ungefr dubbelt.

Fljande dag kom kontrollassistenten p besk, och d han vid
middagsmjlkningen iakttog Malins stt att mjlka, frbjd han kort och
gott att hon vidare skulle f fortstta drmed och krde direkt ut henne
frn ladugrden, motiverande sig sedan med att korna vid vrdsls och
ofullstndig mjlkning ltt kunde taga skada.




                                 IV.

    OM LANTLIV OCH STADSKULTUR SAMT OM ETT RADIKALMEDEL MOT LTTJA


Tiden fr vrbruket var inne och en strvsam tid brjade nu fr
befolkningen i trakten. Denna har visserligen vad den jordbrukande delen
betrffar, full sysselsttning, ven den tid, d jordbruket ligger nere,
med skogsavverkning, lagning av vgar, stngsel och redskap m. m., men
p vintern r arbetet dock icke s maktpliggande som under den vriga
rstiden, d jordens beredning, sdd och skrd o. s. v. upptager nstan
all tid, och ogynnsamma vderleksutsikter drtill ofta frorsakar att
arbetet mste pskyndas.

Vem kan vl, som sjlv ej deltagit dri, frestlla sig de mngahanda
gromlen vid en lantgrd s vl betrffande det manliga utearbetet som
de kvinnliga innesysslorna? Till synes utan ngon bestmd plan mste
dock allting ju mera desto strre grden r, utfras med ordning och
reda, lika vl som arbetet p en verkstad, en fabrik eller ett kontor.
Om n icke ngot egentligt jkt, s dock ett stndigt knog nstan utan
uppehll frn morgon till kvll, krver arbetet, frutom flit och
ihrdighet, en viss berkning och frdelning fr att gromlen ej skola
hopa sig och en del av dem bli bortglmda.

Om n slunda ganska anstrngande r dock  andra sidan lantarbetet
hlsosammare n ngot annat yrke, och det allmnna hlsotillstndet r
vida bttre bland den jordbrukande befolkningen n bland t. ex.
industri- och fabriksarbetarne, vilket bevisar att vid lantarbetet ngon
veranstrngning i allmnhet icke frekommer. Har ngon vl ofta sett en
nervs och blodfattig bonddrng eller bondpiga? Jag tror att antalet
sdana skall vara ganska ltt rknat.

Med dessa ord vill jag blott pvisa att lantarbetet visst icke r ngot
lekverk, men att  andra sidan icke heller ngon grund finnes fr en
uppfattning, som slagit ver i den motsatta ytterligheten.

Malin hade nu varit i sin tjnst ngra dagar och allts bort hunnit visa
sina frdigheter, men det var redan ganska tydligt, att hon icke var
kompetent att utfra de prestationer, som hon tagit sig i egenskap av
piga. Hon visade sig, som frut r nmnt, vara fullkomligt okunnig i
ven de enklaste sysslor och, vad som var vrre, utan ngra som helst
anlag fr praktiskt arbete. Nr hon skulle utrtta ngot kunde hon,
frsjunken i drmmerier, bli stende med korslagda armar och alldeles
glmma bort det hon hade fr hnder.

En gng nr Malin skulle diska, fann Hilda, nr hon om en god stund kom
ut i kket och vntade att diskningen redan skulle vara verstkad,
Malin stende framfr spegeln, noga synande sin hals, medan diskningen
icke ens var pbrjad, och vid Hildas pmaning att taga itu med arbetet,
svarade hon d, att hon trodde diskarna hade ynglat.

Ibland kunde hon, nr det ngon gng hnde att arbetslusten, likt ett
pltsligt uppflammande men snart ter slocknande stjrnskott, fll p
henne, taga sig groml, som hon ej alls begrep sig p och d
stadkomma direkt skada i stllet fr nytta. Vid ett tillflle skulle
hon stta sig till att vva under frskran att hon var van drvid, och
snart skulle vva en fyra eller fem meter, men hela resultatet av en
halv dags arbete var inte fullt en decimeter och detta vvdes efter en
sdan metod att Hilda sedan hade sysselsttning i nra tv dagar innan
hon fick vven i sitt rtta skick igen.

Malin hade ocks ganska underliga frestllningar om renlighet och
trodde tydligen icke, att det i ett lanthushll stlldes ngra
fordringar i detta avseende. S t. ex. kunde hon vid upplggning av smr
fatta tag i detsamma med fingrarna, och d Anna frehll henne det
orenliga dri sga: Du r s kodum; inte r det s fjskigt och noga
nr arbetsfolk och bnder skall ta, dom r alla lika dumma och har ju
inte ngot sinne fr renlighet. Och hon lt efter hand allt tydligare
frst, att hon ansg sin omgivning vara ett annat slags mnniskor, som
befann sig p en lgre utvecklingsgrad i jmfrelse med henne sjlv. Men
en gng nr hon framlade denna sin uppfattning och Anna brjade skratta
t henne och driva skmtet till sin hjd, blev hon alldeles svarsls och
mlls och stod en lng stund liksom fallen frn skyarna i sin frvning
ver att bnder kunde ha s ljusa gonblick. Ehuru hennes vrdesttning
fr vrigt verkade enbart ljlig, brjade jag dock knna mig frargad
ver hennes ofta visade lojhet och oskicklighet i frga om sysslor och
groml.

Frutom allt detta var hon ven i besittning av en del vanor och ovanor,
som kunde frbluffa en enkel lantbo. Den ena cigarretten efter den andra
lt hon g upp i rk med en smartness som vittnade om en hgt uppdriven,
genom lng vana frvrvad skicklighet, vilket jag dock fr barnens skull
snart mste stvja genom att proklamera samma frordning som gller fr
en del jrnvgskuper. Hon besatt en virtuosmssig skicklighet i konsten
att spela mungiga och hon utnyttjade denna sin frmga vid de mest
otroliga tillfllen. S hrdes hon stundom med klm och bravour  sin
mungiga av Svenskens lskling-typen, omvxlande med att hon sjng
vissa strofer, framtralla den urgamla:

   Tjnare Amanda, kom till min barm,
   Hr skall du finna en krlek s varm,
   Jag kiligare fjlla n dig ej fr
   Och i en cirkel det hela gr.

      eller:

   Det var julafton nittiofyra

      o. s. v.

omvxlande med Putte, min lilla Putte samt en del andra melodier av
ldre och nyare ursprung, vilkas ordalydelse jag inte s noga knner
till. Men litet frstrelse frhjer ju trevnaden samt bidrager till att
frlna en ljusare syn p tingen under vardagslivets trista enformighet,
och jag missunnade henne visst inte en s oskyldig njutning, som ven
beredde barnen ett ogement nje, nr de vid sdana tillfllen brukade
samlas utanfr staketet fr att lyssna till de rytmiska tonerna.

Det var emellertid snart tydligt att Malin icke var i stnd att fylla
sin uppgift som piga, och efter kontrollassistentens besk tog Hilda
sjlv itu med mjlkningen i Malins stlle, medan dennas verksamhet
begrnsades till att deltaga i hushllsbestyren nr s fll sig samt att
fr vrigt se efter barnen, ehuru hon visst inte var ngon barnavn utan
frsummade dem s ofta hon kom t.

Dremot visade hon ett synnerligen stort intresse fr djur. Kattor och
hundar smekte och kelade hon med dagen i nda, ibland smg hon sig ner
till ladugrden, dr hon roade sig med att lta kalvarna dia sina
fingrar, och hennes favorit var den stora slaktsuggan, med vilken hon
snart hade kommit p s god fot, att hon tillts att, stende eller
sittande grnsle ver suggans rygg, klia den borstiga svlen med skaftet
av en tandborste, som blivit avbruten, d hon vid sin frsta bekantskap
med suggan tog sig fr att borsta dennas tnder, vilket suggan nmligen
avvisade p ett stt, som icke inbjd till frnyat frsk.

Malins djurvnlighet tog sig ocks uttryck i att hon stndigt ville ge
djuren mat, antingen de orkade ta eller icke. Hon vandrade ofta ner
till stian med frn mltiderna verblivna brdrester, och hon skulle
helt skert ha blivit en alldeles utmrkt svinpiga, om inte hennes
utprglade fasa fr rengringen hade kommit henne att uppstlla krav p
att svinen sjlv borde underltta sundhetsfrgans lsning genom
iakttagande av vissa ordningsfreskrifter, som hon dock ej kunde frm
dem att stlla sig till efterrttelse.

D Hilda och Anna en morgon efter avslutad mjlkning tervnde frn
ladugrden hrde de p avstnd ett hiskligt skrik och ovsen. Inkomna i
vardagsrummet fingo de se Malin st lutad ver ett av de mindre barnen,
som i flera dagar varit grinigt och jmrat sig fr tandvrk, med en
sopborste i hgsta hugg, bannande och hotande att ge det stryk om det
inte genast snllt ville tiga. Den lille skrek naturligtvis nd vrre
och de andra barnen instmde med glla rster i konserten. Hilda
lyckades emellertid snart stadkomma frid och Malin tillsades att
upptrda mera behrskat och vara human mot barnen, som ju icke
frtjnade straff drfr att de ledo av kroppslig vrk. Hon lovade ocks
att inte vidare frgripa sig p dem, ehuru hon fortfarande vidhll sin
sikt om att stryk var en mycket lmplig kost fr ungar.

Det var slunda klart att hennes ligganden som barnpiga inte heller
fll henne i smaken och hon lmnade ofta lillan t sitt de fr att
sjlv frdriva tiden med att lttjefullt ligga p rygg eller att i rent
frivola stllningar gassa sig i solskenet i det nyspirande grset p
planen ner mot n. Dr kunde hon ligga lnga stunder och dsa,
struntande i sina plikter. Troligen hade denna hennes slhet delvis sin
orsak i att hon i osedvanligt hg grad sktes av vrluften, vilket dock
naturligtvis inte kunde frsvara hennes beteende att lmna sina
skyddslingar vind fr vg. Jag beslt emellertid att giva henne en
minnesbeta fr att ska driva dsigheten ur kroppen p henne och fr
utfrandet hrav betjnade jag mig av fljande i och fr sig rtt
mrkliga omstndighet.

Strax invid dikeskanten nedanfr ladugrdsbacken fanns i jorden en
mycket kraftig kllder, dr frr vatten tagits fr grdens behov,
vilken kllder dock en tid efter hr skildrade hndelse alldeles
utsinade, vilket antagligen berodde p dess samband med en i trakten
befintlig vattensjuk, ehuru hgt belgen dld, dr torrlggning
samtidigt fretogs. Som emellertid platsen nedanfr ladugrdsbacken, dr
klldern frut brt fram, var olmplig och vattnet efter ladugrdens
ombyggnad lpte fara att frorenas, hade jag med s. k. slagruta fljt
kllderns strckning i marken och drvid funnit att den gick snett ver
grdsplanen p ett kort avstnd frn mangrdsbyggnaden, i vars nrhet en
ny klla nu var uppgrvd. D emellertid denna plats var belgen hgre n
det ursprungliga kllfldet, hade jag haft ganska stort besvr med att
tilltppa detta senare, d den nya kllan annars icke gav ngot vatten.
Jag hade allts rtt ver den gamla dern placerat en strre sten och
dromkring dikat med mindre stenar och brder med resultat att marken
nrmast omkring stenen visserligen var ngot vt, men att det
frutvarande avloppet, som bestod av en grund rnna i marken ned mot n,
nu var alldeles grsbevuxen. Men det behvdes endast att man med en luna
eller ett spett lyfte p ena kanten av stenen fr att vattnet ter
skulle forsa fram med en kraft, som var starkare n vanligt, tills den
ovanfr belgna kllan hann bli tmd. Jag hade lagt mrke till att Malin
med frkrlek brukade vlja denna torrlagda vattenrnna till liggplats
vid sina solbad, troligen drfr att hon dr bttre kunde njuta av
solgasset och samtidigt vara skyddad mot den nnu ngot kyliga
vrvinden.

En dag, d hon gassade sig lngre n vanligt, satte jag min plan i
verkstllighet. Jag hmtade frn redskapsboden det lngsta jrnspett som
fanns vid grden, medtog en frsvarlig bjlke till underlgg samt begav
mig i vg till stenen nedanfr ladugrdsbacken. Jag placerade dr
bjlken med sin ena nda mitt fr stenens sdra sida, tog ett kort
bndtag, fattade tag i spettets yttersta nda fr att stadkomma strre
kraftutveckling och klmde s p en gng till med all min kraft.

Resultatet av denna krafttgrd vertrffade helt och hllet mina
frvntningar, och hade jag frutsett, att det skulle franleda en s
stor katastrof, hade jag kanske nd inte ltit mitt skmtlynne frleda
mig till att utnyttja de gynnsamma betingelser, som funnos, att p ett
verksamt och p samma gng diskret stt giva min piga en fingervisning
om vad hennes frid tillhrde. I hga kaskader sprutade vattnet fram med
vldsam kraft fr att i nsta sekund som en stormflod ska sitt utlopp i
den gamla rnnan ner mot n. Jag hade i sista gonblicket bjt mig t
sidan fr att inte sjlv bli allt fr mycket genomblt, torkade mig
hastigt i gonen och iakttog s hndelsernas vidare frlopp.

Malin hade blivit alldeles verraskad av vattenfloden. Utsttande hesa
skrik nr vattnet strmmade ver henne, rusade hon sedan upp med en fart
och rrlighet, som jag frut icke tilltrott henne vara i besittning av.
Sklvande efter det kalla badet och ristande sig s att vattnet yrde
omkring henne, tittade hon sig frskrckt och frvirrad omkring utan att
dock f syn p mig, och rusade sedan utan att nrmare ska taga reda p
orsaken till sitt olycksde in i grdsbyggnaden. Jag avlgsnade mig,
sedan jag terstllt allt i sitt frra skick, och medtog de anvnda
verktygen, varfr Malin, d hon efter att ekiperat sig i ny dress skte
utforska platsens hemlighet, endast fann den vta stenen som vittnesbrd
om att ngot ovanligt hnt.

Hon gned nu sina geniknlar en stund utan att lyckas finna ngon
frklaringsgrund till den mystiska tilldragelsen, och nr hon sedan
inspekterade brandsprutan i lidret och funnit densamma tom och alldeles
torr, stannade hon troligen fr antagandet att hgre makter haft sin
hand med i spelet.

Det var nu p en gng slut med Malins solbad. Hon undvek sedan
sorgflligt den farliga platsen, p vilken hon kastade skygga blickar
nr hon ngon gng senare kom i nrheten av den, och frn den dagen
hrdes ocks mungigans toner mera dmpat.




                                  V.

      OM PIGPRAT OCH TIDNINGSSKRIVNING SAMT OM NR SUGGAN SKULLE
                               TVTTAS


Tycker du inte att det r knogigt att slpa s hr dag ut och dag in
och lngtar du inte att komma ut i vrlden och se dig om litet. Du vet
ju inte mycket om vad som hnder och sker utanfr knutarna hr; du
skulle komma till Stockholm, skulle du f se p annat. Dr kan man leva
glada livet.

Inte knner jag n'n lngtan till Stockholm, och skulle jag komma dit
s finge jag vl ocks arbeta. Det r ju mycket att gra hr, frsts,
men dom fordrar inte mer n man kan st ut med, och man fr ju dansa och
roa sig ibland hr ocks.

Ja, det r ju tur fr dig om du r belten med din tillvaro.

Visst r jag belten, men nog skulle det vara roligt att ha ledigt om
sndagarna alltid.

Jojomen du, och f sova ut ordentligt, det skulle allt vara sknt.

Sova, du tnker visst alltid p att sova. Nog tycker jag det rcker
till med den saken, och inte brukar du st i vrre n jag med arbete.
Hur lnge var du van att sova om mornarna nr du var i Stockholm.

Ja s dr till vid 10-tiden, ibland litet lngre frsts.

Men hur bar du dig d t, som kunde sova s lnge. D tjnade du vl
inte heller.

h nej, det r visst inte sagt att man behver tjna i Stockholm som
man gr hr. Dr finns mnga ltta och trevliga platser, skall du tro,
och s kan man ta sig fram dr utan att tjna, om man endast har
talanger.

Inte tycker jag att du har s stora talanger; jag fr ju gra en hel
del i stllet fr dej, och du kan ju inte ens mjlka korna.

Ja, det r nog hjden av talanger, du, att kunna mjlka korna,
genmlde Malin med verlgsen min. Men kan du inte tnka dig ngot
angenmare och bttre liv.

Hur tror du det skulle g, om alla endast tnkte p det angenma och
hur menar du d att man skulle kunna leva utan att arbeta?

Jo just genom att anvnda sina talanger. Antag t. ex. att du kunde
skriva.

Visst kan jag skriva.

Du frstr inte vad jag menar, hr jag, svarade Malin med en
frsmdlig rynkning p nsan. Antag nu att du skulle skriva till en
tidning och tala om vad som hnder hr p grden.

Tror du att det skulle falla mej in att skriva i en tidning, svarade
Anna skrattande, d trodde vl folk att jag hade blivit stollig. Och
inte hnder det nnting hr heller, som vore skl att skriva om.

Det hnder mycket hr, bara man frstr att f fram det p rtta
sttet. Jag skulle kunna skriva flera spalter om vad som hnder hr p
en dag.

D finge du gra som Johan i Brnntorp. Han skriver vdligt mycke i
Lnstidningen, vidlyftiga krnikor och notiser och rim s lnga och
vackra, men folk sger, att det mesta han skriver s r d lgn.

Du kan vl frst att sanningen inte kan rcka till s ordagrant fr
honom, om han skriver s mycket.

Ja, han brukar d skriva mycket, bde s'nt som frargar och glder
folk. En gng skrev han ocks att Johanna i Nerngen hade skjutit en
rv.

Skrev han, att hon hade skjutit en rv, genmlde Malin och skrattade
s hjrtligt hon kunde. Jag tycker mig just se henne st och ta' korn
p filuren, men hur kunde han komma p en sdan id?

Jo ser du, jag vet precis hur det gick till ocks.

Tala om det d.

Jo, som du kanske hrt, s r Stina i Bckhagen lite' fjantig av sig,
hon springer ju ocks bara och pratar om smrja och skvaller, och hon r
s enfaldig att hon tror allt som folk sger t henne, om det r aldrig
s orimligt. S en dag hade Johanna i Nerngen frargat en av drngarna
och fr att f hmnas och p samma gng skoja med Stina s ropte han t
henne, nr hon gick vgen frbi: 'Vnta lite' s skall du f hra
nnting riktigt mrkvrdigt.' ' kors, va kan d vara fr nge', svarte
Stina och tvrstannade med gonen uppsprrade p vid gavel. 'Jo, kan du
tnka dej, Stina', sa' drngen, 'att Johanna i Nerngen ha' skjuti' en
rv.' ' herre min je, d kunde jag d allri tro henne om', utbrast
Stina frbluffad och slog sej p knna med bda hnderna, och s rnde
hon genast i vg te Johan i Brnntorp och talte om d fr honom, och
han, den luvern, gjorde spektakel av henne, men satte in det i tidningen
gjorde han i alla fall, och alla s frundrade de sig ver den
mrkvrdiga hndelsen och Johanna blev utropad att vara s duktig och
styv, fastn hon annars r s bortkommen, att hon skert skulle bli
rdd, om hon finge se en rv p lngt hll.

Fick folk aldrig veta heller att det var lgn?

Jo d, ngra dagar drefter s kom dr en skinnhandlare ifrn stan ut
till Nerngen och ville kpa skinnet, men nr han fick veta att d var
lgn alltihop, s blev han rasande frsts, och Johan i Brnntorp blev
avsljad att vara en skojare, som i mnga r kolporterat ut bde andras
och sina egna lgner, fastn han velat glla fr att vara en s rejl
och vederhftig karl. Och nu blir han aldrig trodd mer, inte ens om han
frsker tala sanning.

De bda pigorna blevo hr avbrutna i sitt samtal av frdrngen, som steg
in i rummet.

En av er ska' komma med ut och hjlpa till med att stta potatisen,
sade han, vndande sig till Anna.

Det kunde du gra sjlv, s sluppe du st hr och vara mallig i pipen,
infll Malin, som med frtjusning lagt sig till med en del av ortens
ordfrrd.

Hll snattran p dej, slabba, svarade drngen kallt och med en min som
kuvade all vidare opposition. Fr resten s skall suggan tvttas och d
blir just ett tjnligt gra fr dej.

Malin, som visste att suggan, med vilken hon stod p mycket frtrolig
fot, snart skulle avlivas och redan hade fllt bittra trar ver sin
vninnas hemska de, tittade forskande p drngen, som utan att frndra
en min gr rakt fram till vatthinken och tar sig en klunk vatten.

Hur skall det g till d? frgade hon litet misstroget, ej vetande om
det var frga om allvar eller skmt.

Jo, du ska' ta' en balja m vatten och s ska' du ta' spa och
skurpulver och den stora rotborsten, men lt se att du gnider av henne
lorten ordentligt, s att flsket blir lttslt.

Malin var nu vertygad om att det inte var ngot skoj  frde, och som
hon var utprglad djurvn, som alla kvinnosakskvinnor i allmnhet ro,
s gladde hon sig riktigt ver att f gra suggan en sista
vnskapstjnst, och hon brjade genast vidtaga sina frberedelser, redan
i andanom tyckande sig hra suggans beltna grymtande nr hon blev kliad
under trynet.

Vad var det dr fr phitt av dej, sade Anna d hon i drngens
sllskap var p vg ut till kern, inte brukar man lga grisarna medan
dom lever; du skoja bestmt bara med henne.

Ja, d r ju klart, svarade drngen med en frst nu synlig humoristisk
glimt i gonen, hon r alltid s mrkvrdig och struntviktig, s d var
rakt ndvndigt att stuka henne lite'.

Usch, du r d en riktig spefgel; ja ska' g och tala om fr Malin,
att du gycklade m henne.

Nej, du lter bli d, fr d ska' jag gra dej ett spratt en annan
gng, och fr resten s behver Malin en liten uppmuntran fr sitt
vlfrhllande i gr.

Ja, d kan du ha rtt i, svarade Anna och skrattade hjrtligt t
drngens torroliga humor, som syftade en hndelse dagen frut, d bda
pigorna varit ut vid sttningen. Malin hade d lagt sig rak lng p
ryggen i en fra med benen dinglande ver dess kanter och inte velat
stiga upp, emedan hon tyckte sig aldrig frr ha legat s mjukt och
sknt. Frdrngen, som sjlv r mycket ordentlig och arbetsam, tlde
emellertid inte lttja och slams under arbetet, hmtade s frn ett
nrbelget dike en pyts vatten fr att drmed uppfriska hennes lekamen,
men blotta synen drav stadkom en s kraftig verkan, att Malin
gonblickligen sprang upp som en oljad blixt, gripen av en ofrklarlig
iver att f arbetet i gng igen.

Men nu vilja vi terg till dagens hndelser. Hilda, som under tiden
brjat gra i ordning eftermiddagskaffet och ej kunde frst var Malin
hll hus, hade en stund tyckt sig hra ett stigande ovsen utifrn,
vilket hon dock ej gnat ngon vidare uppmrksamhet. D kommer ett av
barnen inspringande med andan i halsen och ropade:

Mamma, kan du tnka dej, att Malin hller p och tvttar suggan, men
suggan tycker visst inte om att bli ren fr ho skriker s
frskrckligt.

Hilda gick ut p grden fr att se efter vad det kunde vara fr
spektakel  frde, och blev s vittne till ett bde ljligt och mkligt
upptrde.

Malin hade, sedan hon burit ner till svinstian en stor balja med kallt
vatten samt spa, skurpulver och en med frsvarligt skaft frsedd
rotborste, motat ut suggan i den trnga inhgnaden utanfr vggen, dr
grisarna bruka f vistas vid stiornas rengring. Hon hade s med
tillhjlp av hnderna frn topp till t ingnidit suggan med spa och dr
ovanp strtt skurpulver, allt under ett sakta grymtande frn suggan,
som p detta stt gav sin beltenhet tillknna ver de kliingar, som
allt emellant kommo henne till del. Emellertid hade suggan rkat f en
del skurpulver i gonen och svedan hrav hade gjort henne rasande och
vettskrmd, och nu rusade hon planlst, ur stnd att kunna se, omkring
under ett hiskligt ovsen. Malin, som ej begrep orsaken till suggans
frndrade sinnesstmning, hade med skurborsten i hgsta hugg rusat
efter suggan, som d och d krde huvudet mot inhgnaden under sina
ffnga frsk att slippa undan sin plgoande, och s ofta hon kommit t
med skurborsten kraftigt verfarit suggans rygg och av det myckna
gnidandet hade suggans naturliga smutsgr hudfrg s smningom vergtt
i svagt rtt. Nr s samma behandlingsstt skulle tillmpas p den mera
mtliga underdelen och sidorna, hade suggans frut ganska starka ndrop
vergtt i allt kraftigare och lngre utdragna illvrl.

Men vad i fridens namn tar Malin sig till med, jag tror rakt hon tnker
ta livet av suggan, eller har hon d rent av blivit stollig.

Inte kan jag begripa vad som kommit t suggan. Hon var s snll och
stillsam i brjan, men nu lever hon om som om hon vore rent besatt.

Ja nog kan man se vad som kommit t suggan, men vad jag inte frstr
r, vad som kommit t Malin. Vad r det hr fr ynklig tillstllning om
jag fr frga.

Jag hller p och tvttar suggan frsts, men inte kan jag hjlpa att
hon hller ett s'nt frbaskat ovsen.

Hur har Malin kommit p den befngda idn att tvtta suggan?

Jo, frdrngen sade, att suggan skulle tvttas, och han visste det vl
s bra som ngon.

Det visste han nog inte. Malin har blivit narrad, suggan skall
naturligtvis inte lgas frrn efter slakten, och sluta nu genast upp
med det hr elndet.

Malin insg nu ntligen, att frdrngen drivit skoj med henne, och
hennes hftiga lynne brjade sjuda inom henne, p samma gng som hon
skmdes ver sin dumhet. Hon frskte emellertid att hlla god min i
elakt spel, ppnade drren till svinstian och beredde sig att fsa in
suggan lddrig och till hlften insmord i spa och skurpulver.

Nej, Malin, det gr inte an, hon mste frska att f henne ren frn
smrjan frst, sade Hilda och gick in igen fr att duka fram kaffet.
Malin, som ej lngre kunde behrska sig, fattade nu utan vidare tag i
den nnu nstan fulla baljan och kastade s p en gng svl baljan som
det kalla innehllet rakt ver ryggslutet p det stackars svinkreaturet.
Men det hade hon nog inte gjort om hon kunnat ana fljderna. Med ett
hiskligt galltjut rusade suggan, tagande vilda sprng, rakt fram mot
Malin, som ej hann vika undan, och krde sitt framtstrckta tryne genom
underkanten p Malins kjol rakt mellan hennes fortkomstledamter.
Suggan, som av den vilda farten ej genast kunde stanna, trasslade s in
sig med huvudet och frambenen, stupade omkull och rullade runt med den
pfljd, att Malin ej lngre kunde hlla balansen utan damp omkull rakt
i famnen p den nu p rygg liggande och med benen i luften fktande
suggan, dr hon blev liggande en god stund innan hon ntligen lyckades
taga sig loss frn det nnu med ofrminskad kraft vrlande djuret.

Jag hade emellertid tillika med det vriga grdsfolket p utsatt tid
gtt hem fr att dricka kaffe, och d vi kommit i nrheten av grden
ftt hra ett hiskligt ovsen, som ju nrmare vi kommo allt mera tilltog
i styrka. D vi kommit fram fingo vi se en hgst egendomlig syn nere vid
svinhuset.

I den lilla avstngningen utanfr vggen rusade suggan omkring planlst
kors och tvrs, till synes alldeles vettskrmd, och hennes frut
tmligen rena hud var nu vertckt av ett mrkt tjockt lager av spa,
gyttja och grus, genom vilket dock den rdgnidna svlen p ett par
stllen tydligt kunde sknjas.

Strax utanfr stod Malin, nstan lika nersmord som suggan, och frskte
stta till rtta sina klder, som blivit illa tilltygade under det
ofrivilliga famntaget.

Vad i hela livet har kommit t Malin, och hur har hon burit sig t med
suggan, frgade jag frvnad och nstan frargad, under det att den
bredvid mig stende frdrngen tydligen sg saken frn en ljusare
synpunkt.

Malin svarade icke p min frga utan rusade utan att lyfta blicken ifrn
marken i vg upp t grden, d och d snavande i den nedslitna
kjolkanten, och var sedan under resten av dagen sysselsatt med att p
sig sjlv utfra ett liknande rengringsarbete, som hon frut tillmpat
p suggan. Jag fick emellertid dels genom Hilda och dels genom Anna
efter hand reda p orsaken till det hela, som ju endast kunde tagas frn
den ljliga sidan. Men det tog en god stund innan jag med tillhjlp av
kylslaget vatten och en handspruta lyckades terstlla suggan i hennes
frra skick.

Malin hade emellertid genom denna hndelse ftt en viss respekt fr
frdrngen, som hon frut alltid skt vara viktig emot, och hon insg
nu, att han inte var s god att ge sig i lek med, fastn han inte kunde
mta sig med henne i frga om stora ord och later.

Nr dagen kom att suggan skulle slaktas stngde Malin, nr hon hrde
suggans skrik, in sig i pigkammaren och stod dr med bomullssuddar
instoppade i ronen tills slakten var verstnden. Frst om en god stund
vgade hon sig sedan ut fr att titta p liket, men kunde icke i den
nylgade och finskrapade svinkroppen knna igen sin forna vninna, och
nr hon s vid sitt frsiktiga petande p svlen sg de nrvarandes
lje, trodde hon fullt och fast att ngot rackartyg var  frde och att
den riktiga suggan fortfarande levde.

Denna sin tro behll hon tills efter frukosten, d hon med ngra
brdkanter i handen som vanligt vandrade ner till stian, men fann denna
tom.




                                 VI.

                              BILFRDEN


Tjnare p dej, lilla stnosen. Nu fr du skaka tass m mej i stllet
fr m hundkrket. Men hur r det fatt -- du ser ju riktigt onn ut.

Hur kan du ha s dliga tankar om mig, du kom s hastigt s du skrmde
mig nstan.

h, inte r vl du s lttskrmd. Annars mr du bra, ser jag. Du har
ftt lite frg se'n jag sg dej sist.

Jag har blivit solbrnd; det r tyvrr s att man frstr hyn hrute
bland bnderna.

Va pratar du fr dumheter, d  vl inget som skadar; vrre saker finns
d vl som brnner.

Nygrds-Gustav tog ett hastigt tag t sin mjuka filthatt, som varit p
vippen att blsa av, tryckte den djupare ned i pannan och fortsatte s
samtalet med Malin, som han sammantrffat med utanfr grdsstaketet.

N, hur trivs du hrute annars?

Jag vet inte; det r vl inget att klaga ver, men nog r det trist
frsts.

Tacka fr det, d r ju klart att hr blir enformigt fr en som varit
ute i vrlden, men sl nu bort bekymren: jag skall bjuda dej p en
lustresa om sndag.

, vad sger du, en lustresa, och jag som trott mig vara i Sibirien. Du
r nd en hygglig gosse, som man inte finner maken till under varje
buske.

Ja, ser du, jag talte ve Edvard i Hagstuga i dag. Han har slktingar i
Norrkping, som ska' ut och hlsa p hos honom och han har lovat att
hmta dom med bilen om sndag, men nu ville han grna vara med p stmma
om sndag,  d s ville han ovillkorligen att jag skulle hmta dom, fr
jag r den enda till i trakten, som kan kra en bil,  d tycker jag att
du kan flja m.

Ja, det sger jag d inte ifrn om, men inte kunde jag tro dig om att
kunna kra en bil.

Jo jo men, jag kan mnga konster jag,  den saken lrde jag mej nr jag
var p gstgivargrn. Tala nu vl ve bonn, s att du fr ledigt om
sndag, s hmtar jag dej hr ve 9-tiden.

Malin var under de fljande dagarna vid bsta lynne och gladde sig
synbarligen ver den tillmnade utflykten, vilken jag grna unnade henne
och hoppades att den i ngon mn skulle bidraga till att skingra hennes
svrmodiga uppfattning om lantlivets enformighet, som hon annars aldrig
sjlv frskte skingra genom att med intresse gna sig t sitt arbete,
vilket dock p lngden sknker mera tillfredsstllelse n aldrig s
rafflande njen.

P sndagsmorgonen kom allts Nygrds-Gustav krande med bilen fr att
hmta Malin.

Bilen, som av garen inkpts fr en spottstyver under ett besk i
Stockholm, var ett gammalt utrangerat skrlle med en tltlik verbyggnad
av ngon sorts grbrunt tyg, som liknade sckvv och som var ganska illa
medfaret. Underredet sg om mjligt n mera bedrvligt ut och vad motorn
angr, s hade den en avgjord lust fr att strejka och kunde knappast
utan att krngla taga ens de svagaste stigningar, vl beroende p att
kraften var ganska ringa. Att under sdana frhllanden farten ej blev
s vrst hg faller av sig sjlvt, men den kunde i lyckligaste fall
drivas upp till ett par mil i timmen, om ej uppehllen blevo fr tta.

Mrs! hlsade Gustav och steg in i rummet, kldd i sportkostym samt
frsedd med glasgon som tecken p sin vrdighet som chauffr.

Go mrron, svarade jag, seende upp frn min lsning av
Vecko-Journalen. Jas, du tnker fara bort och frlova dig s hr p
blanka frmiddagen.

Man kan vl ha andra renden ocks.

Tv flugor i en smll, menar du sledes.

Malin kom nu in frn kammaren, dr hon ekiperat sig i en hrlig toalett,
till vilken hrde den av Anna s beundrade sidenblusen.

Kors, tnker du g p teatern ocks? utbrast Anna. D r det vl inte
fritt att jag blir smtt avundsjuk p dig nd.

Ja, man kan ju aldrig s noga veta, svarade Malin, tydligen stolt ver
att kunna imponera p kamraten, som dock inte hade ngon allvarligare
mening med sina ord utan blott helt skmtsamt velat hnsyfta p ett
samtal, som hon en gng frut haft med Malin angende dennas kavaljer.

Det r s gott att vi ge oss i vg d, avgjorde Gustav, som fr dagen
synbarligen inte var upplagd fr skmt, ehuru han hade den turen att f
ett s fint ressllskap.

Usch, inte menar du vl att vi skall ka i den dr, utbrast Malin, d
hon utkommen p grden fick syn p bilen, den ser ju ut precis som en
lappkta av usligaste sorten.

Va' nu d, inte ska' du fsta dej vid utanskriften, svarade Gustav,
som inte alls kommit att tnka p att Malin kunde ha ansprk i detta
avseende. Han ppnade s drren och hjlpte Malin upp i bilen, som inuti
verkligen var ngot bekvmare n vad man av det yttre kunde sluta sig
till.

Ajss d, lycka till och f d skojigt! ropade Anna, som fljt med ut
p grden och gick s in igen fr att med friskt mod taga itu med
sysslorna.

Med ett vldigt stnkande satte s Gustav bilen i gng, med mda
klarande backsluttningen, som leder upp mot landsvgen, fr att sedan
vid den drp fljande lutningen vinna den fart som erfordrades fr att
taga sig upp fr nsta backe.

Malin njt i fulla drag av den hrliga srmlndska naturen, som med sin
omvxlande anblick av hjder och dalar, sjar, bjrkdungar, krar,
ngar, byar och grdar i den grnskande vren tedde sig srdeles yppig.
Men hur ofta lgger en lantbo, som stndigt vistas i en sdan omgivning,
mrke till naturens sknhet? Han gnar sllan en tanke drt och vore
heller inte i stnd att uppskatta en frmn, som han aldrig saknat. Nej,
den kan endast rtt njutas av en storstadsbo, som dock  andra sidan har
svrt att frst landsbygdens frhllanden, som han, med fasthllande av
en frutfattad mening, ofta ser alltfr ensidigt och ger icke alltid
frmga eller vilja att uppfatta folkliv och folklynne sdant det i
verkligheten r.

Frden fortgick emellertid hjlpligt nog och snart hade de bda
resenrerna lmnat bakom sig den brdiga, kuperade srmlandsbygden och
verskridit grnsen till stergtland, dr den skogrika Kolmrdens karga
natur p ett bjrt stt skilde sig frn trakten de nyss genomfarit. De
passerade s Krokeks gamla kyrkoruin och ett stycke lngre fram vid ett
av ett byliknande samhlle omgivet vgskl stannade Gustav bilen.

Varfr stannar du nu, orkar den inte lngre, frgade Malin
frsmdligt.

Jo d, men jag r inte riktigt sker om vgen, svarade Gustav. Hr
ni, farbror dr, ropade han s till en gammal man, som i detsamma gick
frbi, kan ni sga mej vilkendera vgen som gr till Norrkping?

D gr dom bgge tv, svarade mannen och stannade.

Bgge tv? Skojar ni m mej, eran lurifax.

Nej, d gr ja' inte, svarade mannen med ett godmodigt leende, d hr
r nya landsvgen och den som gr till hger r den gamla.

Kan man ka den vgen med bil? frgade Gustav och pekade t hger.

Jaa vars, den r inte s dammig, och kr han den, s kommer han ut p
den andra ve by, sade mannen och fortsatte sin vg.

Gustav svngde nu bilen t hger in p den gamla vgen, som till en
brjan med korta mellanrum var kantad med stugor  mse sidor. De hade
dock endast farit ett stycke fram, d bilen, under frsk att taga sig
upp fr en stor backe, stannade.

Vad nu d, gubbkanaljen mtte vl inte ha gjort nge sattyg m bilen,
han sg ut som en riktig lappgubbe, reflekterade Gustav, vnde om bilen
och krde ner fr backen igen fr att taga bttre fart. Det andra
frsket blev emellertid lika misslyckat, och nu stllde Gustav bilen
tvrs ver vgen, rev sig i huvudet och steg s ur.

Vnd om och kr den andra vgen, den var ju fr resten mycket bttre,
freslog Malin.

 de skulle tusan gra, svarade Gustav, som var i besittning av en
ganska envis natur. Nej, nog ska' vi opp fr den hr lilla backen, om
jag ock ska' skjuta upp honom sjlv. Men jag mste ta' reda p vart
vgen gr frst, kanske att gubben visade oss t hcklefjll.

Frn en stuga strax intill hade tv sm barn, lockade av bullret, kommit
ut och stodo nu med fingrarna i munnen och betraktade med nyfikna
blickar de resande.

Hr p, ungar, kan n'n av er sga mej om den hr vgen gr te
Norrkping?

Vet inte, svarade den ena knappt hrbart och sg ofrstende ut.

Vad vet du d, vet du ens vad rucklet hr heter, rt Gustav, som nu
brjade bli vid dligt humr.

D r Lumrebackarna d hr, svarade barnet, utan att visa ngot tecken
till rdsla infr den store mannens vredesutbrott.

Nu hrdes rullandet av hjuldon och en hstskjuts kom sakta knogande
uppfr backen.

Gr den hr vgen te Norrkping? frgade Gustav, d mannen skulle
krngla sig frbi bilen.

Ja, det gr den och den kommer ut p den nya landsvgen strax ve by
eller Hjorthag vad det heter.

 vgen mycket svr  backig d?

Ja, nog r d backar, men ingen s svr som den hr, frsts.

Tack fr upplysningen, sade Gustav hvligt, och s rullade vagnen
vidare.

Det var sledes intet tvivel lngre om att de befunno sig p rtt vg
och Gustav tog nu av sig rocken och beredde sig att med egna krafter
skjuta bilen upp fr backen.

Vad tnker du ta dig till med? frgade Malin.

Jag ska' ha upp bilen fr backen, men kanske d r bst d, att du
stiger ur.

Nej, d blir det bst, att jag sitter kvar, det gr lttare om jag
stter bilen i gng medan du skjuter p.

Du stta bilen i gng? Ja, d kan du inbilla ngon annan n mej.

Vill du tro, att jag kan fra en bil mycket bttre n du.

Gr det d om du kan, svarade Gustav och hnlog ver att han nu hade
ftt henne p det hala, sedan hon trott sig kunna gyckla med honom.

Malin intog emellertid platsen vid ratten och frde s bilen under en
hel del vndningar fram och ter kors och tvrs ver vgen, vilket,
ehuru maskineriets svaghet ej medgav ngra vidlyftigare prov, tydligen
visade, att hon var i besittning av en ganska uppdriven frdighet i
konsten. Gustav stod alldeles handfallen och skdade med stum
frvning, huru hon manvrerade bilen med vida strre skicklighet n han
sjlv var i stnd till.

Vem i tusingen kunde tro dej om att vara s styv, utbrast han d hon
slutat, du r ju mycket klyftigare n en karl, vet jag.

Ja, nu ser du vad jag duger till, men tala inte om det fr ngon
drhemma p bondlandet, sade Malin, som dock sedan sjlv omtalade fr
Anna huru det tillgick.

D tiger jag m, frstr du vlle, men nu tjnar d inte nge te att
st kvar hr lngre, utan stt bilen i gng d, s skjuter jag p.

Gustav stllde sig nu bakom bilen och tog med ett kraftigt grepp tag mot
densamma och Malin var just i frd med att stta bilen i gng, d de
bda barnen rusade tillbaka in i stugan under det den ena av dem med
gll rst ropade:

Mamma, mamma, skynda dej kom, ska' du f se, d  en karl i
skjortrmarna, som ska' dra e' skrinda opp fr backen, men han kan
inte.

Malin, som brjat f bilen i gng, vnde sig nu, d hon genom motorns
buller hrde skriket, med kta kvinnlig nyfikenhet fr att se varifrn
ljudet kom och i ett nu, fortare n det hinner beskrivas, strtade bilen
ned p sidan om vgen, p vilken Gustav blev liggande framstupa med
utstrckta armar, redan bibringad en i grund frndrad sikt om sin
vninnas lmplighet att fra bil. Bilen hade emellertid efter sin frd
utfr den branta om n icke s djupa vgkanten hamnat p stup mot en med
ljung och lingonris bevxt tuva, dr Malin som i sista gonblicket
frskt att stanna maskinen blev liggande halvt bedvad, efter att i
sitt fall ha krossat bilens skyddsglas. Hon kunde dock snart resa sig
igen och klttra uppfr vgkanten samtidigt som Gustav, vilken ftt en
hrd stt p ena knet, linkade fram fr att se efter om hon var levande
eller dd.

Jas, du blev inte snderbruten nd, men hur har d gtt fr dj, du
blder ju vettja.

Malin varsnade nu att hennes vnstra hand, som blivit skadad av glaset
bldde samt att den ven nedflckat hennes klder och s brjade hon att
grta.

Asch, morska upp dj nu, d va' vl ingenting att grina ver nr d
inte gick vrre n s, men du kunde grna ha ltit bli bilen, nr du
inte kunde sktan.

Visst kan jag skta den, hur kan du stta det i frga, svarade Malin
frargad och brjade snyfta nd vrre.

Ja, d syntes flle hur du kunde skta den nr du krde s t hlsike.

Men det var ju en olyckshndelse frstr du vl.

Ja d kan du ju ha rtt i, svarade Gustav, och nu tjnar d inte nge
till att tvista om den saken. Sluta upp med att lipa nu, hr du, s gr
vi in i stugan dr  snyggr opp oss lite.

Men vi mste vl taga reda p bilen.

Bilen bryr vi oss fanken i, den r frresten s usel  inte heller kan
vi lyfta opp den p vgen igen. Ja' ska' skaffa hit en annan bil frn
Norrkping, s fr Edvard i Hagstuga hmta sitt sabla kdon bst han
vill.

De stego nu in i stugan, varvid barnen, som varit den indirekta orsaken
till olyckan, frskrckta sprungo undan i skydd bakom moderns kjol.

Gudag, sade Gustav och hostade frlget, kunde vi f lna lite'
tvttvatten  borstvsen. D gick illa fr oss hr ute i backen.

Ja, ja kunde just se det, svarade kvinnan, som frn fnstret sett det
hela, slpp mig barn, ja' skall g ut efter vatten.

Det var ni, edra kanaljer, som rdde fr det, sade Malin frbittrad,
d kvinnan gtt ut och beredde sig att g handgripligt till vga mot
barnen, men Gustav hll henne tillbaka.

Lugna dj d, d va' ju en olyckshndelse sa' du nyss  nu lter vi det
vara s ocks.

Inte ska' ni skrika barn, ni brukar ju inte vara rdda fr frmmande
folk, sade kvinnan, nr hon kom in med vattnet.

De bda resenrerna fingo nu tvtta sig och borsta sina klder, som i
synnerhet Malins blivit illa medfarna. Malins handskada befanns dock
dess bttre icke vara s srdeles svrartad, varfr det ansgs
tillrckligt med ett frband som av kvinnan i huset omlades.

Finns d telefon nn'stans hr i nrheten, frgade Gustav.

Inte nrmare n ve Strmsfors, svarade kvinnan.

Hur lngt  d dit d?

En fjrdingsvg eller s omkring.

r d mjligt att f lna en cykel p en stund om d finns n'n?

D gr vlle fr sig tnker ja', men ja' ska' tala ve min man frst,
han kommer hem nu ser ja'.

Lnet beviljades och Gustav beredde sig att ka.

t vilket hll ska' ja' fara d?

Samma som ni kom ifrn, d  ve vgsklet dr den hr vgen tar utav
frn den nya.

Det lyckades verkligen fr Gustav att f en bil ut frn Norrkping och
sedan han vidtalat mannen i grden att ombesrja den andra bilens
upptagning och stllande i frvar, fortsatte de frden, som s nr hade
kunnat sluta p ett olyckligt stt.

Framkomna till Norrkping uppsktes folket, som de skulle hmta och i
deras sllskap besgo de sedan stadens utkanter, varefter de p aftonen
i samma bil tervnde med gsterna och kommo utan vidare missden
tillbaka hem igen. Men Malin begrt frlusten av sin vackra sidenblus,
ver vilken hon varit s stolt, men som nu var alldeles frstrd.




                                 VII.

     OM TV STA VNNER OCH OM LITET AV VARJE SAMT OM HUR DET KAN
                  G NR BOCKEN R TRDGRDSMSTARE


Malin hade, som vi sett av det fregende, redan under frsta sndagen
av sin vistelse hr gjort en bekantskap, som syntes tendera till att bli
stadigvarande.

Det var visserligen tydligt, att han, den brutale och rbarkade
arbetskarlen, vilkens enda yttre fretrde var hans vldiga kroppshydda,
i brjan inte riktigt fll henne i smaken men som han var det enda
sllskap, som stod henne till buds, hade hon fljt den gamla regeln att
av tv onda ting vlja det minst onda.

I dagligt tal kallad Nygrds-Gustav efter sedan han tjnade drng vid
Nygrden, var hans namn egentligen Gustav Jakobsson, men den frra
benmningen var s vanlig i trakten att de flesta inte ens visste vad
han hade fr tillnamn eller kanske inte ens tnkte p att han gde ett
sdant. P senare ren hade han ej velat binda sig vid rstjnst utan
haft sin utkomst med tillflligt arbete hr och dr som det fll sig.
Helst ville han emellertid arbeta p ackord och han kunde d p grund av
sina ofantliga kroppskrafter och sin stora arbetsfrmga ofta frtjna
mer n dubbelt s mycket som en vanlig arbetare.

Om han slunda under sitt arbete sktte sig med heder, var han dremot
fr sin personliga del ingalunda sktsam. Efter att under frsta tiden
medan han tjnade ha varit godtemplare, brjade han sedan svira och supa
mer och mer och nu brukade han rumla om periodvis tills bristen p
kontanter tvang honom att arbeta fr att smedelst skaffa pengar till
nya spritinkp. Antingen han var full eller nykter var det icke rdligt
att komma i delo med honom. Han var den obndige naturmnniskan, som
inte krusade fr ngon och det hade vid helt oskyldiga diskussioner
hnt, att han, d han kommit till korta i resonemanget, p handgripligt
stt velat vertyga motstndaren att han nd hade rtten p sin sida.

Mnga historier voro i omlopp om honom. Han kunde ta otroligt mycket p
en gng, men ocks svlta flera dagar i strck. Han kunde g utan
strumpor om vintrarna nr det var ganska kallt utan att detta bekom
honom ngot, men blev det riktigt, riktigt kallt s hllde han brnnvin
i stvelskaften och sedan s kunde han hrda ut huru lnge som helst.

Det pstods ocks, att han var oknslig fr ormbett, vilket berodde p
att han en gng nr han skulle bada rkat trampa p en orm och blivit
biten utan att drav taga skada. Detta hade han ocks lyckats inbilla en
del folk, vilket i sin mn bidrog till att ka respekten fr honom. Det
var visserligen mnga som trodde, att ormen inte var giftig, men det
vgade de icke sga s att han hrde det. Fastn slunda p stt och vis
respekterad, var han, som man kan frst, ingalunda avhllen. Av den
manliga ungdomen var han lika mycket hatad som fruktad fr sin
oresonlighet, och flickorna avskydde honom av vissa orsaker och drogo
sig fr hans sllskap.

Malin  sin sida kunde icke heller komma p god fot med ungdomen.
Flickorna sympatiserade ej med henne, om ej mjligen Anna, som syntes
omfatta henne med vnskap. Pojkarna behandlade henne som luft svida det
inte gllde att gra henne till freml fr sitt lje, vilket de dock
noga aktade sig fr i Gustavs nrvaro, sedan han, som jag sedan
fick veta, just fr denna orsaks skull s illa misshandlat
Vstergrdsdrngen.

Av ena som andra orsaken hade Malin snart brjat fatta en viss
tillgivenhet fr Gustav, vilken ju ocks var den ende som p ngot stt
uppmrksammade henne. De blevo ju ocks p s stt s gott som hnvisade
till varandra och de kommo med sina stridiga lynnen mrkvrdigt bra
verens. Jag tyckte emellertid ej vidare om denna bekantskap, men kunde
inte gra ngot t saken och mina frestllningar till Malin att undvika
hans sllskap tog hon ganska illa upp.

Jag lade snart mrke till att Malin var mycket intresserad av att
skriva. Alltid om kvllarna och annars ocks emellant skrev och plitade
hon entrget, som hon sade avskrifter av andliga snger samt en del
visor.

Hon trodde sig ocks ga poetiska anlag och hon frskte sig ibland p
att dikta visor, vilka hon dock inte alltid kunde fullborda.

En sndagseftermiddag d hon och Anna voro lediga och sutto nere vid n
slog hon vad med Anna om att hon skulle kunna skriva ett rim och f det
infrt i Lnstidningen och hennes poetiska dra frambringade d fljande
skaldestycke:

   Vid bckens brus
   Och skogens sus
   Frnjd och glad jag sitter
   Upp en hll
   Frnjd och sll
   Och skild frn vrldens glitter
   Jag -- -- -- -- --

Hr tappade hon trden, men fann nd det hela s lyckat att hon fstade
upp det med en knappnl i tapeten p vggen ver sin sng.

Om hon slunda icke var s verdrivet klyftig som poet, s var hon dess
mera slngd med att bertta historier, det kunde hon gra p ett bde
fantasirikt och roande stt och vi skrattade ofta t hennes ljliga
phitt. Dessa, om en hgtsvvande fantasi vittnande prestationer, stdde
mig ocks, som mnniskoknnare i min uppfattning om att hon var en av
dessa drmmande individer, vilkas fantasiliv r abnormt utvecklat p
bekostnad av deras frmga fr praktisk verksamhet.

Fr vrigt var hennes lynneslggning ganska egendomlig. Nr ngon
tilltalade henne s kunde hon ge ett frnvarande svar, och hon kunde
ibland bde grta och skratta nstan samtidigt. Jag undrade d fr mig
sjlv om det icke r sdant som kallas hysteri eller om det mjligen
berodde p ngon srskild orsak.

Jag har frut i annat sammanhang antytt att Malin var kvinnosakskvinna,
vilket ocks tillika med att hon var djurvn och barnafiende var en av
hennes mest framtrdande egenskaper. Hon kunde med armarna i kors hlla
lnga och oratoriska utlggningar om kvinnans frtryckta stllning, om
det berttigade i hennes kamp fr likstllighet med mannen samt hennes
strvan att genomdriva lika ln fr lika arbetstid. Ehuru ingen tog
ngon vidare notis drom och Anna, som det hr gllde att pverka,
tycktes vara alldeles oemotstndlig fr hennes fldande svada, s kunde
jag dock inte undg att reflektera ver det mrkvrdiga i att hon ville
ha lika ln som mnnen fr en arbetstid, som utnyttjades p detta stt
och frgade henne vid ett tillflle om det inte vore rttvisare att
betala lika ln fr lika arbete. Hon svarade att det egentligen var s
hon menade. Jag frgade nu om hon trodde, att kvinnor i allmnhet kunde
frrtta mnnens sysslor lika bra som de och hon svarade, att det var
hon viss om att de kunde och skulle gra om blott frutsttningarna i
vrigt stlldes lika. D erbjd jag henne att hon skulle f arbeta
tillsammans med drngarna mot lika ln som de, s bleve ju hennes
bekymmer stillade och full rttvisa skipad men d skulle hon ocks
utfra lika mycket arbete, som en av dem och inte under arbetstiden bara
st och lata sig och prata strunt. Dessa mina ord verkade som en
kalldusch och d hon s drtill blev utskrattad av Anna och drngarna
fann hon fr gott att i fortsttningen hlla inne med sin visdom i denna
sak, som ehuru i och fr sig nog s beaktansvrd, hon likvl tydligen
inte alls hade ngon insikt i, och som hon endast kunde skada genom sitt
ovederhftiga prat. Malins sysselsttning bestod, sedan hon, som frut
r nmnt, visat sig oskicklig i gromlen, huvudsakligen i att se efter
barnen, vilket ock nstan var det enda hon kunde utrtta. Det var
egentligen blott den minsta lillan, som fordrade tillsyn, d de andra
barnen voro s stora att de mestadels kunde skta sig sjlva och fr det
mesta voro ute och lekte.

Hon hade nu varit hr i ngot ver fjorton dagar och jag hade redan
insett, att det inte p lngden kunde fortg p detta viset, d det var
fr mycket att arbetet inomhus skulle kunna medhinnas av min hustru och
Anna och frutom detta ngon srskild barnjungfru inte ndvndigt
behvdes.

Min nya piga hade ocks vckt ett visst uppseende i orten, folket begrep
ganska vl att hon inte gde de egenskaper man r van att finna hos en
piga, och jag blev vid ett tillflle tillspord om jag i stllet fr piga
mnade hlla sllskapsdam.

Emellertid intrffade d fljande hndelse som gjorde slag i saken.
Under det vackra vrvder som rdde under de senare dagarna hade Malin,
med den lilla placerad i korgvagnen, ofta vistats ute i det fria, dr de
bda kunde njuta av solskenet och inandas den friska vrluften. D
intrdde ett par regndagar, som gjorde det omjligt att vistas ute med
barnet, vilket tydligen misshagade dess vrdarinna som endast var
intresserad av det som personligen beredde henne sjlv nje. Anna var i
ett till visthusboden nrliggande rum sysselsatt med nedpackning av gg
och smr, som skulle till staden nstkommande dag och Hilda, som varit
borta till en granngrd i ngot rende, var just terkommen drifrn och
trdde in i vardagsrummet, dr de strre barnen vistades, stojande och
lekande som barnens vana r.

Mamma, lillan ligger och sover p kksgolvet.

Vad r det du sger, Margit lilla? sade Hilda och smekte barnet om de
rosiga kinderna.

Jo titta ska' mamma f se.

Hilda gick ut i kket och fann den lilla liggande p kksgolvet nedanfr
matbordet till synes livls, medan dess vrdarinna, som sprades av en
ngot skorrande jumpamelodi, befanns lttjefullt liggande p ryggen med
t hjden pekande knn i den himmelsbl soffan, dr hon helt och hllet
tycktes uppg i trakteringen av sitt instrument. Det hade tillgtt s,
att den lilla som legat och sovit i korgvagnen vaknat och brjat grta
och Malin hade d tagit upp henne ur vagnen och en stund hllit henne i
sitt kn. Hon hade emellertid snart ledsnat drp, lagt upp barnet p
bordet med en leksak i handen fr att sedan sjlv kunna gna sig t en
krare sysselsttning, ej troende att ngon skulle observera hennes
pliktfrgtenhet. Den lilla, som ej var van att vistas p en sdan
plats, kavade och kavade emellertid allt vad hon kunde fr att komma
drifrn och, p s stt kommen till bordskanten, fll hon handlst ned
p golvet, dr Hilda fann henne liggande till utseendet livls men som
det sedan visade sig dess bttre endast avsvimmad.

Men vad i Guds namn, Malin, har hon gjort med barnet? Malin reste sig
vid Hildas tillrop upp frn soffan och nrmade sig fortfarande samt
tagande danssteg p golvet, vilket hon dock genast upphrde med nr hon
fick se hur allvarlig saken var. Hilda baddade den lillas panna med
kallt vatten samt skickade ett av barnen att hmta mig.

D jag kom tillstdes hade barnet dock hunnit kvickna till. Hilda talade
om vad som varit  frde och barnen huru det tillgtt och nu var
rkenskapens timma slagen fr Malin.

Jag hade frut haft verseende med henne d jag insg hennes ofrmga,
och jag hade mnat se tiden an i tanke att hon skulle kunna lra sig hon
som annat folk, fastn jag vl frstod att det lika mycket berodde p
olust och hennes uppfrande inte heller varit det bsta, ehuru svl jag
som min hustru flera gnger hade ltit det bero, vid saker som vi inom
oss knde, att vi inte borde ha tlt. Men allting har ju sina grnser
och i detta fall kunde det ha gllt vrt barns liv.

Ganska frbittrad tillsade jag Malin att fortast mjligt packa sig i vg
d hon ej lngre finge vistas under vrt tak. Hon fll d fullstndigt
till fga, erknde att hon felat och bad drfr om frltelse samt
lovade bot och bttring om hon finge stanna till mnadens slut, d hon,
som hon sade, nd hade tnkt att sluta.

Jag tyckte nu synd om henne, d hon sg verkligt ngerfull ut och d jag
icke knde till hennes frhllanden och inte ville att hon skulle komma
p bar backe, s lt jag henne stanna till mnadens slut mot uttryckligt
villkor att hon skulle lgga bort sin lojhet och frska att gra sitt
bsta och uppfra sig vl, vilket hon ocks lovade.

Jag knde emellertid en viss lttnad och tillfredsstllelse ver att det
dock snart skulle bliva ett slut p detta olidliga tillstnd och det
frsta jag gjorde var att hra mig om efter en annan piga i Malins
stlle och jag lyckades ocks snart att f reda p en som var villig att
tilltrda tjnsten i brjan av nstfljande mnad.




                                VIII.

    OM EN MARDRM OCH EN FNURRA P TRDEN, ETT BAKOMTAGET STT ATT
    BAKA SAMT OM VAD EN KONSTBESYNNERLIG PIGA KAN STLLA TILL MED


En strlande hrlig solskensdag. Vid Taninge var folket efter intagen
frukost var och en p sitt hll i full verksamhet med att utfra dagens
arbeten.

Malin hade dock nnu icke slitit sig ur Morfei armar och hon tillts
ocks att ostrd vila ut, d hon fregende dag ej varit riktigt frisk
utan klagat ver illamende och huvudvrk.

Det var dock ganska klent bestllt med vilan, vl beroende p att hennes
fantasi tagit alltfr livligt intryck av de senare dagarnas hndelser
och hennes hjrna arbetade under hgtryck, dr hon lg och vnde och
vred sig i sin sng under en skiftande och jagande mardrm om hundar och
tjurar och suggor och grisar, som voro stora som elefanter och arga som
lejon, vilka anfktade henne och som hon frgves skte undfly. Hon
drmde om stormande vattenflden som rckte henne upp till halsen och
hotade att drnka henne, om mungigor som i sicksack hoppade och dansade
i luften som skviggar samt om bilars fall utfr hiskliga brddjup.

Pltsligt tyckte hon sig i ett dimhljt fjrran sknja Gustavs
vlbekanta och efterlngtade gestalt, som fr henne tedde sig som en
hoppets stjrna i en ndls gr rymd, men d hon frskte att taga sin
tillflykt till denna sin rddande ngel och redan var honom nra
frvandlades han till en stor sprattelgubbe, som svngde och slngde med
armar och ben som sprattelgubbar brukar gra nr man rycker i en trd.

Hilda och Anna, som vistades i ett angrnsande rum till vilket drren
var stngd, hade en lng stund tyckt sig hra buller inifrn
pigkammaren, vilket de dock inte tagit ngon vidare notis om, d de
visste att Malin ibland brukade snarka. Emellertid tilltog bullret och
snart hrdes tydliga jmmerrop och stnanden blandade med dunkningar,
liksom nr man slr handen hrt i vggen.

Hilda gick in fr att se efter vad som var  frde och fann Malin
liggande badande i kallsvett och med ett ngestfullt uttryck i sitt
ansikte, slende vilt omkring sig med hnderna mot vggen och i
sngkanten liksom skte hon vrja sig mot ngon hotande fara. Av de
hftiga rrelserna hade bandaget omkring handen blivit rubbat och sret
gtt upp och brjat blda, varvid smrtan tydligen kade intrycket av
hennes fantasidrm, ehuru hon nnu icke var i stnd att kunna vakna.

Frskande att vcka henne genom sakta tilltal gick nu Hilda fram till
sngen, fattade Malin om armarna fr att hindra henne att skada sig mera
och s smningom brjade vckningsfrsken krnas med framgng.

Malin satte sig upp i sngen halvvaken och stirrade med skrckslagna
gon omkring sig, fortfarande troende sig vara frfljd samt utan att
nnu ha kommit till klarhet om var hon befann sig.

Vad i all vrlden kommer t Malin, yrar hon eller r hon sjuk?

Hu, jag kan inte komma undan, Gustav varfr hjlper du mig inte.

Gustav r inte hr,  inte r det heller n'n fara  frde. Malin har
ju drmt bara, lugna sej nu och se sej omkring, s behver hon inte vara
rdd lngre.

Aj, det gr s ont i min hand.

Malin blev nu p en gng klarvaken, d hon vid synen av Hildas lugna
smleende frstod att hon inte var utsatt fr ngon fara och att det
hela blott varit en drm.

Bst att hon frsker sova lugnt en stund, s blir hon kanske kryare
sedan, sade Hilda efter att ha anlagt ett nytt frband om Malins hand.

Hilda ppnade ett fnster och gick sedan ut ur rummet medan Malin steg
upp och kldde sig samt brjade efter hand bliva lttare till sinnes, d
hon genom det ppna fnstret hrde fgelkvitter samt drngen
Hasselkvists hamranden och bankande ute p backen, dr han var
sysselsatt med att stlla i ordning en vagn medan han emellant sjng
och gnolade p en munter slagdnga.

Ngra dagar frflto. Det var fredagsafton; Anna var sysselsatt med att
vga upp smr fr morgondagens stadsresa och Hilda och Malin uppehllo
sig i kket. Malin var en smula fnurrig efter ett telefonsamtal, som hon
haft med sin Gustav och vari han meddelat henne, att han nyss terkommit
frn staden, dr han haft en ganska trevlig dag och dr han bland annat
kpt hem en liter konjak just fr hennes rkning och nu s ville han att
hon skulle komma ver till honom p kvllen (han sjlv var tydligen
alltfr vimmelkantig fr att kunna g till henne) s skulle hon f sig
en jamare, som skulle knnas nda ner i stortn.

Nu kan till Malins heder nmnas att hon hade en utprglad motvilja mot
allt vad spritdrycker hette. Hon hade flera gnger frebrtt Gustav fr
hans myckna fylleri och bestmt avslagit hans erbjudanden till henne att
smaka de hrliga drycker, som han sllan eller aldrig var utan. Vid ett
sdant tillflle hade hon emellertid yppat fr honom att hon frut ngra
gnger smakat punsch och medgivit att densamma varit rtt god. Gustav,
som efter vanligheten ven den gngen var en smula besknkt, hade d
skt lgga detta p minnet fr att vid tillflle verraska henne med,
som han trodde, hennes lsklingsdryck. Emellertid hade han glmt bort
att det var punsch och i stllet hade han ftt fr sig att det var
konjak, som smakat henne s bra och nu hade han kpt hem en liter sdan,
fr att riktigt frikostigt traktera henne och smedelst visa att han
hade hjrtat p rtta stllet.

Malin hade, som frut r nmnt, flera gnger avslagit hans erbjudanden
och d han nu p detta osminkade stt bjd henne p fylla blev hon arg
och svarade att hon visst inte var ngon fyllkaja, som ville supa
tillsammans med ett s'nt genomruttet fyllsvin som han var. Gustav, som
inte var s vrst buskablyg av sig och inte ens i nyktert tillstnd
brukade skrda orden, hade d yttrat ngra fula ord och tillgnat henne
en del mindre smickrande egenskaper med pfljd att hon i vredesmod
ringde av i rat p honom.

Anna hade emellertid ftt sitt arbete frdigt och intrdde i kket
samtidigt som Hilda vnder sig till Malin och sger:

Nu gr vi s att Malin fljer med Erik till sta'n i mr'on och sljer
tupparna; det tjnar inte nge till att fda dem lngre.

Jas, svarade Malin intresserad, var skall jag slja dem d?

P torget eller ocks bjud ut dem p stadshotellet.

Och du Anna, fortsatte Hilda vndande sig till denna, frska p fr
bakningen.

Nej, lt mig baka, infll Malin ivrigt, jag har ju inte bakat sedan
jag kom hit.

Hilda sg upp frvnad och glatt verraskad ver denna uppriktiga
arbetsiver.

r Malin kunnig att baka d? frgade hon s litet frsiktigt.

Ja, lt mig gra det.

Grna, fr all del, s gr vi och mjlka d, Anna.

Malin hmtade in det stora degtrget, rrde ihop mjl och mjlk till en
tjock deg samt beredde sig att omedelbart fullflja arbetet.

Men vad tnker Malin gra nu, sade Hilda vid terkomsten, i det hon
betraktade Malin, som med hnderna som degspade brjat sa upp degen p
kksbordet efter att p detsamma frst ha strtt ut ett tjockt lager med
mjl.

Jag tnker baka nu p en gng, svarade Malin, som inte ville frsaka
njet att slja tupparna.

Men vi skall ju inte baka frrn i mr'on, sade Hilda. Malin skulle
ju bara frska p jsten och degen mste ju jsa. Fr resten s brukar
vi anvnda bakskivan att lgga upp degen p.

Jas, svarade Malin liksom urskuldande, jag glmde att lgga i jst
men den kan jag ju knda in sedan.

Hilda betraktade Malin forskande ngra sekunder, det hade gtt som ett
ljus upp fr henne.

Har Malin bakat ngon gng frut, frgade hon sedan om igen.

Nej, inte jag, medgav nu Malin, men jag har sett p nr andra har
bakat.

Jas hon har sett p, sade Hilda med frstelse och jmnmod, det gr
nd en liten skillnad emot att vara kunnig.

Malins energi tycktes nu p en gng vara frbrukad, dr hon stod mitt p
kksgolvet och helt rdvill betraktade sina degiga hnder, som hon nyss
dragit upp frn botten av degtrget.

Usch, s degen klibbat fast sig; hur skall jag bra mig t fr att bli
ren, klagade hon helt ynkligt och hjlplst hllande fingrarna
utsprrade frn varandra i luften liksom trodde hon att de annars skulle
fastna ihop.

Hilda tittade menande p Anna, som under munter sinnesstmning med
baksidan av en bordskniv varsamt rengjorde Malins hnder och fingrar och
sedan vertog bakningsbestyren i hennes stlle.

Fljande morgon skulle allts Malin flja med Erik till staden fr att
slja tuppkycklingarna. Det var nmligen s, liksom det fr vrigt ofta
hnder, att tupparna voro i majoritet i rets kull av kycklingar. Av de
tretton i kullen voro nmligen endast fyra stycken hnskycklingar och de
verfldiga tupparna skulle nu frsljas i staden och drfr behvde
Erik denna gng lite handrckning. Annars brukade han i vanliga fall
fara ensam nr det endast gllde att slja smr och gg.

I bsta humr gjorde sig Malin i ordning fr stadsresan, prunkande i de
finaste kldesplagg hon gde som om hon mnade bevista en frnmlig bal
och hon yttrade till Anna att det var bra frtretligt att sidenblusen
blev frstrd, ty nu skulle den annars ha kommit till anvndning. D
Anna gjorde henne uppmrksam p att sidenblusar inte passade i
tuppsllskap, svarade hon, att de rara djuren nog skulle uppfra sig
snyggt och stdat i hennes sllskap, och fr resten s tnkte hon stanna
en stund p stadshotellet och hra musiken dr eftersom hon nd hade
rende dit. Anna hade intet att svara drp, hon visste inte om det ens
fanns ngon musik p stadshotellet och ingen annan vid grden knde
heller till den saken.

Malin gick nu med spjlkorgen i handen ut till hnshuset fr att infnga
tuppkycklingarna. De voro tta stycken som skulle sljas medan blott en,
den med strsta kammen, som Hilda frut utpekat, skulle bli kvar.

Framkommen till hnshuset frskte Malin locka till sig tupparna,
hrmande Annas locktoner s gott hon kunde, men antingen nu tupparna
anade ord eller inte ville knnas vid bekantskapen, alltnog, de ville
inte hra p det rat och de vjde smidigt undan nr Malin genom
verrumpling skte bemktiga sig ngon av dem. Malin ville emellertid
inte ge tappt s ltt utan brjade i upphetsat sinnestillstnd en
formlig jakt inne i hnshuset med resultat att hela flocken bde tuppar,
hns och kycklingar i vild fart rusade ut genom den ppna drren och,
under hgljutt kacklande och skrikande, frfrade flydde sin kos i olika
riktningar.

Frargad och missmodig tervnde Malin med ofrrttat rende, p
farstubron mtande Anna, som inifrn kket hrt ovsendet och trott att
ngon av hnsens vanliga fiender, rven eller hken, varit frck nog att
gra inbrott i hnshuset mitt p ljusa dagen.

Kommer du tebaks utan tupparna; inte har vl rven knipi dom allihop
heller.

Stackars rv, om han skulle ta dem allihop; de springer ju som om de
voro besatta av hin onde.

Anna frstod nu sammanhanget och skrattade uppsluppet som hon alltid
gjorde nr det var frga om ngot som sttte p lje eller komik.

G in  diska du emellerti', s ska' ja' ta tag i tupparna.

Motvilligt gick Malin in i kket medan Anna tog det rdaktiga skynke som
lg i korgen och spnde det ver densamma lmnande endast en ppning vid
ena kanten lst verhljd. Hon gick s ned till hnshuset, dr hela
flocken snart samlade sig omkring henne och med ett igenknnande
skrockande besvarade hennes vnliga locktoner. Efter att ha strtt ut
ngra havrekorn p golvet tog hon s helt behndigt tag i tupparna, en
och en, med ett fast grepp om vingarna och hyvade ner dem i korgen, som
hon sedan fullstndigt vertckte med skynket.

Men hur fick du tag i dem och s snart se'n, utbrast Malin frvnad d
Anna intrdde i kket.

Jo, hr finns det don som drar, ska' du veta, svarade Anna, muntert
trummande med fingrarna p skynket, drmed retande tupparna, som med
nbbarna brjade klsa i skynket frn undersidan.

Malin tog ett djupt andetag, ltande luften med ett vsande ljud sila
genom sina lppar och glmmande sedan fr en stund alldeles bort den
frestende stadsresan och nuet och verkligheten, uppfylld som hon var
av tankar och reflektioner.

Tnk nd vad dessa bnder, som ju annars voro s dumma och
okultiverade, kunde vara knepiga nr de voro hemma p sin mammas gata.
Vid tjurfktningarna i Spanien brukades ju rda skynken fr att reta och
locka tjurarna med och tuppar hade ungefr samma humr. Detta hade
naturligtvis dessa bondmnniskor listat ut, ty det var ju alldeles
sjlvklart att inte heller Anna skulle ha lyckats att f tag i tupparna
om hon inte lockat dem med skynket. Att hon sjlv, som var bildad och
studerad, inte genast hade frsttt ett s naturligt sakfrhllande!
Detta var ju en ren skandal och en djup suck undslapp henne nr hon
tnkte p sin egen dumhet.

Hur  d fatt m dej, jnta, hller du p  somnar.

Malin ryckte upp sig vid ljudet av Annas rst och terkom till
verkligheten i detsamma som drren ppnades och Erik klev in.

N  du i rning te flj m nu flick, ta m lilla smrkorgen ocks
nr du gr ut.

Snart var allt klart fr avresan och Malin tog plats p bakstet i
vagnen, icke utan en viss fruktan fr de framfr henne p vagnsbottnen
placerade tupparna, vilkas genom korgens spjlor ibland framstickande
nbbar ndde fram i orovckande nrhet av hennes med genombrutna
strumpor frsedda ben.

Framkomna till staden, krde Erik direkt upp till smrtorget, dr
produkterna avlastades, varp han stllde in hst och kdon p den grd
dr Taningeborna brukade hlla till enligt gammal vana.

Nr han terkom till torget hade Malin, som visst icke saknade
affrsgeni, redan slt tv av tupparna samt tskilliga kilo smr, och
strax drefter kom en tjock och fetlagd fru, som efter en stunds
kpslende kpte alla de kvarvarande tupparna och begrde att f dem
hemskickade till en uppgiven adress endast en liten bit drifrn.

Malin knogade i vg med korgen, samtidigt medtagande ett par bitar smr,
som en annan fru kpt. Den senare bodde mycket lngre bort, alldeles i
utkanten av staden, men Malin gick nd dit frst fr att tupparna
skulle f s lngt anstnd som mjligt, ehuru hon mste g rakt frbi
huset dr den andra frun bodde.

Malin avlmnade smret, tittade sig omkring och fick alldeles intill
sikte p jrnvgsparken. Jas, dr borta p andra sidan hade de ju farit
frbi vid infrden, hon hade d lagt mrke till att det fanns sittsoffor
utstllda i parken. O vad dr var sknt, hon mste bestmt stta sig ner
och njuta en aldrig s liten stund bara.

En av tupparna trdde fram huvudet frbi skynket, som rkat glida ngot
t sidan och sg sig lngtansfullt omkring ehuru han i ngon mn blndad
av det skarpa dagsljuset ej gjorde ngra kraftigare frsk att tervinna
friheten. Malin knde pltsligt ett djupt medlidande med de stackars
krken, hon brjade spekulera ver att p ngot stt uppskjuta deras
hemska de samt om mjligt n en gng lta dem njuta av tillvaron, och
en snilleblixt genomkorsade p en gng hennes hjrna.

Tnk om hon skulle slppa dem lsa ett tag, det skulle allt vara bra
sknt fr dem att fritt f stoltsera omkring i parken en stund och hon
kunde ju nr hon ville fnga in dem igen med sitt rda skynke.

Sagt och gjort. Malin lsgjorde skynket till hlften s att en del av
korgens ppning blev fri. Ett par av tupparna hoppade upp p kanten av
korgen och vidare ner p grsplanen och de vriga fljde exemplet.

Malin riktigt njt av att iakttaga dem under det de skte finna sig till
rtta i den nya omgivningen. Den halvmrka fngenskapen hade lagt sordin
p deras ysterhet, de strckte lngsamt p halsarna, ruskade och flaxade
med vingarna ngra tag samt begvo sig sedan i samlad trupp p
upptcktsfrd till bortre ndan av parken. Malin fljde dem med blicken
tills de frsvunno bakom ngra buskar. O vad det var hrligt att f
sitta och dsa hr i den vlsignade vrmen. Hennes blickar gledo frn
parken tvrs ver den stenlagda planen bort till husraden p motsatta
sidan, vilken i sin enformighet verkade liksom hypnotiserande och
tillika med det jmna, entoniga bullret frn den nrliggande storgatan
bidrog till att sva hennes sinne. Hennes tankar frvirrades allt mer
och mer och slutligen frsvann omgivningen fr henne i en mrk dimma.

Tv medlemmar av stadens ledighetskommitt nrmade sig, den ena med en
nstan tmd liter, ttt tryckt till sidan liksom fruktade han att
frlora den. Bda voro i gladaste sinnesstmning ehuru de knde sig
smtt frtretade ver att gngbanan var s smal och vinglig och konstig,
att de ibland franleddes att stta trna mot kanten av grsmattan och
d och d gra en verhalning in p densamma.

De vrda stallbrderna stannade just och delade broderligen sista
skvtten av innehllet i litern och skulle till att fortstta p sin
vingliga strt, d den ene av dem fick syn p Malin, som fr en lng
stund sedan somnat in halvliggande p soffan, dr hon slagit sig ner,
lutad mot och med huvudet och armarna vilande p soffans ryggstd.

Det var mycket frestande att taga den sovande flickan till freml fr
ett skmt, s uppsluppna som de bda kolingarna voro. De inskrnkte sig
dock till att placera den tomma litern bredvid henne p soffan och
avlgsnade sig utan att gra ngra vckningsfrsk.

Emellertid hade Erik, utan att vidare reflektera ver att inte Malin kom
tillbaka, slt ut smret och var just i frd med att avlgsna sig frn
torget, d den feta frun ter visade sig, nnu mera pustande och
stnkande n frra gngen samt i en i hg grad upprrd sinnesstmning.

I hftiga ordalag beskyllde hon Erik fr att vara en skojare och
bedragare som lurat av henne hennes pengar utan att ge henne valuta. Hon
hade ju fr ver tv timmar sedan kpt tuppkycklingarna, som hon mnat
anvnda till middagen, men inte sett skymten av dem nnu, ehuru hon
blivit lovad att f dem hemsnda strax.

Erik frskrade att han skickat i vg Malin genast och undrade i sin tur
ver vart hon tagit vgen eller om hon mjligen gtt vilse. Frun vidhll
emellertid sitt pstende att han skt lura henne och fordrade att f
sina pengar tillbaka d hon i annat fall skulle vnda sig till polisen.
Erik terlmnade nu pengarna och frun avlgsnade sig efter att n en
gng ha frskrat honom om att han var en riktigt stor filur.

Erik begav sig nu, ej vetande vad han skulle tnka om Malins bortresa,
omkring p spaningsfrd i staden fr att ska reda p henne. Han
erinrade sig adressen dr den andra frun bodde och fick dr veta att
Malin mycket riktigt avlmnat smret och att hon sedan avlgsnat sig i
riktning mot parken medfrande en korg. Erik fljde anvisningen och fann
snart Malin tungt sovande med korgen i knet och hgra handen fast
knuten om det rda skynket och bredvid henne p bnken stod den tomma
litern, som de bda kolingarna kvarlmnat. Ett par halvstora pojkar
stodo ett stycke ifrn och tittade p den, som de trodde, ddfulla
flickan, de frbigende hejdade sig en smula och fortsatte sedan sin
vandring under uttryck av lje eller mkan, allt efter olika lggning,
och en i sakta mak flanerande fripredikant, som Erik till utseendet
knde igen, ristade bekymrad sina grsprngda lockar och framdrog
sedermera i sina tal detta illustra exempel p dryckenskapens
frbannelse.

Hpen och frvnad vid hennes syn visste Erik knappast vad han skulle
tnka eller om han ens skulle vga tro sina egna gon. Han tittade i den
till hlften ppna korgen; inga tuppar syntes till, endast ngra
kvarltenskaper, som utvisade att de en gng varit dr och bredvid henne
stod ju den tmda litern. Det fanns sledes intet tvivel, den slynan
hade naturligtvis slt tupparna om igen och fr pengarna kpt brnnvin
och verlastat sig med, och han som var s knd och vlknd i staden
hade fr hennes skull ftt ovett och blivit sklld fr att vara en
skojare och kanske mistat sitt goda namn och rykte som en hederlig karl.
Inte underligt att vreden brjade uppstiga i hans annars s lugna sinne
och han vckte henne hastigt med ngra omilda slngar av handens
yttersida.

De bda pojkarna stodo fortfarande kvar och njto av frispektaklet.

D ' krringen hans den dr, sirru, sade den ene.

Joo du,  nu fr ho' sej allt en duvning.

Malin vaknade p en gng vid den ngot hrdhnta behandlingen och hennes
gon mtte Eriks, vilka nu icke voro lika goda som vanligt.

Vad i fridens namn tnker du p mnniska, har du d inte n'n hut 
skam i dej.

Malin gspade och strckte p sig ett tag.

 det var vl inte s farligt, det var s sknt att f sitta hr en
stund.

Ja, och nd sknare att f en fylla, du r allt en av rtta ullen du.

Malin fljde Eriks blick, som var riktad p litern bredvid henne,
tittade ett tag i korgen och kastade sedan densamma hftigt ifrn sig,
s att litern dansade ner p den sandade gngbanan efter att ha tagit
trn mot Eriks ben.

Det r snart dags att ka hem, fortsatte Erik, ska' du flja me' s
kom nu och sitt inte hr och skm ut dej lngre.

Men jag skall vl ta reda p tupparna frst.

Ja dom har du nog tagit reda p, svarade Erik i det han fattade tag i
buteljen och vnde den upp och ner, vem kunde tro dej om att vara en
s'n fyllkrka, fast man ju kan se att du r ett lttfrdigt stycke.

Tror du att jag har supit d, sade Malin skrattande och grtande p en
gng, inte r den buteljen min, den mste ngon annan ha stllt dit.

Erik tittade misstroget p henne, han visste av erfarenhet, att hon inte
var s noga med sanningen, men hans luktorgan sade honom dock att hon i
detta fall mste vara oskyldigt misstnkt.

Var har du gjort av tupparna d?

Dom r hr i parken, jag slppte dom lsa p en stund bara.

Jas p en stund bara, hur tnker du f tag i dem d?

 det r vl ingen konst, sade Malin triumferande i det hon reste sig
upp och fattade det rda skynket som fljt med och blivit liggande i
bottnen, nr hon kastade denna ifrn sig.

Usch ta' inte i skynket, sade Erik.

 de rara djuren de ro s renliga.

Erik vnde sig om p klacken och spejade ut ver parken. Inga tuppar
syntes till s lngt han kunde se.

Det tjnar inte nge till att leta efter dem, sade han, kom nu s gr
vi.

Jag _skall_ ha reda p dem, svarade Malin, som ibland kunde vara envis
nr hon satte sig ngot fre.

Gr som du vill d, skulle du f tag i dem s g te hotellkket, men
skynda p, fr jag har inte tid att vnta s vrst lnge,  stll fr
all del inte te med n'ra dumheter mer.

Erik avlgsnade sig int staden och Malin begav sig ut p spaningsfrd
efter de frlorade tuppkycklingarna.

I parken funnos de inte, det var snart klart. Hon tnkte att ge upp
letandet, men hennes nyfikenhet drev henne att praktisera sig ver den
lngs med parken lpande jrnvgen, ehuru hon inte egentligen trodde att
hon dr skulle finna dem hon skte. Men vl kommen ver p andra sidan
fick hon se en stor vitflckig hund komma lunkande frbi p helt nra
hll i riktning frn stora landsvgen ner frbi stationen, och vad bar
han vl i munnen om inte en av tupparna.

Malins frsta tanke var att springa efter hunden, men s insg hon att
detta skulle ha varit ffngt och dessutom var hon rdd fr besten. Med
blicken fljande den riktning han kommit ifrn tyckte hon sig snart
upptcka ngra rrliga punkter lngt borta vid landsvgen, som leder ut
t Taningehllet, och nr hon kom dit fick hon se att det just var de
fem kvarvarande tupparna, som dristat sig fram igen efter att i
landsvgsdiket ha skt gmma sig undan fr hunden, vilken troligen var
hemls och herrels, emedan hundar i vanliga fall inte brukar gra skada
p fjderf.

Nu var stunden kommen fr Malin att utfra sitt konststycke. Tnk om
hennes vnner i Stockholm nd varit nrvarande, s skulle de ha ftt se
vad hon lrt av dessa bnder som vl ingen kunnat drmma om skulle vara
s fintliga och illmariga som de i sjlva verket visade sig vara.

Hon nrmade sig tupparna s nra som mjligt, dr de voro samlade i en
klunga och krafsade och plockade mask, fattade det rda skynket, hjde
det segerstolt i luften och snkte det sedan hgtidligt mot marken,
vntande att tupparna i nsta gonblick skulle rusa mot detsamma s att
hon helt behndigt skulle kunna plocka ner dem i korgen.

Men ingenting hnde. Endast ngra jordsmulor kommo yrande frn den plats
dr de fem tupparna, utan att lta sig stras, under allt kraftigare
rivande och krafsande i jorden fortsatte med att utnyttja sitt fdgeni.

 de stackars krken, de voro naturligtvis s hungriga, att de inte hade
givit akt p skynket. Det gjorde henne riktigt ont om dem, men nu hade
hon tyvrr inte tid att vnta lngre, fr Erik ville ju ka hem. Hon
mste allts vcka deras uppmrksamhet och terupprepade n en gng sin
manver med skynket samtidigt som hon uppgav ett gllt rop. Tupparna
flaxade till ett tag och flydde ngra steg, spridande ut sig i en
halvcirkel, men stannade sedan ter liksom om farten tagit slut och
upptogo ofrtrutet och med nnu mera iver sitt arbete igen i den nya
formeringen, utan att ens vrida p halsarna eller gna s mycket som en
blick t Malin och hennes rda skynke.

Men nu blev Malin arg. Skulle dessa otcka tuppkanaljer, som hon gjort
sig s mycket besvr fr, f driva med henne och hade inte de rackarna
rent av frngtt sin natur fr att f vara riktigt frsmdliga och det
skulle hon kanske tla. Nej vnta bara, nu skulle de f se p morsens,
de skulle i alla fall bli fast, hon skulle springa efter dem och de som
hade s korta ben skulle d visst inte kunna hinna undan.

Jag satt vid samma tid hemma vid mitt skrivbord och var sysselsatt med
att skta min korrespondens, d det ringde i telefon och en
virkeshandlare, som flera gnger varit ute hit till Taninge i affrer
och knde igen Malin, med bestllsam iver inrapporterade, att han fr en
stund sedan sett henne ligga ddfull p en soffa i parken vid jrnvgen
samt att han alldeles nyss p sltten mellan staden och St.
Kungsladugrden sett henne med ett eldrtt skynke i handen skrikande
springa och jaga en flock hns, som till sist rddat sig genom att rusa
in i en rgker, och han tillade, att hon troligen hade ftt delirium
tremens eller i varje fall hade blivit tokig. Jag tyckte att hans
historia lt otrolig men njde mig med att frskra honom om att hon i
alla hndelser inte hade blivit tokig den dagen.

Nr Erik och Malin sedan kommo hem frn staden redovisade emellertid
Malin fr tupparna, som hon sade sig ha slt p stadshotellet, men fr
Anna omtalade hon sedan i frtroende, att tupparna levde och gingo lsa
i en rgker utanfr staden, och hon uttalade samtidigt sina bekymmer
fr deras framtid samt undrade om de ngonsin skulle kunna leta sig ut
igen ur den myckna halmen.




                                 IX.

                     SKOMAKARE, BLIV VID DIN LST


Dagen var nu inne d Malin skulle sluta sin tjnst och tervnda till
sin fregende tillvaro. Huru denna hade gestaltat sig hade jag
emellertid icke ftt ngon klarhet i, men s mycket frstod jag, att
aldrig frr hade hon tjnat bondpiga om hon ens ngonsin vistats ute p
landet. Det hade p stt och vis varit en hndelserik tid de veckor hon
varit hr och det ena som det andra verkade i sin mn nstan uppiggande
under det annars enformiga vardagslivets stndiga bestyr och omsorger.
Inte drfr att hon i och fr sig var ngon sympatisk personlighet, det
var hon inte tminstone fr en enkel lantbo, som r van att stta vrde
p mera gedigna egenskaper n som var tillfinnandes hos henne, men hon
var i grund och botten olik folket hr i trakten och det var just detta
som gjorde det s intressant att studera henne och iakttaga yttringarna
av hennes frestllningsstt och tankeliv.

Sedan den dagen d det blev bestmt att Malin skulle flytta, hade hon
emellertid blivit p visst stt frndrad, hennes fregende hglshet
hade liksom makat t sig en smula och hade lmnat plats fr en viss
verksamhetslust, och p morgonen den dagen hon skulle resa verraskade
hon oss med att g upp och stda i drngkammaren, vilket hon aldrig
frut gjort, liksom hon ver huvud taget aldrig brukade gra ngot
sjlvmant utan srskild tillsgelse.

Malin sysslade och knogade en lng stund med att packa ned sina
tillhrigheter, vilket hon om mjligt gjorde nnu mera omsorgsfullt och
noggrant n uppackningen vid sin hitkomst. Ngra rutiga bomullskjolar,
som hon medfrt hit och anvnt under sin vistelse hr, sknkte hon till
Anna, som d hon inte ville anvnda dem, men heller inte ville sra
Malin med att tillbakavisa presenten, sade sig vilja behlla dem som ett
minne. Hur Malin fr vrigt kunnat komma p den idn att medtaga dessa
rutiga bomullskjolar kunde jag inte begripa. Rutigt var d inte modernt
men antagligen trodde hon att det inte gick an fr en piga att klda sig
ngorlunda skapligt i vardagslag, ehuru hon om sndagarna och annars vid
tillfllen kldde sig srdeles omsorgsfullt. Hon struttade nu
gladeligen, om vardagarna, omkring i sina rutiga kjolar, vilka passade
henne s illa att de p akterdelen brukade bilda utropstecken. Att hon
var piga och skulle kallas piga hade hon ocks alltid hllit styvt p
och hon protesterade nr vi, som frut r nmnt, brukade anvnda andra
uttryck.

Malin hade lagt sista handen vid nedpackningen och den yngsta drngen
bar ut hennes koffert till den utanfr staketet stende vagnen, i vilken
han efter frukosten skulle skjutsa henne till stationen. Lille Nils, som
tillika med de andra barnen sprungo och stimmade ute p backen, frgade
honom d om han fick ka med.

Ja d fr du vl tminstone fr mej.

Vart ska' du ka?

Ja' ska' ka bort m Malin, ho' ska' resa hrifrn om du vill vetat.

D vill ja' inte ka.

Gossen sprang s fort han kunde till sina syskon fr att omtala den
stora nyheten. Margit var emellertid litet misstnksam av sig och trodde
inte att det var sant.

N du, gr ho d s ska du f trumpeten  mej.

Frga Johan d, s fr du hra.

Margit frgade nu Johan, fick av honom bekrftelse p att det var sant
och verlmnade trumpeten till Nils utan att visa ngon saknad. Men s
kom hon att tnka p ngot och sprang in i pigkammaren, dr Malin befann
sig.

Malin, ska du resa bort i dag?

Ja, det skall jag, din snorunge, var det fga vnliga svaret.

Kommer du alldri igen d?

Jo, kanske jag kommer hit igen nsta sommar, svarade Malin, rrd av
barnets frmodade tillgivenhet.

Hilda sysslade med att gra i ordning frukosten och var i ett rende ute
i visthusboden, d hon hrde att barnen kommit osams utanfr
stakethrnet. Detta hrde annars till ovanligheten, ehuru de ibland
kunde vsnas och leva om rtt duktigt. Fr att se vad som var  frde
och ska bilgga tvisten gick Hilda ut till dem och fann att osmjan
gllde trumpeten, som Margit fr en stund sedan hade avsttt till Nils.

Men hur r det fatt? sade Hilda nr hon fick hra vad de grlade om,
det r ju Margits trumpet.

Det r min trumpet, ja har ftt den av henne, sade Nils.

Ja d va fr att Malin skulle resa, men ho sa att ho skulle komma
tebaks  d s vill ja ha igen min trumpet, svarade Margit med grten i
halsen.

Hilda trstade dock den lilla med att Malin inte skulle komma tillbaka
samt att hon snart skulle f en bttre och vackrare trumpet i stllet
fr den andra.

Emellertid var frukosten snart avten och stunden inne att Malin skulle
resa. Hon tackade och sade farvl till oss alla. Hilda yttrade ngra
erknnande ord och jag tryckte kraftigt hennes hand.

Adj Malin och tack skall hon ha. Hoppas att hon inte har tagit ngon
skada hr.

Malin fick en smula hgre frg p kinderna och sg p mig med onda gon,
troligen uppfattade hon mina ord som hn ehuru det visst inte varit min
avsikt att hna, utan jag nskade skiljas frn henne i fred och smja.

Fr vrigt var hon vid sin avresa brynt av solen och hade ett mycket
friskare utseende n nr hon kom hit samt hade, fastn hon hela tiden
frefallit att vara nervs, i det stora hela befunnit sig vl under sin
vistelse hrstdes.

Med Nygrds-Gustav hade hon ej haft ngon frbindelse sedan de s
pltsligt blevo osams i telefonen. De sista dagarna hade hon gtt och
vndats men icke kunnat frm sig att taga frsta steget och Gustav, som
inte visste om att hon skulle flytta, gjorde sig ingen brdska med att
stadkomma frlikning. De trffades slunda icke vidare medan hon var
kvar hr, men d Gustav ngra dagar efter hennes avresa kom hit och fick
veta att hon farit sina frde sg han ganska slokrad ut. Det uppstod
emellertid sedan brevvxling dem emellan men huru deras bekantskap
utvecklade sig i fortsttningen knner jag ej till och brukar fr resten
inte sysselstta mig med andras angelgenheter om jag sjlv fr vara i
fred.

Anna fljde med ut p farstubron med en nsduk i handen fr att vifta
till avsked, men Hasselkvist, som r en knepig karl, frrade Malin vid
avskedet ett i frseglat paket inslaget syskrin, som han p lediga
stunder limmat ihop av en i smbitar snderskuren cigarrlda, och p
locket av detta syskrin hade han med siratlik tryckstil prntat ett
vlbekant ordsprk, som blivit uttalat av en vis man i tiden, och det
lydde s hr:

Skomakare, bliv vid din lst!




Noteringar:


Betoning r knnetecknat med _understreck_.

Originalets stavning och interpunktion har bibehllits. Ett ftal
uppenbarliga fel har rttats som fljande (innan/efter):

   [S. 69]:
   ... stuntande i sina plikter. Troligen hade denna ...
   ... struntande i sina plikter. Troligen hade denna ...

   [S. 86]:
   ... blotta synen drav stadkom en s kraftid ...
   ... blotta synen drav stadkom en s kraftig ...

   [S. 155]:
   ... eller om hans ens skulle vga tro sina egna ...
   ... eller om han ens skulle vga tro sina egna ...

   [S. 170]:
   ... Hilda syslade med att gra i ordning frukosten ...
   ... Hilda sysslade med att gra i ordning frukosten ...






End of the Project Gutenberg EBook of Ett pennskaft som piga, by Anton Holtz

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ETT PENNSKAFT SOM PIGA ***

***** This file should be named 48964-8.txt or 48964-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/8/9/6/48964/

Produced by Lars-Hkan Svensson, Gun-Britt Carlsson, Jens
Sadowski, and the Online Distributed Proofreading Team at
http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

